Ludde stannade sin bil vid bensinstationens pump.
“Etthundratvå, full tank”, slängde han åt servitören innan han gick mot stationens byggnad.
I dörren stötte han ihop med en man. Mannen gav honom en snabb blick innan han tittade ner i sin telefon. “Albin?” – det var på tungan att ropa, men han hejdade sig i tid. Inne i stationen iakttog han sin gamla vän genom glasdörren. Han såg honom sätta sig i en Volvo XC60. Handen darrade lätt när han sträckte fram kortet till kassörskan.
Ute på parkeringen backade Volvon ut mot vägen. Snabbt hoppade Ludde in i sin Toyota och satte efter.
“Det måste vara skämt. Så där lyckad blev han? Gifte sig rikt?” Tankarna malde medan han höll kvar Volvon i sikte.
Bilen svängde in i en villaområde. När den stannade framför ett hus körde Ludde förbi och spejade i backspegeln. Volvon rullade in genom den öppna grinden, och Ludde backade långsamt. En kamera ovanför grinden fick honom att sjunka ner i sätet.
Genom staketet såg han Albin parkera bilen framför garaget. En ung kvinna klev ut på trappan. Trots avståndet kände han igen henne.
“Det kan inte vara sant”, viskade han.
Hon gick nerför trappan och mötte Albin. De omfamnade varandra, kysstes och försvann sedan in i huset.
“Gifta. Och det är deras hus. Så här kan det gå? Hämnd? Men Emma, den lilla tysta musan, lyckades ju bra. Och Albin? Sådan vän. Jag kunde ha varit i hans ställe…”
***
Puben var full av liv och hetta. Basen dundrade genom lokalen. Färgade strålkastare skar genom dunklet och lyste upp dansarnas svettiga ansikten.
Ludde satt i baren, smuttade på en drink och såg uttråkad ut medan han iakttog de dansande. Hans blick fastnade på en lång flicka i en åtsittande röd klänning. “Den där är inte dum”, tänkte han innan han vände sig mot baren igen.
Innan han hann dricka upp hörde han en välbekant röst.
“Det här är min vän Ludde.” Albin kom fram till baren med armen om samma flicka i rött. “Ludde, det här är Lovisa, min tjej.”
Ludde mätte henne med blicken. Upp nära var hon ännu vackrare. Storögd, med guldlockar och små skrattgropar. En dröm.
“Gillar du henne?” flinade Albin.
“Vad vill ni dricka?” frågade Ludde utan att släppa Lovisa med blicken.
“Jag kör. Kom till mig istället? Det är för högljutt här”, sa hon.
“Kommer du?” Albin såg på Ludde.
Ludde svarade inte, tog sig igenom drinken i ett drag och klev ner från barstolen.
Ute på gatan var musiken svagare.
“Snygg bil?” Albin pekade på en röd Audi. “Lovisas pappa gav henne den på födelsedagen.”
Ludde tittade från bilen till Albin. Han blinkade åt honom som om han ville säga: “Det här är bara början.”
“Hur fan lyckades han få en sådan tjej?” tänkte Ludde. Albin var inte ens i närheten av honom själv.
“Varför kom du inte med Emma? Jag bjöd er båda”, frågade Albin när de körde genom natten.
“Mår dåligt. Illamående.” Luddes humör sjönk när Emma nämndes.
“Men oj! Ska ni gifta er?” Albin skrattade.
Ludde svarade inte. Han ville inte prata om Emma.
Audin stannade vid en högbyggnad. Hissen upp till sexton våningar var rymlig och spegelklädd.
“Är det här din lägenhet?” Ludde såg sig omkring i de lyxiga rummen. “Var hittade du henne?” viskade han till Albin.
“På gatan. Hon nästan körde på mig”, skrattade Albin.
Ludde fyllde på vin, och snart var Albin ordentligt berusad. Lovisa ledsagade honom till ett sovrum. När hon kom tillbaka stod Ludde framför en tavla.
“Det är mitt verk”, sa hon bakom honom.
“Din? Kan du måla mig?”
“Konstnärer målar, inte ritar.” Hon tog ett steg tillbaka och granskade honom. “Du har en vacker kropp. Vill du posera naken?”
“Nu direkt?”
“Inte här. I min studio. Skriv ditt nummer.” Hon pekade på en anteckningsbok.
När Ludde kom hem möttes han av en gråtande Emma.
“Har du druckit?”
“Lite. Var med Albin.”
“Vill du äta?”
“Nej. Jag duschar och går och lägger mig.” Han stängde dörren om sig.
Hur hade det här hänt? Han hade inte planerat något allvar med Emma. Hon var snäll, men graviditeten kom olägligt. Lovisa var en annan sak. Han måste bli av med Emma. Men hur?
Under duschen tänkte han på Lovisa. Han kunde inte låta Albin få henne. Men Emma var i vägen. Hon var bra, men han ville ha något bättre.
Hans mor hade uppfostrat honom ensam. Han längtade efter rikedom. Lovisa var en lösning. Han behövde bara bli av med Emma.
Han lade sig, vänd från henne.
Två dagar väntade han på Lovisas samtal. När han börjat tappa hoppet ringde hon.
På studion bad hon honom klä av sig.
“Så här direkt?”
“Vi har bara två timmar.”
Han gjorde som hon sa. Hon placerade honom under ljuset och började skissa.
“Kan jag vila?”
Hon gick för att laga kaffe.
Ludde sneglade på skissen. Han såg perfekt ut. Barfota smög han in i köket och omfamnade henne bakifrån. Hon vände sig om och lade armarna om hans hals…
Hemma var Ludde nöjd. Han hade inte väntat sig att det skulle gå så lätt. Emma satt på soffan och snyftade.
“Vad är det nu?”
“Älskar du mig inte längre?”
“Nu börjar det.”
“Du är aldrig hemma!”
“Jag jobbar! Vi måste spara inför bröllopet.”
“Bröllop?”
“Ja. Barnet behöver en pappa.”
Emma slängde sig om hans hals. Hon såg inte hur han ryckte till.
“Res till din mormor. Jag bor hos Albin. Vi sparar pengar. Om tre månedar hämtar jag dig.”
Hon log.
De sista dagarna var han öm. Han satte henne på tåget och vinkade.
Sedan gick han till Lovisa. Han ringde aldrig Emma. Han flyttade in hos Lovisa. Albin försökte konfrontera honom, men Ludde var för stark.
Tre månader senare gifte sig Ludde med Lovisa. Men det blev inte som han tänkt. Hennes far gav honom inget jobb. Pengarna var få, och grälen många. En dag slog han Lovisa av svartsjuka.
Dagen därpå väntade hennes far i lägenheten. Ludde fick packa och lämna.
Nu var han tillbaka till ruta ett. Men han gav inte upp.
Yngre kvinnor lockade honom inte. HanHan startade bilen igen, medan den tomma känslan i bröstet gradvis ersattes av en kall, beräknande beslutsamhet – nu visste han exakt vad som behövde göras.
