Vännerna sa att mannen haft otur med sin fru, men ännu sämre tur med hennes föräldrar.
Karin kom från en förmögen familj och hade alltid fått det hon pekat på. Hon blev skickad till ett bra universitet och fick all hjälp hon kunde önska. När hon tog examen började hon jobba, men allt hon tjänade la hon på sig själv det hamnade på hennes eget konto. Hennes pappa värderade detta högt, han kallade det för kapitalsamling, men han lät sällan en chans glida förbi att pika sin svärson om att han inte drog in tillräckligt mycket pengar till hushållet.
Du måste vara en klippa så att min dotter kan stå bakom dig, är du säker på att du kan försörja henne om hon blir sjuk? Har du råd att ta med henne utomlands på semester?
Pengar hade i ärlighetens namn inte varit något stort samtalsämne mellan mig och Karin, vi trivdes rätt bra med det vi hade tillsammans. Men svärfar hackade på det vid varje familjemiddag. Till slut började jag känna oro inför varje tillställning med hennes föräldrar. Jag letade ständigt efter akuta ärenden så att jag skulle kunna slippa träffarna. När hans födelsedag närmade sig funderade jag på att smita undan då också, men Karin drog mig bokstavligen i örat, satte mig vid bordet och tvingade mig att le åt alla pappans inbjudna vänner.
Vad jobbar din svärson med egentligen? undrade en av damernas väninnor plötsligt.
Han är en vanlig tjänsteman, svarade jubilaren med ett snett leende, han drar hem några kronor men det är min dotter som bär familjen på sina axlar.
Jag kände hur något brast inom mig. Nog fick vara nog.
För det första är jag inte en vanlig tjänsteman, jag är faktiskt chef för en planeringsgrupp. För det andra tjänar jag inte så dåligt som ni tror. Vi betalar allt gemensamt. Tyvärr kan jag inte bli chef över en natt och köpa Karin lyxhus och bilar, men om du ville din dotter väl, varför hjälpte du oss inte när vi behövde en insats till vårt första hem?
Svärfar log brett, det var tydligt att han roades av att driva mig till bristningsgränsen.
Sen, efter middag, tårta och kaffe, när jag gick ut en stund för att ta en cigarett, kom svärfar ut efter mig.
Inte illa, sa han eftertänksamt. Du tar dig verkligen. Du är inte dum, du vet ditt värde och nu kan du också stå upp för dig själv. Man ska inte alltid bara svälja allting, annars står man kvar på samma plats.
Jag förstod så väl han hade provocerat mig med vilje, ville testa hur jag stod upp för mig själv och min fru. Pengar var inte det viktigaste, utan förmågan att sätta gränser och skydda både sig själv och den man älskar. På något vis verkade det som om svärfar såg mer respektfullt på mig efter den här kvällen. Kanske hade hela familjen fått en ny bild av vem jag var nu.
