Tidigt på morgonen ringde min granne och frågade med låg röst:
Har du hört vad din kusin har gjort?
Nej, vad har hänt?
Det verkar som att hon tänker begära skilsmässa vid 54 års ålder, efter att ha varit gift i 30 år.
När jag fick höra det tappade jag nästan hakan. Det var så oväntat de verkade ju vara en helt vanlig familj. Hennes man dricker inte, är pensionär och är nio år äldre än henne. De har tre vuxna barn, alla bor på egna håll nu, och fem barnbarn springer runt hemma hos dem ibland. Plötsligt bestämmer hon sig alltså för att sluta.
Jag började fundera om grannen blandat ihop något, så jag ringde genast min kusin och föreslog att vi skulle ses. Vi träffades på Djurgården, där det var stilla och ge oss möjlighet att prata i lugn och ro. När vi satt på bänken och såg ut över vattnet, berättade hon allt.
Jag är helt slut, sa hon med darrig röst. Det känns som om jag varit en hamster i ett hjul hela livet. Min man har alltid jobbat, och jag med. Men när arbetsdagen var över, så la han sig på soffan och tittade på TV, eller gick ut och tog en öl med sina vänner. Själv började jag arbeta mitt andra pass hemma. Jag tror många svenska kvinnor vet precis hur det känns.
Man kommer hem från jobbet och börjar direkt: tvättar kläder, lagar middag, fixar matlådor till barnen inför morgondagen, diskar, dammsuger för att mannen är trött och barnen har läxor och fritidsaktiviteter. Och allt det där vardagsbestyret som varje hemmafru känner till.
Jag hade hoppats att det skulle bli lättare när barnen blev större. Men jag hade fel. Barnen flyttade ut, mannen blev pensionär men jag fortsatte att arbeta.
Nu när min älskade make är hemma hela dagarna, eller ute och fiskar, så hjälper han aldrig till hemma. Varje kväll väntar han på att jag ska komma hem och fixa allt.
Det sista som fick bägaren att rinna över var när jag blev sjuk. När han kom hem från fisket frågade han inte ens hur jag mådde eller om jag behövde hjälp. Han gick direkt till kylskåpet och började gnälla över att det inte fanns någon mat, att jag åtminstone kunnat koka lite potatis för det är ju inte svårt.
Jag sa att om det nu inte är svårt, så kan han göra det själv. Och då svarade han:
Varför ska jag ha en fru om jag måste laga mat själv?
När jag hörde det, blev jag vansinnig. Jag sa att nu är det slut vi ska dela lägenheten och bo på varsin sida. Nu vill jag för en gångs skull leva lite för mig själv.
Barnen blev upprörda. De sa att han skulle bli ensam och att han inte vet hur man gör någonting, kanske dör han om ingen tar hand om honom.
Men jag bryr mig inte längre. Han får skylla sig själv. Om han inte uppskattar allt han har, får han nu se hur det är.
Så är det. Kanske lugnar det sig med tiden, men min kusin har bestämt sig starkt.
Jag har mina tveksamheter, för det är ju inte lätt att vara ensam på äldre dagar.
Vad tycker du?
