Kära svärmor!
Jag är ledsen att jag aldrig kan kalla dig mamma, så som jag hade tänkt när vi först träffades och när din son, Erik Andersson, friade till mig. Jag ville så gärna gifta mig mina bästa vänner har varit gifta i evigheter och jag stirrade avundsjukt på hur de lever med sina män, tar hand om varandra och visar respekt och kärlek.
Jag drömde om en familj där mannen alltid finns där som en stadig klippa, där vi kunde få barn som vi tillsammans vårdar. Jag ville också skämma bort min man, låta honom känna min kärlek och kunna prata om allt med mig.
När jag första gången såg hur Erik behandlade dig, tänkte jag att du hade uppfostrat precis den typ av man som skulle passa in i mitt liv. Före bröllopet slängde du en mening som målade upp framtiden för mig. Kanske har du glömt den, men jag minns den än idag och ångrar att jag då inte gav den den betydelse den förtjänade. Den låter så här: Min son är van vid att bara ha en kvinna i sitt liv. Det lilla uttalandet är kärnan i allt du gjort för din son sedan barndomen.
Erik skulle aldrig tacka nej till att springa till Apoteket för dina tabletter och gå hela vägen till andra sidan Södermalm, även om apoteket ligger bara ett par steg från ditt hus och inköpen är enkla. Om din entrédörr gnisslar, är min man på språng för att smörja in den, så du behöver inte oroa dig för sånt allvarligt problem. Att alla dörrar i vår lägenhet gnisslar i olika toner stör honom inte, precis som de hängande garderobsdörrarna.
När min man körde mig hem, i stället för att ta med dig på en mysig promenad i Tantolunden, startade du en hel affär och anklagade mig för likgiltighet, lathet och att jag är van vid ett bekvämt liv. Men varför skulle man inte föredra bilen framför tåget, och att släpa tunga kassar själv är varken roligt eller praktiskt? Du ville bara ha lite frisk luft.
Min man är en fantastisk son. När du en natt inte kunde sova och klagade på hur du mådde, utan att tänka på att vi båda måste gå till jobbet på morgonen, hoppade han snabbt in i en taxi eftersom han hade druckit lite för mycket kvällen innan och inte ville riskera körkortet. Istället för att tacka honom sade du att det inte är något fel med att avstå från att dricka med sin fru om hans mamma kan behöva hjälp på natten. Självklart kan du avstå från vad som helst, inte bara alkohol, för han är din son och jag är bara hans hustru.
Grattis till att du inte ger mig någon andel i förhållandet till din son, även om det är lite knasigt att dela en man. Du vill ju inte dela honom med någon annan.
Tack och lov att vi inte har några barn. De skulle omedelbart märka att de inte får någon pappa-tid, för mormor har alltid företräde. Din omtänksamma son stöttade mig inte ens när jag verkligen behövde det; det var min vän som tog tag i mig när min depression slog till. Jag hade hoppats på åtminstone några tröstande ord från din son, men i stället kastade han sig på att hjälpa just dig igen.
Ja, jag medger att jag förlorade spelet; jag kunde inte bli den för dig, även om jag försökte hårt. Tråkigt att allt mitt slit gick obemärkt förbi din son. Han är verkligen förälskad i en kvinna i dig. De kärleksord han sade till mig var bara en formalitet, ett protokoll mellan förlovade.
Jag vill vara viktig för min man, inte en blänkande, perfekt make som ordnar allt i perfekt ordning som din son. Låt honom ibland gå hem efter en öl med kollegorna, något din son aldrig tillåter. Det viktigaste är att han behöver mig, oroar sig för mina misslyckanden och gläds åt mina framgångar.
Jag är glad att jag äntligen förstår att min man aldrig kommer att bli den där typen av man. Vi har knappt haft barn, för du behövde inte starka känslor din son sparade bara ditt hjärta för dig och ingen annan. Det var just den sparsamheten som fick mig att bli gravid. Nu väntar vi ett litet pojkar på tre månader.
Jag lovar att uppfostra den här pojken till en riktig man men inte på ditt sätt. Tack för erfarenheten jag fått genom äktenskapet med din son. Jag lämnar tillbaka honom till dig, lika frisk, omtänksam och vårdande som förr. Må ni ha det lyckligt.
Din före detta svärdotter,
Maja LarssonJag hoppas att framtiden ger både dig och Erik fler skratt och mindre drama.
