– Tant Sonja, ursäkta att jag stör, kan du vara barnvakt åt mitt barn en stund? På trappan står en ung kvinna med ett ursäktande leende.
– Ursäkta, vad sa du? säger Sonja, lägenhetens ägarinna, och låtsas inte förstå.
– Grannarna sa att du ibland passar andras barn när föräldrarna måste iväg, försöker kvinnan igen och försöker le lite.
– Kom ihåg, lilla vän, det finns inga andras barn alla barn är våra, säger tant Sonja högtidligt.
– Ja, precis, nu ler mamman ett riktigt leende. Så kan du passa honom?
– Hur lång tid pratar vi om?
– Kanske några timmar, säger mamman hoppfullt.
– Några? Hur många är några?
– Tre kanske svarar hon försiktigt.
– Så funkar det inte, säger Sonja bestämt. Jag tar emot barnet bara om du anger exakt tid. Och du måste skriva under ett papper.
– Skriva på? Varför då?
– För att för varje minut du blir sen får du betala etthundra kronor extra.
– Hur mycket?!
– Jajamen. Så en timmes försening kostar dig sextusen kronor.
– Oj, okej Hur mycket tar du då för tre timmar?
– Är det en pojke eller flicka?
– Spelar det någon roll?
– Absolut. Tre timmar för en flicka kostar en tusenlapp, för en pojke två tusen.
– Varför sån skillnad?
– Ser du inte själv skillnaden mellan pojkar och flickor?
– Nej, förutom nån detalj så är de väl lika.
– Det är just detaljerna! Om du har en pojke
– Ja, det har jag.
– Jag måste ju snygga till mig inför hans besök stryka morgonrock, fixa naglarna, sminka mig, lite ögonskugga, läppstift sånt kostar en slant nuförtiden!
– Men snälla! Min Loke är bara fem år. Varför behöver han se dig uppfixad?
– Han måste ju få smak redan som liten!
– Men flickor då?
– Det kommer automatiskt för flickor. Men pojkar måste lära sig se skillnaden på eleganta tanter och rufsiga. Eller vill du att han tar hem en slarvig tjej i framtiden? Hoppas du inte går omkring i trasiga strumpbyxor och skrynklig pyjamas framför din son!
– Jag oj, är det fel?
– Min lilla vän! Kom ihåg pojkar söker sig i framtiden till någon som liknar mamma. Om du vill ha en lat flickvän till svärdotter
– Nej, hjälp Kan jag lämna min pojke nu då?
– När tänkte du komma tillbaka?
– Om tre timmar, jag lovar.
– Bra, kom om en kvart. Vad gillar han att prata om?
– Förlåt?
– Ja, om teknik, natur eller konst?
– Han är ju bara fem
– Därför frågar jag det är nu intressena formas. Min Arvid kunde skruva isär en cykel när han var fem, och motor på bilen också.
– Vid fem års ålder?!
– Jajamen, hans pappa var bästa bilmekanikern i Göteborg, vad trodde du?
– Oj nej, det visste jag inte.
– Synd. Min andra pojke spelade fiol vid fem, fast vi tyckte han borde välja något annat, eftersom hans far hette inte Joseph utan Lennart och hade inga musikaliska gener alls. Men han stod på sig nu undervisar han i musikteori! Man kan vad man vill! Och tredje
– Jag hörde att din tredje är idrottare? avbryter mamman.
– Just det. Vi har fortfarande en ribbstol hemma. Loke får gärna träna, jag kan visa honom några övningar!
– Du kan visa?
– Självklart, och vi har piano, fiol och böcker om både teknik, musikteori och fiske. Säg vad din son gillar så fixar jag tre timmars sysselsättning så han glömmer allt annat.
– Han är inte intresserad av nåt, suckar mamman.
– Drömmer han om nåt då?
– Tror inte det
– Nämen! En femåring ska ju drömma om att ha trollstav, flyga som fågel, bli astronaut, krypa in i tvättmaskinen när den startar, plocka isär tv:n eller klappa en tiger på Skansen. Vill han inget av det?
– Det enda han önskar är en egen mobiltelefon som de vuxna har säger mamman, lite olycklig.
– Förstår. Kom till mig om en kvart då och du, jag tar bara tusen kronor den här gången. Som för en flicka.
– Men varför det? Han är ju pojke!
– Vadå, bara för att han har det där i byxan? Men jag lovar dig han blir riktig grabb när han går härifrån.
– Kan du lova det? Hur då?
– Oroa dig inte, du får se. Och nästa gång han vill hit, då kostar det som för pojke. Okej?
– Okej då suckar mamman uppgivet. Jag har inget val.
– Bra, hämta din pojke. Jag ska gå och snygga till mig.
Nästa morgon vaknar Loke tidigt och frågar:
– Mamma, får jag gå till tant Sonja idag också?
– Varför det? frågar mamma lite avundsjuk.
– Det är så spännande hos henne! utbrister sonen.
