**Dagboksnotering**
Jag och min man har längtat efter en semester länge, men det har helt enkelt inte blivit av. Men nu miraklet! fick vi äntligen några lediga dagar. Vi köpte flygbiljetterna i sista minuten, så vi fick säten i olika rader. Jag blev inte så ledsen över det huvudsaken var att vi skulle få vara tillsammans vid havet. Att sitta var för sig i några timmar var ingen stor sak.
När jag steg på planet och letade efter min plats, gick jag förbi min man och såg ur ögonvrån vem som satt bredvid honom. En ung flicka, kanske tjugo år, i extremt korta jeansshorts, med knallröd läppstift och ögonfransar som små solfjädrar.
Jag är inte den svartsjuka typen, så jag log bara för mig själv: *Ja ja, låt henne sitta där.*
Men efter ungefär en halvtimma i luften märkte jag att hon betedde sig låt oss säga, lite för bekvämt.
Hon viskade kokett till min man, skrattade åt varannan mening han sa, även om han bara svarade kort. Hon “råkade” vidröra hans hand då och då, bad honom hjälpa henne med vattnet eller hämta hennes väska under stolen.
Min man uppförde sig som en gentleman, men helt ointresserad. Det hade kunnat gå bra, men sen lade hon upp sina långa ben på stolen framför rakt framför ansiktet på min man, som om hon medvetet visade upp varje kurva på sin kropp.
Då ja, då exploderade jag nästan. Jag tänkte inte stå ut längre. Det var dags att ge den där uppmärksamhetskåta flickan en läxa.
Jag reste mig upp, gick långsamt genom gången med en plastmugg kaffe i handen. När jag kom fram till deras rad log jag vänligt, böjde mig fram och gav min man en kyss på kinden. Men samtidigt “råkade” jag lite med handen.
“Åh förlåt så hemskt mycket”, sa jag nästan viskande när en het kaffe droppe landade på hennes lår.
Hon hoppade till som om hon bränt sig.
“Är du inte klok?!” skrek hon så högt att folk vände sig om. “Det här är mina *nya* shorts!”
Jag log fortfarande artigt och sa:
“Ja, de shortsarna har jag verkligen lagt märke till. Du har visat upp dem så flitigt under hela flygningen att det var omöjligt att missa dem. Kanske kan du nu sitta som en normal människa?”
Hon fnös, drog fram ett par träningsbyxor ur väskan och försvann in på toaleten för att byta om.
Min man tittade på mig med en blick som sa: *Du är omöjlig.* Men jag satte mig lugnt på min plats och öppnade äntligen min tidning för första gången under hela flygningen.
**Kvinnor, har ni någonsin varit med om något liknande? Vad gjorde ni?**
