Svärmor ville dela vår lägenhet. Hade hon rätt att lägga sig i?
Min kära och jag gifte oss för sex år sedan. Efter att vår son föddes bestämde vi oss för att sälja min enrumslägenhet, ta ett bolån och köpa något större. Vi tänkte att vår son snart skulle behöva ett eget rum och att vi behövde utrymme för lite privatliv.
Till slut köpte vi vår drömlägenhet, registrerad i mitt namn, så jag var den enda ägaren. Eftersom vi köpte den som gifta skulle lägenheten delas lika mellan mig och min man vid en eventuell skilsmässa. Jag hade också handpenningen från försäljningen av min tidigare singellägenhet, som vi också använde.
När vi flyttade in i vår nya, större lägenhet kunde vi inte föreställa oss att vi någon gång skulle skiljas och få några allvarliga problem. Men efter ett tag började vårt äktenskap knaka i fogarna. Kanske blev vi bara uttråkade med varandra eller så gjorde vi fel från början och kunde inte ta hand om vårt förhållande som vi borde.
Jag tror att min man delade våra äktenskapsproblem med sin mamma. Jag är säker på att han gjorde det i god tro, kanske behövde han ett klokt råd från kvinnan som födde honom. Men det visade sig vara precis tvärtom.
Nyligen ringde min svärmor, Eva, och sa att hon skulle komma på middag. Jag blev orolig över hennes besök eftersom vi vanligtvis besöker henne. Min mans mamma är sällan hos oss eftersom hon tycker det är obekvämt att resa. Jag trodde att hon kanske längtade efter sitt barnbarn eller son. Så vi bestämde att vi skulle förbereda en fin middag.
Den dagen kom min svärmor innan min man hade kommit hem från jobbet. Jag var i rummet och dukade bordet. Hon pratade inte ens med sitt barnbarn utan gick direkt in i rummet där jag var och stängde dörren efter sig.
– Elina, jag behöver prata allvarligt med dig. Jag har nyligen fått veta att du och Karl har några problem i ert förhållande. Jag är rädd att om det blir skilsmässa kommer du att vilja förstöra min son och beröva honom allt.
Jag blev nästan stum av det påståendet. Jag frågade genast min svärmor:
– Varför tror du att vi ska skiljas? Varför intresserar du dig för hur jag och min man kommer att dela vår gemensamma egendom? För länge sedan diskuterade jag och Karl vad vi skulle göra vid eventuell skilsmässa. Det är vår ensak.
– Jag är verkligen inte nöjd med vad som händer hos er. Jag vet mycket väl hur kvinnor idag skinnar sina män på allt de kan. Kvinnor gör mycket för att försörja sig själva och sina barn. Därför insisterar jag på att ni delar det nu innan det uppstår några allvarliga konflikter. Jag tycker du borde överlåta halva lägenheten till min son för att han inte ska hamna på gatan om något händer.
Jag blev förbluffad av denna fräckhet.
– Förstår du inte att hälften av vår lägenhet köptes för pengar från försäljningen av min tidigare lägenhet? Dessutom började jag betala tillbaka lånet när min föräldraledighet var över, men det spelar ingen roll, vi är fortfarande gifta.
– Alla fastigheter som makar förvärvar under äktenskapet måste delas lika vid en skilsmässa, så du har inget att oroa dig för.
– Har du redan diskuterat detta med din son?
– Jag tänker inte göra det eftersom män inte behöver fördjupa sig i sådana saker. Jag ska bestämma om jag ska prata med honom om detta.
– Lyssna på mig! Jag tänker inte diskutera detta med dig. Karl och jag kommer själva att tänka på vad vi ska göra om något händer utan din hjälp. Jag är mycket tacksam och uppskattar din oro för vårt äktenskap, men jag vill inte fortsätta detta samtal. Du kan vänta tills Karl kommer hem från jobbet, jag går ut och promenerar för att lugna mig. Eva väntade dock inte utan undvek mötet med sin son. Hon var mycket upprörd över samtalet med Elina och ville inte att något skulle märkas.
Jag gick för att klä på mig och tre minuter senare hörde jag dörren smälla igen. Min man kom hem från jobbet en halvtimme efter att svärmor hade gått och blev förvånad att hon inte väntade på honom. Jag försökte så lugnt som möjligt förmedla hela samtalet med hans mamma till honom. När känslorna lagt sig sa han att han inte visste något om sin mammas planer och att han inte hade pratat med henne om det.
Karl sa att han skulle ha ett allvarligt samtal med sin mamma så att hon inte skulle ta upp sådana ämnen igen. Efter min svärmors besök kunde jag länge inte lugna ner mig, kanske sa jag något onödigt, men jag var uppjagad. Å andra sidan tycker jag att det är bättre att klargöra för andra var deras plats är, även om de är din släkt.
