Linnea var föräldralös och uppväxt på ett barnhem i Småland. Hon gifte sig när hon bara var arton år gammal, naiv och utan någon erfarenhet av hur liv i en familj fungerade, eftersom hon aldrig hade haft vänner som var gift. När hon för första gången klev in i sin mans lägenhet i Växjö, försökte hon ivrigt ta till sig allt hon kunde om hur en riktig hustru skulle bete sig. Den största källan till råd blev hennes svärmor, Ingrid.
Linnea hade redan hört många berättelser om besvärliga svärmödrar, men trodde ändå att eftersom hon själv saknade en mor, skulle Ingrid bli som en mamma för henne och önska henne väl. Och på sätt och vis hade Linnea rätt, för Ingrid ville egentligen Linnea väl, men ändå blev det inte riktigt så
Svärmor satte genast igång och undervisade Linnea om alla familjens regler, och gav henne bland annat rådet: “Det är hustruns ansvar om maken är otrogen.”
Varför, undrade Linnea, borde inte skulden ligga hos den som faktiskt är otrogen? Men enligt Ingrid var det annorlunda om en man söker sig till andra beror det på att frun försummat sig själv och slutat vara lockande för honom. Ingrid rådde Linnea att behålla sin getingmidja långt upp i åren; det blev genast ett anteckningsblock där Linnea skrev: “Bli aldrig överviktig”. Hon blev medlem på ett gym i staden.
Linnea var redan slank, men av rädsla för att gå upp i vikt började hon banta. När hon till fullo tagit till sig detta råd, förkunnade Ingrid en ny livsregel: “I ett vanligt hushåll arbetar båda.”
Linnea höll med hon hade alltid velat försörja sig. Hon var beredd att anta vilket jobb som helst. När hon frågade Ingrid om hur man arbetar under föräldraledighet fick hon svaret: “Föräldraledigheten är bara ditt problem, och du får lösa det bäst du kan!”
Det rådet skrev Linnea aldrig ner, men när hon blev mamma några år senare, tog hon jobb på deltid och började extraknäcka som barnvakt. Linnea trivdes, men snart började både man och svärmor klaga på att inkomsten var alltför låg.
Linnea bestämde att hon ville unna sig ett besök till frisören hon hade ju sina egna pengar men då kom nästa visdomsord: “Under föräldraledigheten ska du inte klä upp dig!” När du återgår till arbetet, får du fixa håret och sminka dig, men tills dess ska du spara kronor!”
Sina löner gav Linnea oftast till sin man. Svärmors mantra kom att prägla hela deras äktenskap: “En bra hustru klarar hushållsarbetet själv!”
Och så blev det Linnea gjorde allt själv. Ofta somnade hon stående av trötthet, men hon orkade ändå med allt. Att svimma blev en del av vardagen. När sista barnet somnat cirka nio på kvällen, gick Linnea ut i köket för att städa och laga mat till nästa dag. Vid den tiden hade hennes man redan sovit sin tionde sömn, för han tjänade ju pengar och blev så utmattad.
Att Linnea blev tvungen att uppsöka sjukhuset var kanske inte särskilt konstigt. Hon lyssnade aldrig på sig själv, och missade de första symptomen på en allvarlig sjukdom. Linnea blev kvar på sjukhuset i två veckor, och varken hennes man eller svärmor besökte henne ens en enda gång. Som tur var hade Linnea sin mobil med sig, och ringde sin vän Solveig, som fixade allt hon behövde.
När Linnea kom hem igen, gick hon direkt till rådhuset och ansökte om skilsmässa.
