Tillfälligheter Existerar Inte Efter mammans bortgång har fyra år gått, men Agata minns fortfarande sorgen och den förlamande saknaden – särskilt kvällen efter begravningen. Pappa satt förkrossad av sorg, och Agata var redan utmattad av alla tårar. I deras stora, rejäla villa rådde tryckande tystnad. Agata var sexton år och förstod hur svårt och smärtsamt allt var för både henne och pappa – de tre hade alltid varit lyckliga tillsammans. Ivan la armen om dotterns axlar och sa: – Vi måste försöka leva vidare, dotter, på något sätt vänjer vi oss… Åren gick. Agata utbildade sig till undersköterska och började nyligen jobba på vårdcentralen i sitt samhälle. Hon bodde ensam i huset; för ett år sedan gifte pappan om sig med en annan kvinna och bodde nu med henne i en grannby. Agata klandrade inte sin pappa, livet går vidare, hon skulle själv gifta sig så småningom – och han var ju fortfarande ung. I vacker klänning och skor steg Agata av bussen – idag fyllde hennes pappa, hennes enda nära anhörig, år. – Hej pappa, ­– log Agata glatt och de kramade om varandra i trädgården där han tog emot henne, – grattis på födelsedagen! – Hej min fina, kom in, vi har redan dukat bordet, – och de gick in. – Agata, åh, äntligen, – utbrast Katja, Agatas nya styvmamma, från köket – barnen börjar bli hungriga nu. Ivan hade varit gift med Katja i ett år. Hon hade en dotter Rita, tretton år och rejält jobbig, och en son på tio. Agata besökte dem sällan, detta var andra gången på ett år. Hon försökte ignorera Ritas ohyfsade fasoner; Rita höll sig inte tillbaka med kommentarer och hennes mamma sa aldrig ifrån. Efter gratulationerna frågade Katja Agata: – Har du pojkvän? – Ja, det har jag. – Och tänker ni gifta er snart? Agata blev lite ställd av Katjas raka frågor. – Jaaa, vi får väl se, – svarade hon utan att avslöja mer. – Förstår du, Agata, – sa Katja, med pressat leende, – vi har pratat om att din pappa inte längre kan hjälpa dig med pengar. Han lägger alldeles för mycket på dig och vi har stor familj nu. Skaffa man och låt någon annan försörja dig, du jobbar ju ändå. Din pappa måste främst tänka på oss numera. Du är ju vuxen. – Katja, vänta nu – avbröt Ivan, – vi har ju pratat om helt annat, jag ger Agata mindre pengar än till er… Men Katja lät honom inte fortsätta och började skrika: – Du är som en bankautomat för din dotter, det är vi som får lida… Ivan blev tyst av skuld, Agata mådde illa, reste sig plötsligt från bordet och gick ut på gården för att lugna sig. Födelsedagen var hopplöst förstörd. Rita kom efter och satte sig bredvid. – Du är snygg, – sa Rita. Agata nickade bara, orkar inte prata. – Bli inte sur på mamma, hon är så nervös för att hon är gravid, – log Rita spydigt. – Vänta bara, du känner inte min mamma på riktigt än, – fnissade hon och sprang in igen. Agata reste sig och gick ut från gården. När hon blickade tillbaka såg hon pappa stå kvar på trappan och titta efter henne. Tre dagar senare dök pappa och Katja oväntat upp hemma hos Agata. – Oj, vad oväntat! Vi kan ta lite te, – erbjöd Agata. Katja spann runt i huset. – Fint hus, sällan man ser sådana i byn. – Min pappa är händig, byggde det med grannen, visst pappa? – Äh, dotter, guldhänder vet jag inte, men man bygger väl till sig själv. – Jag vet, – sa Katja, – jag har haft tur med din pappa. Men vi kom för att prata om huset. Agata blev misstänksam direkt och sa: – Jag säljer inte min del, jag har vuxit upp här och huset betyder mycket för mig, – hon tittade bestämt på Katja och pappa. – Men vad smart du är, – väste Katja ilsket. – Och du då? – duttade hon på Ivan. – Dotter, vi måste lösa detta, jag har stor familj nu och huset är för litet, ännu ett barn på väg… Om vi säljer huset kan du köpa ett mindre, om pengarna inte räcker kan jag hjälpa, – sa pappa, undvek hennes blick. – Pappa, vad säger du egentligen? – dottern kunde inte tro sina öron. – Din pappa har en annan familj – skrek Katja – när ska du fatta det? Det är inte längre ert hus. Du tar upp all plats själv. Så nu får du flytta, det är inte längre ditt beslut. – Skrik inte åt mig, – Agata reste sig, – och vänligen gå nu. Efter besöket mådde Agata uruselt. Visst, pappan har rätt till ett eget liv, men inte på hennes bekostnad. Hon tänkte inte sälja mammas och hennes älskade hem. Senare hälsade Artur, hennes pojkvän, på; när han såg Agata blev han förskräckt. – Hej snygging, vad har hänt? Du ser ut som ett spöke. Hon kastade sig i hans armar, grät ut allt och berättade sedan hela historien. Artur, som jobbade på polisen, visste hur man tog det lugnt och tröstade Agata. – Din pappa är bra, han vågar bara inte säga emot Katja. Jag känner typer som henne. Oroa dig inte – vi löser det, jurister kan hjälpa dig. Sälj inte din del, oavsett vad de gör. Ivan åkte hem och plågades av skuldkänslor. Först var allt bra med Katja, men nu krävde hon ständig utökning av boendeytan, mer pengar, och en försäljning av hans hus. Han började fundera på om han verkligen valt rätt. Men nu var Katja gravid. Det började skymma när Agata skulle hem från jobbet. Artur lovade hämta henne men fick utryckning. Hon ville bara skynda sig hem. Just utanför huset stannade plötsligt en bil. En storväxt man klev ut, tryckte in henne i baksätet och de körde iväg. Agata blev livrädd. – Vem är ni? Vad vill ni mig? Jag tror ni tagit fel… De skrattade. – Inga misstag i vårt jobb… Gör du som vi säger så händer varken dig eller din pappa något, – sa mannen lugnt. – Men vad har han med sakerna att göra? – Du skriver på papperen, får pengar inom två dagar och lämnar huset. Köparna är klara. – Det här är olagligt, jag kommer aldrig skriva på! Jag går till polisen – jag säljer inte!, – då smällde hon till och blodet smakade i munnen. – Vi är inte rädda för någon polis, inte heller din pojkvän, – fnös mannen. – Skriver du inte på så lever du inte länge till, så får han utreda ditt fall. Och om han sätter sig emot… Just då dök två polisbilar upp bakom, sirener och blåljus. Föraren försökte fly men i panik körde han i diket. Det visade sig att Artur bett en vän hålla koll på Agata den kvällen. Vännen såg henne försvinna i bilen, alertade Artur som snabbt arrangerade insats. Snart framkom sanningen: mannen som hade kidnappat Agata var Katjas älskare och pappa till hennes barn. Tillsammans hade de planerat att komma över huset – Katja gillade det för mycket. Agata var för obekväm, och senare skulle de ta itu även med Ivan. Tiden gick och allt ordnade sig. Ivan skilde sig, flyttade hem igen och drev sin lilla reservdelsfirma. På kvällen satt han vid bordet med Agata och Artur. För Ivan hade villans väggar blivit dubbelt så värdefulla. – Du blir aldrig ensam, pappa, – sa Agata glatt. – Dotter, nog har du väl planer på att gifta dig? – Jag har friat till Agata, och hon sa ja! Vi har redan lämnat in ansökan – snart blir det bröllop, – log Artur och blinkade, de skrattade båda. – Ja pappa, även när jag flyttar till Artur kommer vi ofta och hälsar på. Vi bor ju ändå nära… – Oj, dotter, förlåt för allt, jag har ställt till så mycket, – sa Ivan och såg på fotot av sin avlidna fru med tårar i ögonen. – Det är ingen fara, pappa, allt blir bra – och nu blir det bara bättre. Tack för att du läst, för din prenumeration och ditt stöd. Lycka till i livet!

Det finns inga tillfälligheter

Det hade gått ungefär fyra år sedan Agatas mamma gick bort, men fortfarande brände sorgen och saknaden i bröstet. Särskilt minns hon kvällen efter begravningen. Hennes pappa, Erik, satt hopkrupen och tyst av sorg, och Agata, då sexton år, var sedan länge torr i ansiktet av tårar. Det var så tyst i det stora, rejäla huset att till och med kakelugnen knastrade försiktigare.

De hade varit tre lyckliga tillsammans, hon visste det, och nu var det bara hon och pappa kvar. Erik lade armen om hennes axlar och sa med den där trötta rösten:

Vi måste ändå leva vidare, flicka lilla, på något vis. Så är det bara

Tiden gick. Agata utbildade sig till undersköterska och började jobba på vårdcentralen hemma i byn. Hon bodde ensam kvar i huset, för hennes pappa hade året innan gift om sig med en annan kvinna, och bodde nu i grannbyn. Agata tog det med ro, livet går ju vidare. Han var fortfarande ung, hon skulle säkert också gifta sig någon dag.

Den här dagen klev Agata av bussen i sin finaste klänning och nyputsade skor. Det var Eriks födelsedag, hennes enda kvarvarande familj.

Hej, pappa! log Agata och gav honom en kram på gårdsplanen framför huset, och räckte fram ett paket. Grattis på födelsedagen!

Hej min fina, kom in, nu är det dukat, sa Erik och de gick in.

Äntligen Agata! suckade hennes nya bonusmamma, Malin, från köket. Barnen har redan hunnit bli vrålhungriga.

Erik hade nu bott ett år med Malin och hennes två barn. Hennes dotter, 13-åriga Ronja, var slug och ganska ohyfsad, och lillebror på tio år var inte lättare. Agata besökte dem sällan, detta var bara andra gången på ett år. Hon försökte låta bli att ta åt sig av Ronjas små elakheter. Malin såg i alla fall aldrig ut att bry sig.

Efter tårta och prat frågade Malin, nyfiket:

Har du någon pojkvän då?

Jo, det har jag, svarade Agata.

Jaha, ska ni gifta er snart, eller?

Agata vände bort blicken, generad över Malins rakt-på-sak frågor.

Vi får väl se, blev hennes svar.

Se här, Agata, sa Malin med ett stelt leende, din pappa och jag har pratat, och vi har kommit fram till att han inte kan fortsätta hjälpa dig ekonomiskt. Det räcker nu vår familj är stor och pengar växer inte på träd. Du är vuxen, har fast jobb, nu är det dags att stå på egna ben, eller skaffa dig en make som försörjer dig istället.

Malin, nu tar vi det lugnt, försökte Erik. Jag förklarade ju att dottern får mindre pengar av mig än vad era barn får

Men Malin pratade på och slog näven i bordet:

Du är ju som en bankomat för din dotter, och vi andra får lida!

Erik teg och försökte stirra ut genom fönstret. Agata kände sig illamående och slank ut till gården, där hon satte sig tungt på trädgårdsbänken för att samla sig. Födelsedagen var redan förstörd. Efter en stund gled Ronja ut bredvid henne.

Du är snygg, sa Ronja. Agata nickade bara, ville inte prata. Ta inte illa upp om mamma är sur, hon är bara känslig nu när hon är gravid, flinade flickan elakt. Du känner inte min mamma än, men vänta du bara! Sedan studsade hon tillbaka in, skrattande.

Agata reste sig och gick ut från gården. Hon såg hur pappa stod på verandan och såg efter henne.

Tre dagar senare dök Erik och Malin oväntat upp hemma hos Agata.

Men så trevligt, kom in på en kopp te! sa Agata.

Malin spanade omkring i huset, såg sig om ordentligt.

Jaha, det här är minsann ett rejält hus, inte många i byn som har det så finstämt.

Pappa byggde det själv med grannen Hans, visst, pappa?

Äsch, inte var det så märkvärdigt, sa Erik generat.

Jag har haft sån tur med min man, sa Malin. Men vi är faktiskt här för att prata om huset.

Rader av Kalles Kaviar och gamla foton i köket Agata förstod genast vad som var på gång.

Jag tänker inte sälja min del, sa hon och såg allvarligt på Malin och pappa. Jag har vuxit upp här, det här huset betyder allt för mig.

Men titta så smart och försigkommen du är, väste Malin ilskt. Varför håller du tyst, Erik? fräste hon och knuffade honom i sidan.

Du vet, det är trångt i vårt hus, stora familjen och en bebis på väg. Vi säljer, du hittar något mindre, behöver du hjälp med lån ställer jag upp, mumlade Erik och undvek dotterns blick.

Pappa, vad säger du?

Erik har en ny familj nu! skrek Malin. Tror du att du kan bo ensam på så här stor yta? Det är dags att tänka på oss andra!

Jag vill inte höra mer! sa Agata, reste sig och bad dem gå.

Efter att de åkt kände Agata sig genomskakad. Visst har pappa rätt till ett nytt liv, men inte på hennes bekostnad. Huset där mamma bott tänkte hon aldrig ge upp.

Lite senare tittade Adam, Agatas pojkvän, förbi. Han blev förskräckt när han såg henne.

Vad har hänt? Du ser ut som om Sverige vunnit VM och sedan förlorat igen på två minuter.

Agata kastade sig i hans armar och grät ut. Sedan berättade hon allt. Adam, stadens mest sansade polis, höll om henne.

Din pappa är ingen dålig karl, han är snärjd av Malin. Vi ser till att du får juridisk hjälp från Stockholm. Skriv inte på något, punkt.

Hemma gick inte Erik att känna igen. Efter giftermålet hade han och Malin haft det okej, men på sistone hade hon blivit allt surare och pengakrävande. Drömmen om större boende och försäljning av huset drev honom nästan till vansinne, men när Malin berättade att hon var gravid drabbades han av någon sorts lojalitetsattack.

Erik fick skuldkänslor gentemot Agata, han ville ringa henne och säga förlåt. När han gick för att hämta mobilen hörde han hur Malin pratade i telefon i vardagsrummet.

Nej, hon ger sig inte, men vi får ta saken i egna händer, hörde han henne säga med vass stämma. Jag ska prata med honom igen, annars får vi hitta på något!

Malin la på snabbt när hon såg Erik.

Vem pratade du med?

Bara en väninna.

Du smugglade alltså in husförsäljningen ändå? sa Erik, skeptisk.

Hon känner en mäklare, kan få fram en köpare. Agata borde ju bara bli glad, vi får bra betalt.

Men du sa vi hittar på nåt med honom, vad menade du?

Det handlade om garaget! ljög Malin friskt.

Erik svalde förklaringen, även om något kändes galet.

Hösten låg tung över byn när Agata en kväll gick hem från jobbet. Adam hade lovat möta henne, men hade blivit inkallad på jobb. Hon ville bara snabbt hem. Plötsligt stannade en bil bredvid henne. Ut klev en storväxt karl som snabbt knuffade in henne i baksätet. Bilen drog iväg.

Vem är du? Vad vill du har du fått fel person? snyftade Agata.

Det finns inga tillfälligheter, skrockade mannen. Lyssnar du på oss, händer varken dig eller din pappa nåt illa.

Vad har pappa med saken att göra?

Skriv på kontraktet, imorgon får du pengar och flyttar ut. Köpare väntar.

Det här är olagligt, jag går till polisen, jag säljer inte huset! skrek Agata, och fick genast en smäll som gjorde att blodet smakade metalliskt i munnen.

Din polise till pojkvän skrämmer oss inte, hånskrattade föraren. Skriver du inte på så ja, då får han snart ett fall att lösa.

Plötsligt dök en polisbil upp med blåljus, tätt följd av en till. Föraren av bilen försökte smita men satte sig rakt ner i diket.

Adams kollega Max hade sett när Agata dragits in i bilen, ringt Adam och hela byns polistrupp hade kallats.

Det visade sig att Malins “nära vän” som bortförde Agata var hennes älskare dessutom pappan till hennes mage. Hennes restaurangvärda samvete och det smarta huset gjorde henne extra uppfinningsrik, och när Agata stod i vägen för deras ekonomiska drömmar, tog de till maffiametoder.

När röken lagt sig var allt upp och ner: Erik skilde sig och flyttade hem igen. Han driver ett litet företag som säljer reservdelar och har det riktigt hyfsat. Nu, på kvällen, satt han, Agata och Adam vid köksbordet.

Oroa dig inte, pappa. Du blir inte av med oss i första taget! sa Agata med ett skratt.

Har du tänkt gifta dig, dotter?

Jag friade till Agata och hon sa ja, sa Adam och blinkade. Vi har redan lämnat in pappren, snart är det dags för bröllop! skrattade de båda.

Och, pappa, även när jag flyttar in hos Adam, så kommer vi förbi stup i kvarten. Vi blir ju kvar i närheten

Förlåt mig för allt, dotter. Jag har klantat mig! Erik sneglade på fotot av sin fru där hon hängde med sitt eviga leende på väggen.

Det är lugnt, pappa. Allt är redan bra och ännu bättre kommer det att bli.

Tack för att du läste, och må livet vara dig nådig!