Tänk om hon inte är min dotter? Borde jag kräva ett DNA-test? Niklas stirrade fundersamt på hur Olivia, hans fru, jollrade med deras nyfödda dotter och kunde inte skaka av sig en envis tanke. Han misstänkte på riktigt att flickan inte var hans. Förra året var Niklas tvungen att resa bort på jobb i en månad. Bara ett par veckor efter hans hemkomst delade hans fru den glada nyheten. De skulle få barn. Niklas blev först glad. Men när Olivias syster hälsade på och berättade hur hon gjort ett DNA-test för att hennes sambo inte skulle tvivla på faderskapet, började Niklas själv tvivla. – Olivia, ska vi ta ett DNA-test vi också? Bara för vår egen skull, sa Niklas. Reaktionen lät inte vänta på sig. En jättelik gräl utbröt, med kuddar och saker som flög genom rummet. Till och med grannarna knackade på. – Vad är det för fel med det här? insisterade Niklas, nu ännu mer misstänksam. – Jag vill bara vara säker. – Hur kan du ens tänka så? skrek Olivia och kastade en kudde till. – Har jag någonsin gett dig anledning att tvivla? – Jag var borta en månad, sa Niklas med sned leende. – Vem vet vad som hänt. Gör vi testet så kommer jag aldrig ta upp det här igen. När drar vi? Vi kan fråga din syster om adress till kliniken. – I nästa liv, snäste Olivia och stormade ut i barnkammaren med en smällande dörr. *************************************************** – Mamma, jag ber ju inte om något konstigt. Varför blir hon så arg? klagade Niklas för sin mamma. – Din fru har dåligt samvete, svarade Anna-Lisa och hällde upp kaffe. Hon var aldrig förtjust i sin svärdotter. – Hon är rädd att sanningen ska komma fram. Dessutom, när du var borta så var det faktiskt en gång… – Vad då för gång? frågade Niklas snabbt. – Jag kom förbi för att prata om din pappas födelsedag, berättade Anna-Lisa. – Olivia öppnade knappt, fast hon var hemma, och när hon väl öppnade var hon väldigt rufsig. Det stod mansskor i hallen. – Vad sa hon då? frågade Niklas upprört. – Att ett rör hade sprungit läck… Men jag fick aldrig komma in. – Varför berättade du inte för mig? – Jag hade ju inga bevis, så jag ville inte lägga mig. – Fel! sade Niklas upprört. – Vad ska jag göra nu? – Kräv testet, eller fixa det själv. Du har rätt som pappa, svarade Anna-Lisa stillsamt. ************************************************ – Oroa dig inte, sa Niklas och lät det nu onödiga kuvertet falla ner på bordet. – Alva är min dotter. Jag tar aldrig upp det här igen. – Vad menar du? frågade Olivia irriterat och sneglade på kuvertet. – Har du gjort testet utan att fråga mig? – Japp, sa Niklas självklart. – Passade på när jag var ute och gick med Alva. Det tog ingen tid alls. Hon är min, inget problem. – Det finns ett problem, svarade Olivia tyst. – Och du inser inte ens det. Nästa morgon gick Niklas som vanligt till jobbet. Men när han kom hem väntade en obehaglig överraskning – lägenheten var tom och både fruns och dotterns saker var borta. På soffbordet låg bara en ensam lapp. ”Med ditt misstroende har du förstört allt som fanns mellan oss. Jag vill inte leva med en förrädare. Jag ansöker om skilsmässa. Jag vill inte ha något av dig, varken bostad eller underhåll. Jag vill bara att du försvinner ur våra liv.” Niklas blev ursinnig. Hur vågade Olivia lämna honom? Och dessutom ta dottern! Han grep direkt telefonen och ringde frun. En man svarade, lyssnade tyst på hätska utbrott och bad honom att aldrig ringa igen. – Jag visste det! Hon var otrogen! tänkte Niklas rasande. – Hon hann knappt flytta innan hon var hos någon annan. Skit i det då! Han tänkte inte ens på att Olivia kunde ha åkt hem till sina föräldrar – och att det var hennes bror som svarade för att inte störa sin nyss insomnade syster. Niklas hade redan bestämt sig. Skilsmässan gick snabbt igenom, båda var överens. Lilla Alva blev kvar hos sin mamma – och fick aldrig mer träffa sin biologiske pappa…

Tänk om hon inte är min dotter? Jag måste göra ett DNA-test.

Mattias satt tyst vid köksfönstret och betraktade sin fru Linnea, som kärleksfullt vyssjade deras nyfödda dotter. Men han kunde inte värja sig mot den gnagande tanken: Tänk om barnet inte är hans?

Ett år tidigare hade Mattias varit på affärsresa till Helsingfors borta nästan en hel månad. Bara ett par veckor efter att han kom hem meddelade Linnea glatt nyheten: de skulle få ett barn.

Till en början fylldes Mattias av glädje. Men så kom Linneas syster, Elin, över på besök och berättade att hon själv gjort DNA-test på sin son för att hennes sambo inte skulle behöva tvivla på faderskapet.

Linnea, vi borde också göra ett DNA-test. För att jag ska känna mig lugn, föreslog Mattias, och kände trycket i rummet stiga.

Linneas reaktion lät inte vänta på sig. Hon kastade en matta på golvet, röd av ilska. Deras grannar började till och med dunka i väggen.

Vad är det som är så farligt? envisades Mattias, övertygad om att han avslöjat något. Hans fru hade säkert varit otrogen varför annars denna överreaktion på en enkel förfrågan? Jag vill ju bara vara säker, det är allt.

Hur kan du ens tänka tanken? väste Linnea, och slungade ytterligare en kudde. Har jag någonsin gett dig en anledning att misstänka mig?

Jag var borta en hel månad, log Mattias snett. Hur vet jag vad som hänt här hemma? Vi gör testet och får det överstökat, så slipper vi älta det. Vi kan be din syster om adressen till kliniken.

I nästa liv, mumlade Linnea iskallt, och gick med bestämda steg in i barnkammaren, dörren smällde igen så att hela huset skakade.

***************************************************

Mamma, suckade Mattias över köksbordet hos sin mor Kristina, jag vill bara ha klarhet. Varför blev hon så upprörd?

Hennes samvete är säkert inte rent, sa Kristina och fyllde på hans kopp Zoegas. Jag tror att Linnea har någonting att dölja. Och förresten… när du var borta hände något märkligt.

Vad då? Mattias spetsade genast öronen.

Jag vill inte lägga mig i, men jag svängde förbi för att prata om din pappas 60-årsfest. Linnea öppnade inte dörren på länge, trots att jag hörde henne därinne. När hon väl öppnade såg hon alldeles rufsig ut… och det stod ett par herrskor i hallen.

Vad sa hon då? frågade Mattias, vars puls ökade.

Att det var ett rör som gått sönder, himlade Kristina med ögonen. Kunde hon inte ha hittat på nåt bättre?

Varför berättade du inte för mig? spände Mattias blicken i henne.

Jag kom ju aldrig in, så det är bara spekulation, kontrade modern. Jag ville inte skapa problem mellan er i onödan.

Dumt, nästan skrek Mattias, ställde ifrån sig koppen med en smäll. Vad ska jag göra nu?

Se till att få DNA-testet gjort, svarade Kristina lugnt och gömde ett litet leende bakom koppen. Hon hade aldrig gillat Linnea.

***********************************************

Mattias släppte ett kuvert från Karolinska ned på bordet. Det prasslade när han drog ut pappret.

Du kan vara lugn, sa han och såg rakt på Linnea. Freja är min dotter. Som jag lovat, jag tar aldrig upp det här igen.

Linnea stirrade irriterat. Vänta nu. Menar du att du gjort testet utan att fråga mig?

Ja, svarade Mattias kyligt, gick förbi när jag ändå var ute med vagnen, det var snabbt gjort. Hon är min dotter, inga problem.

Visst finns det problem, viskade Linnea lågt. Och synd att du inte förstår det.

Nästa morgon gick Mattias som vanligt till kontoret i Gamla stan. Men när han kom hem på kvällen möttes han av en tom lägenhet. Linneas och Frejas saker var borta. I vardagsrummet låg bara en ensam lapp kvar.

Med ditt misstroende har du förstört det enda vi hade kvar. Jag vill inte leva med en förrädare. Jag ansöker om skilsmässa. Jag kräver ingenting varken lägenheten eller underhåll. Jag vill bara att du försvinner från våra liv.

Mattias blev rasande. Hur vågade Linnea lämna honom? Och ta dottern med sig? Han grep mobilen och ringde frenetiskt.

En mansröst svarade. Kort och bistert bad han Mattias att aldrig ringa igen.

Jag visste det! skrek Mattias i luren. Hon var otrogen! Har inte ens flyttat ut förrän hon är hos nån annan karl!

Han tänkte inte på att Linnea kunde ha åkt till sina föräldrar; att det kanske var hennes bror som svarade, för att skydda sin utmattade syster.

De gick skilda vägar snabbt, gemensam överenskommelse. Freja blev kvar med sin mamma och träffade aldrig mer sin biologiska far.