I vår familj fanns det två döttrar: jag och Sissela. Men det var som om Sissela satt högst på tronen i våra föräldrars hjärtan, och de gjorde inga försök att dölja det. Den där särbehandlingen började redan när Sissela var liten. Hon fick alltid de bästa sakerna leksaker som glänste som sjöar i sommarsolen, medan jag bara fick rester och kvarglömda gosedjur. Sissela såg ut som våra föräldrar: samma ljusa hår, samma milda drag, en skönhet som dansade över hennes ansikte som midsommarnattens sol. Jag däremot hade ärvt farbror Olof, hans kantiga ansikte och hans melankoliska blick. Det hände att mina föräldrar kallade mig “ful”, som om det var ett namn de hade bestämt i sömnen.
Efter gymnasiet köpte mina föräldrar en lägenhet åt Sissela i Stockholm, och snart började de ett evigt renoverande. Själv blev jag skickad till mormor, som bodde i en tre rumslägenhet i Göteborg. Under den tiden blev mormor svårt sjuk. Jag sprang hem direkt efter skolan för att ta hand om henne. I det dimmiga ljuset föll hennes röst som snö: hon ville att hennes lägenhet skulle gå till mina föräldrar. Jag bad dem om hjälp, för det var svårt att klara allt själv, men de var upptagna med Sisselas nya hem, sa de. Strax innan hon gick bort berättade mormor att hon sparat en stor summa kronor för just mig. Hon bad mig att gömma denna hemlighet för föräldrarna och ta pengarna utan att någon lade märke till det. Efter begravningen rasslade föräldrarna genom lägenheten, vände på mattor och sängar, letade förgäves efter mormors sparade skatt.
Under tiden hade jag redan köpt en egen tvåa och började fixa till den. Men jag fortsatte att bo kvar i mormors hem, som om hennes minne blev till tapeter och damm. Två månader senare sa mina föräldrar att de skulle hyra ut lägenheten, för Sissela behövde mer pengar hennes syster kämpade. Jag frågade försiktigt om jag kunde få min egen lägenhet. De svarade att jag var vuxen och borde hitta min egen väg, som om det fanns vägar i drömmar man kunde följa. Så det gjorde jag. När min lägenhet äntligen blev färdig flyttade jag in. Jag hittade en pojkvän, och vårt förhållande var allvarligt, som en skog som aldrig slutar växa. Men så fort föräldrarna fick veta att jag köpt en egen lägenhet för mina kronor kallade de mig tjuv, som om min dröm var ett brott. Trött på deras ständiga förolämpningar sa jag åt dem att försvinna ur mitt liv och bröt banden, som om jag vaknade upp ur en märklig dröm där allting svävade fritt och ingenting hörde ihop.
