Svärmor
Astrid Bengtsson var en kvinna av monumental natur. Hennes steg var inte en vanlig gång det var ett kliv av en drottning. Hennes blick var inte bara ögon, det var värsta röntgenstrålen. Hennes ord var inte samtal, utan kungörelser. Sätt henne på en pelare du får en staty, inte någon vanlig människa.
Astrid ägde ett stort matlager i Västerås, hade två fängelsevistelser för slagsmål och en för ett oavsiktligt dråp, plus tre döttrar, födda mellan domstolsbesluten. Och såklart tre svärsöner.
Alla svärsöner fick efter bröllopet höra om sina rättigheter och skyldigheter, samt en detaljerad lista på möjliga straff vid överträdelser. Astrid trasslade aldrig in sig i smågräl, hon sparade nervtrådarna. Döttrarna var strängt tillsagda att inte störa mor med trivialiteter “lär er själva hantera otäcka saker”. Enda tillståndet att kontakta mamma var om någon eller något riktigt betydelsefullt försvunnit, eller om man behövde gömma ett lik.
Svärsönerna uppskattade denna icke-inblandningspolitik. Ingen ville utmana svärmor, det blev bara dyrt. Hon var liksom en vandrande paragraf i brottsbalken. “Dråp i affekt” syntes nästan i hennes panna.
Men yngsta svärsonen, Edvin, hade aldrig haft den där räddningen för Astrid, han bodde med fru och barn i Eskilstuna och kände sig fri och oberoende. Det var bara tills han tackade ja till att följa med sin chef på lördagsnöje bastu med ytterligare tre kollegor.
Edvin sade till sin fru att han behövde jobba över. De erfarna kollegorna tog till mer vattentäta förklaringar: en släpade med sig metspö och tält hemifrån och beställde en hink levande abborre till sin fru; två andra tog med egna laptops för nattliga strider i World of Tanks. Chefen dolde aldrig bastubesöket för sin fru.
När midnatten kröp på blev det SÅ tråkigt att sitta och dricka och svettas. Killarna lade ihop lite svenska kronor och beställde eskorter, men pengarna räckte bara till två, och de visade sig vara märkliga. Chefen ville byta ut dem mot en snyggare, men gruppen röstade istället för mer sprit.
Halvt vild av oro ringde Astrids yngsta dotter till mamman.
Säg det snabbt, jag har en lastbil att lossa, sa Astrid.
Mamma, Edvin har inte kommit hem från jobbet, ingen svarar på hans mobil, inte kollegorna eller chefen. Något har hänt honom, mamma!
Åh for tusan, jag fixar det, lugna dig tjejen!
Astrid gav order till lagret, satte sig i sin Volvo och körde mot Eskilstuna, ringde några samtal på vägen. En halvtimme senare visste hon precis vilken bastu och vilka grabbar svärsonen festade med. En timme senare var hon framme. Efter femton minuter, tillsammans med en förskräckt bastuvärd, dök hon upp inför det uttråkade gänget och satte igång en dramatisk händelsekedja. Resultatet blev ett stabilt alibi för Edvin inklusive blåmärken och en hörntand mindre.
Chefen försökte ta befälet:
Vad håller ni på med? Vem är du egentligen? Jag ringer polisen!
Men, han kände inte Astrid. Hon slutade sparka Edvin, grep en brödkniv från bordet med den ena handen och med andra handens fingrar greppade chefens hals:
Testa bara, din jäkla krake! Jag skär av tungan! Jag är svärmor till det här kräkets fru!
Tyst, myror! skrek hon till eskorterna, snurrade kniven i handen och steg mot Edvin.
Nå, din förbannade suffix, har du något som skaver i kalsongerna?
Mamma! Edvin skrek och försökte krypa undan, Ni gör inte det här!
Och vad hindrar mig?
Jag har inte varit otrogen mot er dotter! Fråga vem som helst!
Astrid kikade på eskorterna.
Ingen har varit otrogen, kånkade chefen fram och smekte sitt blåa strupe.
Jag ser själv, det är ju knasiga tjejer! Varför tog ni ens sådana?
Hon hällde vodka i ett glas och sträckte mot Edvin:
Drick. Bedövning.
Edvin knackade tänderna mot glaset och drack.
Vad är det här för cirkus? Ut med språket!
Vi ville bara koppla av, sade chefen, men det blev inte så kul. Och eskorterna ja, de är underliga.
Astrid satte sig med ett massivt korvstycke och mumlade medan hon tuggar:
Fantasin har ni tydligen tappat, grabbar Vad är det där? hon nickade mot metspöna Är de från någon sexleksaksaffär eller?
Det är mitt alibi, svarade fiskaren.
Och det där? hon sparkade på hinken med levande abborre.
Ja, det med.
Genomtänkt ändå. Vad skulle ni ha gjort utan mig? Men ni har tur!
Hon tömde abborren i poolen, och fiskarna flög genast åt alla håll.
Håll, sade Astrid och handsade ett metspö till fiskaren och ett annat till tankisten: Nu får ni fiska. Hör ni, myror! Ned i bassängen, jobba in era kronor!
Eskorterna hoppade snabbt i poolen.
Regler: killarna fiskar med spö, tjejerna med händerna. Den som fångar först går härifrån hyfsat hel.
Du där, pekade hon på den andra tankisten, Anteckna resultaten. Chefen och jag sätter vad. Jag satsar på tjejen i gul bikini; hon tar första fisken.
Inte då! skrek chefen. Jag satsar på Micke. Han är vår bästa fiskare!
Hör du, gul! ropade Astrid, Du får bonus i dygnslön om du får första abborren.
Vad får jag då? utbrast den andra eskorttjejen.
Du får bonus om du får fler än den gula.
Bastuvärden smög in en halvtimme senare det var ett inferno av stök, skratt och gräl Tjejerna fångade fisk med bara händer, Micke tog abborre på brödbitar, tankisten jagade eskort, Edvin och den andre tankisten försökte sträckfiska med badlakan. Chefen stod vid bassängen och ledde hela operationen med glöd.
Astrid skickade ett sms till dottern om att Edvin blivit attackerad av okända i natt på väg hem. Han blivit slagen, men lever och ger nu sitt vittnesmål till polisen. När allt är klart tar hon hem honom. Meddelandet avslutades med “Puss, mamma”. Och ja, dotterns sinne var viktigare än Edvins trasiga tand eller Astrids sömnlösa bastunatt. Hon swishade dessutom några tusenlappar till Edvin för tandläkaren han var ju egentligen oskyldig, men nästa gång skulle han nog inte råka ute för något sånt här igenNär morgonsolen steg över Eskilstuna, låg bastun öde men spåren av nattens fest hängde kvar. En abborre hoppade ur poolen och landade i Astrids hand hon höll den högt, inspekterade den som ett bevis, och kastade den tillbaka. Svärsönerna stapplade ut med ömma kroppar men oskadda äktenskap. Edvin, med svullet öga men ny respekt för sin svärmor, fick skjuts hem i Astrids Volvo, där hon körde tyst medan han höll en påse frysta ärtor mot kinden.
När de närmade sig huset lutade Edvin sig fram:
Tack, Astrid. Jag är glad du kom. Jag förstår varför folk är rädda för dig.
Astrid log, en sällsynt glimt:
Rädsla är bra. Men förtroende är bättre. Jag vakar över min familj.
Hon lämnade Edvin på trappan, och innan hon åkte, lutade hon ut genom fönstret:
Nästa gång du behöver en alibi, ring mig först. Vi fixar bättre historier.
Edvin skrattade, och Astrid körde iväg; hon förblev Västerås drottning och Eskilstunas skyddande storm.
Under natten visste ingen om komiska festen, ingen om basturns fiskkamp eller eskorternas panik. Men Edvins fru fick sin Astrids puss, och hemma var det tyst, barnen sov och han visste, att så länge Astrid fanns på pelaren, ingen hotade hans värld.
Och bredvid poolen, spö och abborre kvar, berättade bastukvällens tystnad om en svärmors makt som fick dråp, kärlek och taggtråd att bli till familjeband och ingen vågade längre underskatta Astrid Bengtsson.
