Du, jag bara måste berätta vad som hände mellan Emma och hennes chef på jobbet. Alla kollegor och väninnor var ju smått avundsjuka på henne hon lyckades liksom charma den där mogne, välbärgade mannen. Magnus var femton år äldre än Emma och chef för företaget där hon jobbade.
Hon började ju nyss, och så är hon redan på väg att gifta sig med chefen, tisslades det i korridorerna.
Snacka om att gå från ingenstans till överst i näringskedjan.
Verkligen.
Grejen var att Emma helst ville hålla deras förhållande hemligt. De hade faktiskt börjat ses redan innan hon började på firman, och dessutom visste hon inte ens att Magnus var VD när hon sökte jobbet. Hon gick dit bara som vilken sökande som helst, utan att ana någonting om hans position. Men ja, hon blev kallad på intervju direkt, och fick jobbet. Magnus påstod att han inte var inblandad utan att det var HR-avdelningen som valde henne baserat på hennes CV och erfarenhet.
Senare fick hon ju reda på hur det låg till, och bad Magnus att de skulle försöka hålla allt på låg profil. Men du vet ju hur det är inget hålls hemligt särskilt länge. Snart visste hela arbetsplatsen om deras romans och alla ja, utom typ städerskan pratade om änkan och hans unga flickvän.
Emma var ju aldrig den som skröt om sitt utseende, och hon var säker på sitt värde för företaget. Men skvallertanterna var förstås av en annan åsikt.
Det är bara två år sedan Stina gick bort och nu ska Magnus gifta sig igen.
Stina Andersson var förra VD:n, Magnus första fru. De hade varit gifta i tio år när Stina tragiskt omkom i en olycka och Magnus ärvde både huset och företaget.
Efter det blev Magnus känd som den mest eftertraktade singeln i stan, men han höll sig undan och verkar ha sörjt djupt, något som bara gjorde honom ännu intressantare för alla nyfikna damer.
Så trogen han var
Precis som en svan, liksom! suckade de och såg drömmande på honom.
Magnus var egentligen ingen Don Juan, och inte heller så märkvärdig att titta på. Det som lockade var nog mer hans konto på banken. Men Emma blev förälskad i Magnus för helt andra saker än pengar.
Vet du hur de träffades? Helt osannolikt på ICA, såklart. Han körde in i hennes vagn vid kassan, lyckades riva strumpbyxorna och trampa på hennes mockapumps! Och så skällde han på henne för att hon trängde sig före i kön.
Men Emma gav svar på tal så pass att han till slut betalade hennes varor och småsprang efter henne över hela köpcentrumet för att få be om ursäkt.
Ursäkta, förlåt, det har varit en sån där dag får jag hjälpa dig med kassarna?
Nej tack, jag har faktiskt bil och klarar mig, svarade hon.
Hon hade ju ingen bil alls, väntade ett tag tills han gick och smet sen mot busshållplatsen. Men så klart, han åkte samma väg och såg henne stå vid hållplatsen.
Hoppa in, jag kan köra dig.
Nej, det är lugnt.
Jag stannar här tills du går med på att åka med, sa Magnus och ställde sig mitt i vägen så att bussen inte kunde komma fram. Alla på hållplatsen bad Emma kliva in i bilen så trafiken skulle rulla.
Till slut gav hon med sig. Och när han inte skällde och inte körde vagn på hennes fötter, var han faktiskt rätt charmig. Emma började så smått tycka att han var trevlig, och Magnus ville absolut lära känna henne mer. Han sa att han aldrig trodde han skulle kunna hitta någon som Stina igen, men så dök Emma upp helt olik Stina i både utseende och sätt men någonting hade hon som fick honom på fall.
Han letade upp hennes adress och kom förbi varje dag, väntade utanför dörren tills hon gav med sig och gick på dejt med honom. Strax därefter började hon jobba på hans företag. Om det bara var slumpen? Kanske.
Magnus brydde sig verkligen inte om vad folk sa om dem bakom ryggen. Han kunde inte sluta le och dolde inte sina känslor. Några dyra gåvor var det dock inte tal om, men han överöste henne med uppmärksamhet.
Emma älskade sättet han såg på henne. Och hon trivdes med lägenheten mitt i Stockholm, den fina Volvon på parkeringen och tryggheten i att framtiden faktiskt såg lovande ut. Så hon packade ihop sina saker ganska snabbt och flyttade in hos honom och hans mamma, Birgitta.
Birgitta var en snäll äldre tant, lugn och varm. Efter att Stina gick bort hade Magnus flyttat in henne till sig. Hon lagade mat, vek skjortor och tog hand om hemmet.
När Emma flyttade in fortsatte Birgitta som vanligt. Emma hade inget emot att inte vara den som bestämde i huset, och åt gärna Birgittas köttbullar. Men allt var bra tills Magnus en dag ville gifta sig.
Det som skavde för Emma var att han fortfarande bar sin vigselring efter Stinas död.
Jag känner fortfarande att jag har en koppling till Stina, erkände han. Emma gillade inte riktigt det och bad honom ta av sig ringen.
Okej om det gör dig ledsen, så tar jag av den.
Det känns annars som att jag dejtar en gift man, förklarade hon och till slut tog han av den. Men han glömde snart bort det tills det var dags för frieri.
Du kan tänka dig han hade fixat restaurang, levande musik, ett glas vin, och där i botten låg ett antikt, familjesmycke med en jättestor diamant.
Emma hann nästan sätta i halsen när hon såg ringen i glaset.
Vill du gifta dig med mig? frågade Magnus och tog ringen för att trä den på hennes finger.
Men hon skakade nej.
Nej.
Vad vad menar du? utbrast Magnus förvånat.
Jag vill inte bära den där ringen.
Men Det är ett unikt familjesmycke! Du fattar inte vad det är värt! sa Magnus upprört.
Jag bryr mig inte om värdet. Jag kan inte bära smycket din bortgångna fru hade.
Varför inte?
För mig är det dålig karma med sådant.
Men nu är du väl ändå larvig
Ska jag ha hennes brudklänning också? Din mamma sa att den fortfarande finns bland kläderna.
Klänning kan vi ordna ny. Men ett sånt där smycke hittar man inte igen titta bara på guldet och arbetet
Nej, jag vill inte ha något gammalt. Och jag vill inte se den där gamla ringen ens på dig, sa hon och nickade åt hans gamla guldring. Du vet vad jag tycker.
Är det ditt slutgiltiga beslut? frågade han.
Ja. Förlåt sa Emma och reste sig. Kvällen var förstörd.
Vi kanske borde ta en paus, sa Magnus.
Jag tänker detsamma, svarade Emma.
Emma gick därifrån, Magnus lät henne gå. Musiken spelade vidare, maten bars in, men ringen låg kvar i sin lilla ask.
Efter det höll Emma sig undan från Magnus på jobbet. Han lämnade sällan sitt kontor. Hon gick hem till sina föräldrar den kvällen mamma och pappa i Uppsala och de tog emot henne med öppna armar.
Du är så vettig och fin! Vad ska du med Magnus till? Han är gammal, dessutom änkling, sa de.
Emma visste helt enkelt inte vad hon egentligen ville Magnus var en fantastisk person, men hans bundenhet till det förflutna gjorde henne osäker.
Allt blev så konstigt. Magnus hörde inte av sig och Emma höll sig borta, tog till och med sjukskrivning för ett tag. Skvallret gick såklart på kontoret att det hade tagit slut mellan chefen och hans unga fästmö.
Magnus blev bara surare, arg på alla och var riktigt otrevlig på kontoret, även mot sin mamma. Birgitta försökte prata med honom om Emma, men fick bara något muttrande och dåligt humör tillbaka.
Det där kunde hon inte bara se på hon förstod att Magnus led, men han kunde liksom inte släppa taget om det gamla och gå vidare. Så Birgitta tog saken i egna händer, åkte dit till Emma hemma hos hennes föräldrar.
Men hej Birgitta, sa Emma förvånad, du här?
Hej gumman. Hur mår du?
Lite sjuk bara när allt blev för mycket
Därför du ville bo borta, så du inte smittar? sa Birgitta och kisade.
Nja, det är inte därför
Men då ska du komma tillbaka. Magnus står inte ut utan dig!
Det märks då inte, muttrade Emma.
Han är stolt vet du, berättar inget för sin mamma ens. Hur kan ni bara ge upp?
Han vill att jag ska ta hans första frus gamla ring
Jaha så om det inte vore för ringen så skulle allt vara bra?
Jag skulle i alla fall slappna av om den inte fanns med i bilden. Sälj den, gör något, det går inte bära på någon annans minnen och energi.
Jag håller med. Magnus är inte redo. Han håller fast vid Stina och förstår själv inte att det hindrar honom från att vara lycklig.
Man kan inte bygga nytt på något gammalt, Birgitta, sa Emma. Men tack för att du kom förbi, det betyder mycket.
En vecka gick och Emma var tvungen att återvända till jobbet. Hon hade ingen lust att möta Magnus, speciellt eftersom han vägrat höra av sig under hela tiden. Hon bestämde sig för att lämna sitt uppsägningsbrev på hans skrivbord dags att börja om.
Magnus skrev under, tyst och butter, sa inte ett ord. Men när hon gick såg hon glimten av ringen på hans finger Han höll fortfarande kvar.
Herregud, du är ju vuxen, men beter dig som en barnunge, sa Emma surt när hon gick.
Skyll dig själv! Ingen har någonsin sagt nej till mig förut
Emma bara log lite sorgset. Hon visste att hon gjorde rätt att han aldrig riktigt kommer släppa taget om sitt gamla liv. Så nu kan hon andas ut, börja på nytt. Och Magnus ja, han förstod aldrig riktigt vad han förlorade, han, den så eftertraktade singeln i stan.
