Tänk om hon inte är min dotter? Jag måste göra ett DNA-test
Jag satt där, stirrade tankfullt på hur min fru Linnea pysslade med vår nyfödda dotter och kunde inte släppa en påträngande tanke. Tänk om flickan faktiskt inte var min?
Förra året blev jag utsänd på tjänsteresa, en hel månad var jag borta från Stockholm. Bara några veckor efter att jag kom hem berättade Linnea, stolt och lycklig, att vi skulle bli föräldrar.
Jag blev förstås glad till en början. Men sedan kom Linneas syster, Elvira, på besök och delade med sig av en historia om hur hon själv hade gjort ett DNA-test på sin son bara för att sambon inte skulle behöva tvivla på faderskapet.
Linnea, ska vi inte också göra ett DNA-test? För allas skull, sa jag en kväll.
Linneas reaktion lät inte vänta på sig. Ett fullskaligt bråk bröt ut, med kastade kuddar och högljudda utrop. Till och med grannen knackade i väggen.
Vad är det som är så fel med det? envisades jag, fast besluten i min misstanke. Om Linnea verkligen hade varit lojal, varför reagerade hon så våldsamt på en oskyldig fråga? Jag vill bara vara säker, inget mer än så.
Hur kan du ens tänka så om mig? skrek Linnea, medan hon kastade ännu en kudde. Har jag någonsin gett dig anledning att tro något sådant?
Jag var borta i en månad, sa jag med sned leende. Hur ska jag veta vad som hände här då? Gör vi testet och det visar sig att hon är min, så släpper jag det helt. Vi kan kolla var din syster tog sitt test.
Glöm det, muttrade Linnea ilsket och stängde dörren till barnrummet med ett kraftigt brak.
**************
Mamma, jag begär ju inget märkvärdigt, klagade jag sen nästa dag för min egen mor, Birgitta. Varför blir Linnea så arg?
Har man rent mjöl i påsen, finns det inget att dölja, sa mamma medan hon hällde upp kaffe till oss i köket i Vasastan. Jag tror faktiskt din dotter är ett resultat av hennes äventyr. Och för att vara ärlig det var faktiskt en händelse när du var borta.
Vadå för händelse? frågade jag genast nyfiket.
Jag vill inte lägga mig i, svarade mamma och tittade bort. Men när jag kom förbi för att prata om din pappas födelsedag, öppnade hon inte direkt, fast jag visste hon var hemma. När hon väl släppte in mig var hon helt tilltufsad Och dessutom stod det herrskor i hallen.
Och vad sa Linnea? frågade jag upprört.
Hon sa att det varit översvämning i badrummet, suckade mamma. Hade kunnat komma på något bättre tycker jag.
Men varför sa du inget till mig?
Jag såg ju aldrig själva röran i lägenheten, så jag ville inte förstöra ert förhållande utan bevis, sa mamma och log stelt.
Det var dumt! utbrast jag, så att kaffekoppen höll på att välta. Vad gör jag nu?
Se till att testa ändå, sa mamma lugnt men med glimten i ögat, hon hade aldrig riktigt gillat Linnea. Eller gör det själv. Du har full rätt som pappa.
**************
Du kan vara lugn nu, sa jag och slängde det numera onödiga kuvertet från kliniken jag fått levererat till mig. Tyra är min dotter. Jag lovar, jag nämner aldrig detta igen.
Vänta, har du gjort det där förbannade testet utan min vetskap? Linneas ögon glödde av ilska.
Så klart, sa jag leende och ryckte på axlarna. Gick in på kliniken när jag var ute med Tyra. Hon är min lilla tös, så det var snabbt och enkelt.
Problemet är större än du tror, sa Linnea lågt. Och synd att du inte förstår det.
Jag gick till jobbet som vanligt nästa morgon. När jag kom hem möttes jag av tystnad. Linneas och Tyras saker var borta. På vardagsrumsbordet låg bara en ensam lapp.
Ditt bristande förtroende har förstört allt vi haft. Jag vill inte leva med en förrädare. Jag ansöker om skilsmässa. Jag vill inte ha något från dig, varken lägenhet eller underhåll. Jag vill bara att du försvinner ur vårt liv.
Vreden sköljde över mig. Hur kunde Linnea göra så här mot mig? Ta dottern och allt! Jag grep mobilen och ringde henne desperat.
Efter några signaler svarade en man. Han lyssnade lugnt på mitt raseri och bad mig att aldrig ringa igen.
Jag visste att hon varit otrogen! muttrade jag bittert för mig själv. Hon hann knappt ut genom dörren innan hon redan träffade någon annan! Får se hur länge det håller
Jag tänkte aldrig på att Linnea kanske kunde ha åkt hem till sina föräldrar. Det var kanske hennes bror som svarade för att hon äntligen hade fått sömn. Men jag hade redan bestämt mig.
Skilsmässan gick snabbt och smidigt. Tyra stannade med sin mamma, och jag såg henne aldrig igen.
I dag förstår jag: brist på tillit kan förstöra det bästa man har. Nästa gång ska jag våga prata och lita på istället för att tvivla.
