Tiderna är alltid desamma, men människorna är olika.
“Elin, har du ingen skam i kroppen?!” frågade Olivia sin yngre syster med darrande röst.
“Livia, du är den sista som borde prata om skam! Mamma och jag har tagit vår del av ansvaret, nu är det din och Eriks tur att ta hand om henne. Får se hur länge ni kan ha en äldre människa i samma lägenhet. Nu är vi klara!” Tanja skrek de sista orden innan hon lade på luren.
Olivia hörde de korta signalerna i telefonen. Hon satt tyst några sekunder innan hon viskade:
“Ofattbart… Vilken egoist.”
Olivia och Tanja var systrar. Deras föräldrar, Gustav och Karolina, gifte sig när de var studenter. Ett år efter bröllopet föddes deras första barn, dottern Olivia. Den unga familjen levde såklart väldigt enkelt. Pengarna räckte precis till det nödvändigaste.
Efter några år fick Gustav en tvåa av företaget han jobbade för. Livet blev lättare. Karolina jobbade inte bara på musikskolan utan gav även privatlektioner på kvällarna och tjänade bra med sina extraknäck. När Olivia fyllde tio föddes deras andra dotter, Tanja.
Föräldrarnas ögon lyste för den yngsta. Varje önskan och nyck uppfylldes direkt. Snart insåg Tanja detta och gjorde allt för att få uppmärksamheten på sig.
“Livia, du är äldre! Var schysst mot din lillasyster!” sa Karolina återigen till sin dotter.
“Mamma, varför ska hon ha den anteckningsboken? Jag köpte den till mig själv, hon är ju för liten!”
“Jag vill ha den, mamma…” skrek Tanja med tårar i ögonen.
Nästa sekund var boken hennes. Tanja vägrade lära sig läsa, vägrat gå till logopeden. Hon ville bara ha allt precis som hon själv önskade. Om någon vågade säga emot blev det ett stort bråk med förståeliga konsekvenser.
När Olivia blev sexton och Tanja sex drabbades familjen av en fruktansvärd tragedi. Gustav dog av en hjärtinfarkt mitt under jobbet. Kollegor, grannar och vänner sörjde djupt – bara fyrtio år, livet låg framför honom. Barnen skulle växa upp och sen få egna barn. Men ödet ville annorlunda.
Karolina sörjde djupast av alla. Något inom henne brast. Hon såg knappt vad som hände runt omkring. Inte ens Olivia intresserade henne längre. All kärlek och omsikt gick till den åttaåriga Tanja. Flickan var en kopia av sin far.
“Mamma, mina jeans är utslitna men du köper bara nya klänningar åt Tanja! Hennes garderob är ju redan full!” klagade Olivia.
“Olivia, var inte så gnällig! Du är ju stor nu. Snart är du klar med skolan, pluggar vidare. Då kan du köpa vad du vill. Tanja är en stackars flicka, förlorade sin far så ung… Och så älskad hon var av honom…” Karolina torkade en tår.
Olivia tog studenten och flyttade till en annan stad för att plugga.
“Jag trodde jag skulle sakna dig, Olivia. Men nu inser jag att det är bra. Jag tänker renovera Tanjas rum – allt ska vara som för en riktig prinsessa!” sa Karolina uppspelt.
“Vänta, tänker du kasta min säng när jag flyttar? Jag hade tänkt komma hem ibland…” sa Olivia sårad.
“Klart jag gör! Det där gamla kan du väl inte ha? Du kan sova i mitt rum eller i köket om du kommer. Jag vill att Tanja har sitt eget rum. Hennes skoltid börjar ju snart.”
Olivia flyttade i september och strax därefter började Karolina en stor renovering.
“Olivia, jag borde ha skickat iväg dig redan i sommar! Då hade renoveringen varit klar innan terminen började. Tanja kan knappt vänta på sitt nya rum,” sa Karolina i telefon.
“Mamma, varför ens renovera? Rummet var ju fint! Förresten, vi ska samla in pengar till ‘Nollningsfesten’. Kan du swisha?”
“Olivia, om du behöver extra pengar kan du jobba lite! Renoveringen kostar, jag har tagit lån. Sen har Tanja vuxit ur sina kläder och behöver nya. Dessutom vill hon gå på bio, ha glass… Så mycket utgifter!” klagade Karolina.
“Men du köper ju allt till henne. Varför inte jag?” sa Olivia sårat.
“Du är vuxen nu. Ta hand om dig själv. Jag jobbade extra som student och klarade mig fint. Och Tanja är ju så liten, har redan förlorat sin far…”
“Jag förlorade ju också pappa!” påpekade Olivia.
“Ja, men du är stor nu. Dags att klara dig själv!” sa Karolina bestämt.
Olivia åkte sällan hem. Hon skaffade extrajobb på helgerna. Sen träffade hon Erik. De flyttade ihop i en hyreslägenhet, gifte sig och tog bolån.
“Älskling, jag skulle hjälpa till med lånet, men du vet hur det är…” suckade Karolina.
“Vadå, mamma?”
“Tanja pluggar, privatlärare kostar skjortan!” sa Karolina irriterat.
“Jag klarade mig utan privatlärare,” sa Olivia lugnt.
“Det var förr. Tanja vill plugga till tolk och troligen blir det på en betalutbildning. Så jag måste spara. Ni klarar er själva! Inget gnäll nu – ni fick tänka efter innan ni tog lånet!”
Olivia bråkade inte. Hon visste att Tanja bestämde allt i mammas liv.
Snart föddes Olivia och Eriks första barn.
“Mamma, kan du komma och hjälpa med Liam ett tag?” frågade Olivia i telefonen.
“Olivia, hur ska jag kunna lämna Tanja? Hon pluggar till studenten… Du förstår, jag måste hjälpa henne och laga mat åt henne.”
“När jag pluggade var det minst lika tufft. Dessutom dog pappa precis då.”
“Det var för länge sen! Nu vill jag att Tanja ska få det bättre än alla andra,” sa Karolina.
Tanja tog examen på en betalutbildning. Karolina sparade på allt. Hennes enda barnbarn fick de billigaste presenterna, med motiveringen: “Det viktiga är Tanjas framtid. Leksaker är bara plast.”
Tanja gifte sig direkt efter examen och flyttade in hos Karolina. Två år senare föddes hennes son, Noah. Farmor älskade pojken över allt annat. Han fick precis allt han ville ha. Olivia blandade sig inte i familjesituationen längre och bråkade inte med sin mor. Det enda hon höll med om var att Tanja och Noah var lika – pojken krävde precis som hans mor, och allt gick hans vilja.
“Mamma, har du sagt upp dig?” frågade Olivia en dag.
“Ja. Noah börjar skolan, någon måste följa honom. Sen ska han gå i en bra skola på andra sidan stan.”
“Mamma, det är ju bara tjugofem minuter med bussen! Ta det lugnt, snälla? Ska jag prata med Tanja?”
“Nej, Olivia! Noah är så begåvad! Den lokala skolan duger inte. Jag ska följa honom!”
Ett par år senare köpte Tanja och hennesOch när Karolina en dag blev själv i den tomma lägenheten, insåg hon äntligen vem som alltid stått vid hennes sida.
