**Dagboksanteckning:**
Klockan ringde, och skolans korridorer tömdes långsamt. Lärarna försvann in i klassrummen och påminde de sena eleverna att skynda sig.
Ute susade det unga lövverket, och solen lockade dem ut. Elin Johansson stannade framför klassrumsdörren. Precis som eleverna ville hon slita av sig allt och gå ut i vårstockholmen. Hon suckade och steg in. Sjunde ”B” reste sig oväsande.
”Good morning. Sit down, please,” sa hon på engelska medan hon gick mot katedern.
”Who is absent today?” Hon svepte med blicken över rummet.
Klassens bästa elev, Agnes Lindgren, reste sig och svarade – på engelska – att Lisa Andersson var sjuk, och att Viktor Berg var borta. Agnes var alltid snabb, eftersom hon var bäst i klassen på engelska. Ett lågt sorl drog genom rummet.
”Olle, vad hände med Viktor?” frågade Elin på svenska.
Olle Persson var Viktors granne.
Alla i skolan visste att Viktors far kommit ut från fängelset för ett år sedan, att han inte arbetade, drack och slog sin fru. Viktor fick också stryk när han försvarade sin mamma. Han kom ofta till lektionerna med blåmärken. Vid gympan väntade han tills alla andra bytt om för att ingen skulle se de mörka fläckarna på kroppen. Men alla visste att fadern slog. Olle hade berättat det.
Elin tyckte om Viktor och tyckte synd om honom. Han var vacker och mogen för sin ålder. I dysfunktionella familjer växer barn upp för fort. Han var duktig i skolan och lärde sig snabbt. Bara engelskan ville inte riktigt sitta, men han försökte.
Efter högskolan hade Elin tagit jobb som engelsklärare på sin gamla skola. Hon ville inte lämna sin mamma ensam, så hon stannade kvar i Stockholm istället för att flytta till Göteborg eller ta ett välbetalt jobb på en privatskola, som många av hennes klasskamrater gjort.
De äldre eleverna fick en mer erfaren lärare. Elin fick mellanstadiet. Först ställde de till problem, men så småningom lugnade de ner sig och började tycka om henne. Hon klädde sig strikt, men bakom masken av allvar skymtade ofta ett varmt leende.
Flickorna härmade hennes sätt, och pojkarna dolde sina känslor bakom grovheter. I år hade Elin blivit mentor för sjunde ”B”.
”Elin Johansson, igår blev hans pappa full igen, slog Viktors mamma. Hela huset hörde skriken. Ambulansen hämtade henne mitt i natten. Viktor ringde när hans pappa somnat. De ringde polisen. Pappan hämtades, och Viktor också, tills de hittar släktingar.”
”Va?” Elin tittade häpet på klassen. Eleverna väntade på att hon skulle säga något. Vad kunde hon s”Okej, efter lektionerna går jag till polisen och tar reda på allt,” sa Elin med en beslutsamhet hon inte riktigt kände, men för Viktors skull var hon beredd att kämpa, för han hade en gång bett henne vänta på honom, och nu skulle hon göra det.
