Jag träffade nyligen min väninna Ylva, som glatt delade med sig av sitt livs historia. Hennes soliga optimism och raka sätt fick mig att lita på henne direkt man kunde nästan ana att hon jobbat på dagis eller handbollsklubb i för många år. Hennes liv har varit en härlig berg-och-dalbana av svängar. Ylva är mamma till fyra barn: 22 år gammal, tvillingar på 15 samt en liten på 5. Det intressanta är förstås att alla barn har olika pappor och att det ingår hela tre äktenskap i mixen. Första äktenskapet sprack på grund av makens überengagemang i folköl: han gillade flaskan mer än sällskapet och hade noll ambitioner att sluta. Nästa kille hon gifte sig med levde, bokstavligen och bildligt, på hennes och svärmors bekostnad. De skildes när hon var 33. Under kaoset jobbade hon på ett callcenter åt ett stort svenskt företag ni vet, sådana där man börjar varje samtal med halvtrött välkommen till kundtjänst.
Så småningom tog hennes första ex tag i sitt missbruk, och relationen till honom ljusnade. Han började träffa sonen och hostade även upp lite underhåll i svenska kronor. Nummer tvåhan försvann effektivt från tvillingarnas liv, helt utan vidare intresse. Trots detta träffade Ylva en rad män på vägen, men ingen passade så mycket att det blev något långvarigt. Livet rullade på, och via sociala medier lärde hon känna sin näste man.
En sommar när det var dags för semester planerade hon att åka till kusten vilket visade sig vara barndomsorten för en kille hon mailade med. De träffades, klickade direkt och inledde en passionerad romans med många långa strandpromenader och kvällsdopp i havet. Ett tag senare flyttade Ylva till hans stad, tvillingarna började på skolan där och det såg ut som en idyll. Men idyllen sprack; han kom på att både flytt och giftermål var för bökigt. Ylva blev ensam kvar i den nya stan men kände att hon faktiskt trivdes, så varför dra? Äldste sonen valde att bo hos sin pappa, och Ylva kände att det var rätt.
För att slippa rastlösheten registrerade hon sig på en svensk dejtingsajt och blev raskt expert på filter och förslag. Hon sökte inget permanent, hon ville mest ha kul och ta ut livet i förskott. En dag sprang hon på Patrik en ett år yngre kille som bott hela livet i samma svenska småstad. De klickade på en gång, och tio månader senare var det borgerlig vigsel och bröllopsmiddag med prinsesstårta inblandad. Patrik hade inga barn själv, så när dottern föddes blev det full familj och fullt ös. Numera bor de på landet, med villa, steady ekonomi, höns, och ständigt pågående drömmar om hjortron, semesterhus och elbil. Kanske värt att notera: deras planer och mål klaffade på något magiskt sätt det mesta löste sig utan att någon behövde skriva avtal på servetter.
När jag hörde Ylvas historia insåg jag att man aldrig får ge upp, eller för den delen ta allt på för stort allvar. Det är avgörande att ta hand om sig själv och odla lite självrespekt och kärlek. Istället för att jaga män eller ringa pastorsexpeditionen för nya bokningar, är det faktiskt just livet självt som bör omfamnas även de knepiga stunderna får finnas där, men de ska inte få diktatur över vardagen. Att ha barn är inget hinder förr eller senare dyker det alltid upp någon som älskar och accepterar dig precis som du är. Så älska dig själv och unna dig att faktiskt gilla livet, fika, och alla små konstigheter som kommer med det svenska paketet!
