Vadå, ogillar ni att jag vill ha min egen familj? Jag flydde från er, började bygga mitt eget liv, och så kommer ni hit och återgår till samma gamla vanor!
Stina, ta det lugnt nu! Jag förstår att det kan bli tufft för dig som stadsbo att bo på landet, men jag hjälper dig, lovar! försökte Mattias lugna flickan. Jag har koll på allt. Klarar mig själv. Bara du finns vid min sida!
Stina kände sig villrådig.
Varför blev hon förälskad i en lantiskille? Och så pass! Knäna darrade när hon såg honom.
Hon var redan tjugoåtta, med en stark karriär, medan trettioåriga Mattias hade en stor familj och ett eget hus på landet, inte långt från Västerås.
De hade träffats på Gröna Lund, när Mattias råkade gå dit medan hans mamma shoppade, och Stinas vänner släpade ut henne för lite nöje.
De bytte nummer och började prata. Mattias ansträngde sig för att göra intryck, besökte henne i Stockholm, var omtänksam och snäll Stina smälte.
Till skillnad från andra män hon känt, var han öppen och genuin!
Sen friade han. Och Stina svarade ja.
Försök, dotter min. Mattias är en redig killе arbetsam och vänlig, höll mamma Karin med. Om det inte funkar, kommer du tillbaka till stan.
Stina hade inget att förlora. Hon kunde jobba på distans numera ändå. Hon var ingen tonåring längre och luften ute på landet sägs ju vara friskare! Men ändå…
Mattias, vad ska jag vara där, egentligen? frågade Stina.
Som min fästmö. Sedan gifter vi oss om ett år och reser bort. Jag ska se till att vi har råd med allt utan att bekymra oss om pengar, sa Mattias lite generat.
Jag fattar ju att du är van vid annat.
Allting borde vara bra, men ändå ville en oro inte släppa. Hon visste inte ens varför. Men nu fick det bära eller brista!
Så, efter att ha tagit ut en veckas semester och fyllt sin resväska, låste Stina sin lilla tvåa på Södermalm och körde ut till byn där Mattias väntade.
Första kvällen på landet var överraskande härlig.
Sommaren var varm, de vattnade den lilla trädgården tillsammans och lagade kvällsmat. Hand i hand klarade de allt snabbt och enkelt.
Älskling, mina föräldrar kommer hit! utropade Mattias på fredagskvällen, ovanligt tidigt hem från jobbet.
Varför? undrade Stina nervöst.
De vill träffa dig och hjälpa till. Och min bror Jonatan med sin fru kommer också, sa han lite spänt och vandrade runt i köket.
Hur länge stannar de? frågade Stina räddhågset.
Förhoppningsvis inte så länge, Mattias såg oroligt på henne. Men oroa dig inte, vi fixar det.
Nu blev Stina ordentligt orolig.
Ta det lugnt, älskling. Se det som ett prov. Funkar det inte åk hem igen. Viktigast är att du har någonstans att ta vägen, skojade mamma Karin. Gör som det passar dig bäst. Antingen vänjer de sig eller inte. Det får Mattias lösa.
Hon har ju rätt. Jag är ju inte ens Mattias fru än, tänkte Stina och skrattade åt sig själv. Klart de inte skulle äta upp henne!
Just som hon dukade fram hördes bilen köra in på grusplanen.
De är här! Mattias klev ut i hallen.
De gick ut för att hälsa.
Hej där, svärdottern! utropade Anna Mattiasdotter, storvuxen i blommig klänning och med kort mörkt hår, och gav sonen en björnkram.
Lika stor var fadern, Lars-Erik, som hälsade och bugade lätt mot Stina.
Brodern Jonatan, lång och munter, presenterade sig på skämtigt sätt. Hans fru, den blonda, rödrosiga Ulrika, gav dock Stina en skeptisk blick och vände sig direkt till sin man:
Ska du bara stå där? Kom, hjälp mig! sade hon och vände på klacken mot bilen.
Stina bjöd in allihop till bords, hoppades att stämningen skulle mjukna över maten. Matlagning var verkligen hennes grej!
Oj vad ni har lagt ner tid! Lyxigt! berömde Anna Mattiasdotter.
Jaha, vad är det här? Kyckling? Vem lagar sådär? Ulrika petade med gaffeln. Folk hittar på allt möjligt konstigt…
Jag tycker det är jättegott! utbrast Jonatan och stirrade strängt på sin fru.
Du äter ju allt, det vet man ju, muttrade Ulrika och la demonstrativt bort sin gaffel.
Mattias såg medlidsamt på Stina.
Ulrika, visa lite respekt nu! Och sluta vara så avundsjuk! Stina har verkligen ansträngt sig, försvarade han sin flickvän.
Och vilket namn då… Stina. Låter som vårt får hemma, fräste Ulrika syrligt.
Stina fnissade till.
Vad? viskade Mattias.
Min väninna har faktiskt en marsvin som heter Ulrika, viskade Stina tillbaka. Alla hörde.
Anna Mattiasdotter rynkade pannan, männen kvävde skratt, men Ulrika blossade röd.
Hur vågar du…! väste hon hatiskt mot Stina.
Men du verkar ju gilla sånt snack, så jag tänkte att du skulle förstå, ryckte Stina på axlarna.
Jonatan log utmanande mot Stina.
Jag är Jonatans lagvigda fru! Du bara sambo, snäste Ulrika och reste sig.
Jag bryr mig åtminstone om hyfs, särskilt när jag är gäst, kontrade Stina.
Jag är inte din gäst! log Ulrika triumferande.
Men jag har då aldrig bjudit hit dig, Mattias morrade lågt. Så, hur länge tänker ni stanna?
Det blev knäpptyst runt bordet.
När vi lärt din stadsflicka lite om landet, då kan vi åka, fann Anna Mattiasdotter sig.
Mamma, låt bli nu. Vi klarade oss fint innan och vi klarar oss sedan också, svarade Mattias lugnt.
Ja, du har lagt en latmask på din rygg och är glad, men hur länge orkar du? fortsatte Ulrika hånfullt.
Latmasken i familjen är inte Stina, i alla fall, svarade Mattias vassare. Och nu, kära gäster, tack för maten. Ni kan vila nu.
Mattias räckte fram handen till Stina och de började tillsammans plocka undan, under blickar av sura och förvånade släktingar.
Stina kände att det var bra att ha någon bakom sig. Hon tänkte inte tolerera vad som helst och om det går illa, har hon alltid ett hem i stan att återvända till.
Lördagsmorgonen blev allt annat än fridfull.
Vad ligger ni och sover för? Här sover man inte till lunch! stormade Anna Mattiasdotter in i sovrummet. Och nu är det dags att laga frukost!
Stina sneglade förvirrat på mobilen.
Klockan var bara åtta!
Det finns allt till frukost i kylen, Anna, mumlade Stina under täcket. Kan jag få klä på mig först?
Titta på den damsen! Sakerna måste ju lagas också, upp och hoppa!
Anna Mattiasdotter smällde igen dörren och försvann.
Stina klädde sig och släntrade ner till köket.
Älskling, du är vaken! log Mattias vid spisen.
Ja… Om jag inte hade väckt henne själv, hade hon sovit än, fnyser Anna.
Stina bet sig i läppen.
Mamma, varför ska du gå in i vårt sovrum hela tiden? undrade Mattias häpet. Jag har faktiskt sagt till.
Inte bara virrig, utan lat också! kommenterar Ulrika belåtet.
Ingen bad om din åsikt! sköt Stina tillbaka.
Vad är problemet? Så är livet på landet. Upp tidigt! Skaffa kor så får ni mjölka klockan sex redan! flinar Ulrika spydigt.
Vi ska inte ha några kor, svarar Mattias.
Varför inte? Egen mjölk… Men så var det ju… Stina kan väl ändå inte mjölka! Klart hon vill ta sovmorgon, Ulrika skrattar.
Du kan inte heller mjölka ko, och ändå lever du, retas Mattias.
Sedan Stina kom in i ditt liv har du bara blivit sur, försvarar Anna sin svärdotter.
Mattias, jag åker hem nu. Ring när det här cirkusen försvunnit, om du vill ses igen, sa Stina, som inte tänkte ta mer.
Vad? När du kom glömde min son familjen helt! Kommer aldrig hem, svarar knappt Och du tror vi ska acceptera dig? Du förstör oss!
Nu räcker det! Mattias slog näven i bordet. Silence.
Gillar ni inte att jag vill ha eget liv? Jag har flyttat från er, försökt bygga mitt eget, men ni drar igång igen!
Men, pojk, du har tappat förnuftet! All tid, alla pengar går åt till henne! Hon utnyttjar dig bara, grät Anna. Satt sig på dig och bara drar dig ned. Vi försöker ju hjälpa dig, vi vill ditt bästa!
Mamma, Stina försörjer sig själv. Och jag sparar till bröllopet, Mattias höll om Stina och hindrade henne från att gå. Vill ni mitt bästa, åk hem! Här är ni bara välkomna om ni blir inbjudna. Särskilt Ulrika.
Medan släkten samlade sig efter chocken, förde Mattias lugnt Stina till deras rum och vände tillbaka till de andfådda gästerna som slett och packade väskor.
Son, välj nu! Antingen jag, eller den där… hotade Anna.
Men Ulrika, hon blev ni ju glada för… sa Mattias besviket.
Vilken jämförelse…, fnös Ulrika.
Far och bror betraktade dramat.
Nä? Anna pressade på.
Jag väljer lycka! svarade Mattias trotsigt.
Då har jag ingen son längre! sa Anna och gick ut med väskorna efter sig. Ulrika följde snabbt efter.
Vi står på din sida! log Lars-Erik vänligt. Han förstod allt, till skillnad från hans fru. Jag tar hand om mamma!
Bror Jonatan kramade Mattias.
Ta hand om er lycka! Vi har själva saker att jobba på hemma.
Släkten for.
Stina kände sig både skyldig och lättad. Nu visste hon hur allvarligt Mattias menade med sin kärlek.
Med gemensamma krafter delade de åter på vardagens sysslor, och Stina gjorde allt för att stötta honom det var inte lätt när släkten vände ryggen till.
Men enligt Jonatans familj blev det ganska festligt ändå.
Mamma, Ulrika! Vi har köpt en ko åt er! ropade Jonatan glatt.
Har du blivit galen? Anna stirrade skeptiskt på sin son.
Nej. Ulrika, nu får du mjölka varje morgon och ta ut henne på bete, Jonatan såg allvarlig ut.
Det här är inte kul! protesterade Ulrika.
Ni lärde ju Stina, så vi tänkte att ni också behövde det! konstaterade Lars-Erik.
Och mamma, frukost klockan sju varje morgon, något varmt och rejält. Inga mackor! På landet stiger man upp tidigt.
Nu började uppfostran av kvinnorna!
Jösses, vad de fick höra tillbaka allt som sagts till Stina nu gällde det dem själva.
När Anna märkte att kraven på dem var lika höga som på Stina, blev det svårt att protestera. Utbildningen räckte inte till, och hushållet var stort!
Tiden räckte aldrig till.
Efter ett tag slöt Anna fred med Mattias, men att hälsa på dem vågade hon sällan. Tänk om Stina kunde ännu mer?
Till slut friade Mattias på riktigt till Stina lyckan var total! På bröllopet firade alla.
Inte för att Anna och Ulrika någonsin blev förtjusta i sin nya släkting men de teg, för säkerhets skull.
Stina var lycklig. De gjorde allt tillsammans och hjälpte varandra. Och nu behövde de aldrig oroa sig för oväntade gäster igen.
