Erik, var din lilla syster Linnea här igen? frågade Karin sin man medan hon granskade den halvfulla kylskåpet. Efter hennes besök är det alltid tomt på mat hemma hos oss.
Jo, hon tittade förbi, svarade Erik. Hon klagade som vanligt över att de inte har några pengar. Jag kunde inte bara låta henne gå tomhänt, hon är ju ändå min syster.
Gav du Linnea pengar också?
Ett par tusen kronor kanske, erkände Erik generat. Linnea berättade att Patrik fått bekymmer på jobbet igen och att de till och med har svårt att betala hyran.
Vem hade kunnat tro det Jag förstår inte varför hon skulle gifta sig redan som tjugoåring? Varför stoppade inte din mamma henne?
Du känner ju Linnea Får hon något för sig, går det inte stoppa henne. Men oroa dig inte, förr eller senare lär hon sig stå på egna ben.
Karin suckade tungt. Självständighet var ju bra, men Linnea hade hittills bara levt på släktens bekostnad.
* * *
Patrik var fortfarande ung, hade precis fått sitt första jobb och stressade inte direkt med att skämma bort sin fru. Linnea ville inte arbeta och tyckte att Patrik skulle försörja henne.
Deras mamma, Margareta, tog Linneas parti. Hon såg att den unga familjen hade det kärvt och stöttade alltid Linnea ekonomiskt. Dessutom tryckte hon på för att också Erik skulle hjälpa till.
Hon är flicka än, hon måste få känna sig fin, sa Margareta. Linnea har ännu inte hittat något jobb hon gillar och Patrik är himla snål. Det ligger på oss att hjälpa till nu.
Och Erik hjälpte så gott han kunde. Men det dröjde inte länge förrän Karin hade fått nog. Hon förstod inte varför deras gemensamma lön skulle gå till att försörja Linnea när hon och Erik själva bodde i hyreslägenhet och snålade med allt för att spara till ett eget hem.
* * *
En dag när Karin kom hem satt både svärmor Margareta och Linnea hemma hos dem. De stod och viskade med Erik och blev snabbt tysta när Karin klev in. Det märktes att samtalet var allvarligt.
Får jag fråga vad ni planerar? Jag har en stark känsla av att ni är här för att be om pengar igen, sa Karin.
Där har du fel, skrattade Margareta. Det där är familjeangelägenheter du kanske inte borde lägga dig i.
Karin fnyste skeptiskt och gick till köket för att börja med middagen. Strax därefter klev Linnea bestämt in, öppnade kylskåpet och utbrast besviket:
Men varför är det så tomt? Karin, har du inte handlat?
Det har jag visst, svarade Karin lite irriterat. Men lönen kommer först om två dagar, så jag köpte bara det allra nödvändigaste. Vill du ha något kan jag värma lite soppa åt dig?
Nej tack, sånt äter jag inte. Jag lägger aldrig egna pengar på mat jag beställer pizza, sushi eller går på café med Patrik.
Har Patrik råd med sådant? Ni klagar ju ständigt på att ni är panka.
Då ber jag bara mamma och Erik om pengar, det hör till att man hjälper varandra i familjen!
Margareta och Linnea gick kort därefter. Karin frågade så fort de lämnat:
Varför var de egentligen här?
Mamma har bestämt sig för att sälja sommarstugan och ville be mig om en tjänst. Hon vill ge allt till Linnea. Hon är ung och behöver en bra start i livet, säger hon.
Vad betyder det? Är det bara självklart att allt ska gå till Linnea? Jag är verkligen emot. Tänker du inte att det förstör mer än det hjälper henne?
Karin, du borde nog inte lägga dig i det, svarade Erik allvarligt. Sommarstugan är min mammas, hon bestämmer vad hon gör med pengarna.
Erik ville avsluta samtalet och gick därifrån. Han var stolt över sin generositet och ansåg att det var hans plikt att hjälpa Linnea.
* * *
Sommarstugan såldes snart. Karin anade redan att Linnea knappast skulle använda pengarna vettigt. Restaurangbesök, nya kläder och dyr elektronik allt gick till det goda livet.
När pengarna tog slut kom Linnea tillbaka till Margareta och pustade:
Nu är allt slut! Jag behöver pengar till körkortet och vill köpa en bil! Finns det inget mer värdefullt att sälja? Vissa föräldrar köper lägenheter till sina barn, varför måste vi vara så fattiga?
Margareta blev förvånad över tonfallet. Hon hade ändå trott att dottern skulle spara lite. Efter att ha samlat sig sa hon:
Linnea, vi har inget mer. Jag trodde verkligen du skulle tänka smart kring pengarna, eller spara. Nu får du faktiskt jobba. Du är utbildad ekonomiassistent, sök något på ett kontor.
Glöm det! Sitta vid dator hela dagarna? Nej, min man ska försörja mig, precis som ni. Jag är bara tjugo! Var det därför ni fick barn för att sen lämna mig ensam? Tack för det!
Vänta nu, försökte Margareta lugna. Vi får klura ut något. Vi kan fråga Erik om pengar igen vi säger att det är till ett viktigt ändamål. De sparar ju ändå till bostad, det finns säkert lite över.
Tror du verkligen de vill ge något? Den där Karin snålar till och med på maten. Som tur är ställer Erik alltid upp ändå.
Då går vi, sa Margareta beslutsamt. Lita på mig, de kan inte säga nej när jag frågar.
En timme senare stod Margareta och Linnea utanför Eriks hyresetta. Karin förstod genast att det nu handlade om krav, inte omtänksamma besök.
Erik, vi har verkligen ett viktigt ärende! utbrast Margareta så fort hon kommit in. Det är bara du som kan hjälpa oss.
Karin blev stel. “Nu kommer pengafrågan”, tänkte hon.
Vad händer?
Linnea vill köpa en bil, men pengarna från stugan är slut, sa Margareta generat. Därför tänkte vi be om hjälp.
Karin trodde knappt sina öron och frågade:
Vadå, slut? Ni fick ju massor! Linnea, du borde tänka efter mer när du handlar!
Du ska inte lägga dig i! röt Linnea. Jag är ung och har krav, ingen grå mus från loppis! Jag vill gå på restaurang, på salong och unna mig fina saker. Jag tänker inte slösa min ungdom på att leva fattigt!
Har du funderat på att börja arbeta? retades Karin. Det underlättar om man inte vill låna av släkten jämt.
Erik blev nervös för att det skulle bli bråk och försökte medla:
Snälla, kan vi prata om detta? Vi har egentligen inte pengar till bil, men vi kan hjälpa till lite grann.
Bra son! log Margareta brett. Jag visste att du var på vår sida.
Är det ingen som frågar mig? sa Karin upprört. Jag tänker inte finansiera Linneas lyxliv. Hennes man får lösa det. Från mig blir det inget!
Erik tittade osäkert på sin mamma men försökte lugna Karin:
Men Karin, det är vårt gemensamma sparkapital och jag får också bestämma. Dessutom är det bara ett lån, mamma lovar att betala tillbaka.
Självklart! Eller tror du att jag är oärlig? Jag hjälper bara Linnea lite, ni får tillbaka allt.
Karin kände sig olustig, som om Margareta skulle lura dem. Men det var ändå värre att kanske förlora deras hårt sparade pengar för gott.
Tyvärr, vi kan inte hjälpa er den här gången, sa Karin, lite mindre självsäkert. Vi måste spara till en lägenhet, det måste gå före en bil.
Kom, mamma, vi går, sa Linnea surt. Ser du vilka personer det här är? De tänker bara på sig själva.
Linnea tog snabbt på sig skorna och Margareta följde efter men hann muttra till sin son:
Erik, vi pratar senare. Jag tycker faktiskt att din fru har fått lite för mycket att säga till om.
När dörren slog igen vände sig Erik genast mot Karin med anklagelser.
Hur kan du göra så? Vad ska mamma nu tro om oss att pengar betyder mer än familjen?
Men är det en riktig kris? Har någon någonsin hjälpt oss? Dina släktingar skulle aldrig lägga en krona på vår lägenhet. Jag vill inte höra mer om din ständigt lidande syster Linnea.
Några dagar senare gjorde Karin och Erik försoning. Hon anade inte att Erik planerade en lögn. Han tog pengar från deras gemensamma lägenhetssparande och gav till mamman.
Så fort Margareta fick se kuvertet log hon nöjt:
Bra gjort, min son! Jag har uppfostrat dig rätt! Oroa dig inte, du hjälper Linnea nu och en dag hjälper hon dig. Och säg inget till Karin, ni har all tid i världen att spara ihop igen.
* * *
En dag när Karin skrollade bland sina vänners bilder på nätet såg hon nya bilder på Linnea lycklig bakom ratten på en liten bil. Förvånad frågade hon Erik:
Visste du att Linnea skaffat bil? Har Patrik fixat fram pengarna? Hon är skicklig, hon lyckas alltid.
Ja, jag vet om bilen, sa Erik, utan att möta hennes blick. Vi gick ihop flera stycken och kunde köpa den till henne.
“Vi”? Gav du pengar också? Varför sa du ingenting till mig?
Erik blev tyst, Karin sprang till byrån där de hade sparpengarna nu var kuvertet tomt.
Vad har du gjort? ropade Karin. Har du gett bort ALLT till din syster? Hur kunde du!
Den annars lugna Erik tappade humöret och skrek tillbaka:
Det där rör inte dig! Jag är familjens huvud och jag bestämmer! Vi hinner spara nytt, men Linnea behöver bilen nu. Och om du fortsätter klanka på min familj, då får jag överväga om jag alls vill vara gift längre!
Jaså? Nej, Erik, jag funderar på om *jag* vill leva med dig! Faktum är nu lämnad dig. Jag flyttar till mamma. Och du ska lämna tillbaka hälften av sparpengarna!
Karin började snabbt packa sina saker. Hon var så besviken och hoppades att Erik skulle försöka stoppa henne eller åtminstone be om ursäkt. Men han satt tyst framför TV:n som om ingenting hänt.
Så det är allt? Jag går nu, Erik, sade hon lågt vid dörren.
Gå då. Och ändrar du dig inte, så kom inte tillbaka, svarade Erik kallt.
Karin flyttade hem till sin mamma och lämnade in skilsmässopapper en månad senare. Det är svårt att dela sitt liv med någon som inte respekterar en. Men hon glömde inte pengarna med hot om rättsprocess fick hon till slut tillbaka sin del från Erik.
Med vännerna skrattade hon senare åt alltihop: ibland måste man släppa taget om människor som hela tiden överskrider dina gränser det är först då man själv får plats att växa.
Var det din syster här igen, Hans? Efter hennes besök är kylskåpet alltid tomt och plötsligt försvinner våra sparpengar!
