Jag gick emot min frus vilja och bjöd hem min mor för att få se vår nyfödda barnbarn.
Min mamma är ett riktigt mardrömsfall när det gäller kommunikation. Hon respekterar aldrig andras gränser. Hon har aldrig gillat min fru, inte för någon särskild anledning, utan bara för att jag gift mig med henne och hon inte kunde se hur jag distanserade mig från henne.
För tre veckor sedan födde min fru vår lilla dotter, Alva.
Mamma insisterade på att få vara med i förlossningssalen, men min fru ville ha mig ensam där. Så medan Alva gick i värkarbetet stod mamma i väntrummet på sjukhuset och ropade på hela avdelningen att hon förtjänade att få se sin första barnbarn födas.
Varje gång min mamma kom hem i vårt hus hängde hon sig åt varje liten sak och kritiserade min fru för att hon skulle vara en dålig husfru. Hon påstod dessutom att Alva skulle bli en dålig mamma.
Efter de här kommentarerna förlorade min fru farten och gav mig ett ultimatum: Mors fötter får inte längre sätta fot i vårt hem. Jag förstod henne. Ingen vill bli förnedrad i sitt eget hus.
När vi väl kom hem med den lilla flickan ville föräldrarna gärna få träffa henne.
Min fru sa att min svärmor fick komma en gång, men bara om hon höll käft. Min mamma lovade att hålla sig, men så snart hon korsade tröskeln började hon spåra:
Det är så smutsigt här! Om ni vill leva så, så får ni leva så. Men av respekt för mig kan du åtminstone städa lite.
Min fru tappade återigen tålamodet och sade att mamman inte längre hade rätt att besöka, och att hon bara fick se barnet om vi tillät det.
Det har gått nästan två veckor, våra svärföräldrar har fått se barnet, min far också. Men min mamma har fortfarande inte kommit på besök och min fru vill inte träffa henne. Vi går inte ut med Alva, för vädret är så otäckt att man helst stannar inne.
I förrgår hade min fru en läkartid och jag stannade hemma med dottern. Jag såg det som ett tillfälle att bjuda in min mamma för att se Alva. Hon kom, och jag sade att vi bara hade två timmar på oss innan min fru kom tillbaka. Men hon ville inte gå! Hur mycket jag än försökte övertala henne, så misslyckades jag.
Självklart kom min fru hem och fann min mamma krama den lilla flickan. Det utlöst en total nervsvikt hon skrek åt mig och åt mamman och krävde att hon skulle lämna huset.
I mitt hjärta sa jag till min fru att hon skulle håll käft och lugna sig, för det är mitt hus och mitt barn, och om jag vill att min mamma ska få se Alva så kan hon inte hindra mig eller kasta ut henne.
Alva har till slut drivit både mamma och mig ur huset. Hon vill inte prata med någon av oss. Jag har nu flyttat in hos mina föräldrar. Jag hoppas bara att min fru snart finner ro igen.
