SVÄRMOR
Idag ställde jag fram den stora fatet med ugnsstekt anka på det vackert dukade bordet och drog ett djupt andetag. När som helst kommer sönerna med sina fruar hem till mig.
Yngsta sonen gifte sig nyligen. Bröllopet var väldigt enkelt och litet. Ja, det verkar vara så unga par gör nu för tiden. Själv skulle jag gärna ha firat med pompa och ståt om jag fått bestämma, men när min egen man och jag gifte oss, smet vi bara in på Skatteverket för att skriva på papper inte ens ringar hade vi råd med förrän efter ett år. Tunna guldringar blev det då. Jag hade hoppats att barnen skulle få ett riktigt festligt bröllop. Men de ville ha det så här, det var deras dag.
Det är väl bara en sak kanske är hon lite väl välvårdad, har jag anförtrott mig själv om min svärdotter. Men jag har bestämt mig för att prata med henne om det snart.
Min svärdotter Linnea, egentligen en riktigt trevlig tjej. Hon har haft en fin inverkan på min yngsta son Gustav. Det var tack vare henne han hittade ett så bra jobb, och hon stöttar honom verkligen att klättra vidare på karriärstegen. Innan dess bodde han hemma, brydde sig inte särskilt mycket och levde på allt som blev serverat. Jag började oroa mig, men allt verkar ordna sig nu. Gudskelov.
Det där med Linnea hon är väldigt mån om sitt yttre. Hon går på salong, klipper och färgar håret, går på massage, gör manikyr. Hon gör av med massor av pengar på sånt. Jag har aldrig tänkt att en gift kvinna med familj i första rummet borde göra så. Om man nu får barn tänk om man väljer manikyr före ett par stövlar till sonen? På min tid tänkte man på sig själv sist, särskilt efter att maken dött. Barnen, även som vuxna, behövde fortfarande hjälp ekonomiskt.
Mina funderingar avbröts av dörrklockan. Nu var ungdomarna här. Linnea klev in i vardagsrummet som en stjärna håret låg perfekt, naglarna omsorgsfullt fixade. Nästan inget smink, ändå såg hon fräsch ut tack vare kosmetologen, förstås.
Linnea, så vacker du är! utbrast jag uppriktigt, men kunde inte riktigt dölja en liten ton av missnöje. Kostymen ser ny ut?
Jaa, jag köpte den igår, log hon. Fick en fin bonus på jobbet.
Men då borde du lägga undan pengarna, svarade jag, kunde inte låta bli att ge lite modersråd. Bonus, extrajobb, trettonde lönen lägg undan, spara till sämre tider. Det behövs alltid!
Linnea sa inget. Hon tycker nog om mig, för jag är enkel och har alltid satt familjen först. Men jag anade att hon tänker annorlunda att man får det sämre just när man förväntar sig det mest.
Kvällen blev riktigt trevlig. Trots det tog jag upp ämnet om pengar några gånger, kunde inte låta bli. Det kändes att orden var riktade mot Linnea.
Går du ofta på manikyr, Barbro? frågade Linnea så småningom.
Jag tvekade jag. Nej, aldrig, gör själv det nödvändiga hemma. Behöver inget mer.
Ingen i rummet reagerade nämnvärt på utbytet. Men Linnea, som kvinna, verkade bli ledsen för min skull. Två vuxna söner, ordnad ekonomi men inte ens unna sig själv något litet.
Gustav, tar din mamma nånsin hand om sig själv? frågade hon sin man när de gick hem.
Jag vet inte, hon lagar mat, vi såg ju hur fint hon dukat, tittar på tv och pratar med grannarna ibland. Varför undrar du?
Hon har ju knappt fått njuta av livet. Ni borde ta med henne på bio, teater, eller en middag ute
Äsch, det är inget för henne. Hon gillar det nog inte, sa han.
Linnea blev tyst, jämförde nog mig med sin egen mamma som, hur knapert det än kunde vara ibland, alltid såg till att gå till frisören, köpte nya klänningar och köpte abonnemang till stadsteatern. För nöjes skull.
Några dagar gick. Sen ringde Linnea och övertalade mig att följa med ut på fika, och om jag ville, svänga in på en salong. Hon behövde ändå träffa sin kosmetolog och undrade om jag ville testa något nytt, vad som helst.
Nej, snälla, sa jag först. Ska du gå på behandling, väntar jag i foajén eller tar en promenad.
Men Barbro, varför bara vänta? En halvtimme går fort. Prova manikyr och lite handmassage åtminstone?
Motvilligt gick jag med. Linnea ringde salongen i förväg och förklarade läget.
Snälla tjejer, gör något riktigt fint för min svärmor! Ge förslag på mer om det känns rätt pedikyr, ansiktsmask, allt ni vill. Frågar hon om pris, säg att jag redan har betalat. Får hon smak på det, blir hon säkert en stamkund.
Linnea följde med mig till salongen på utsatt tid och överlämnade mig till tjejerna där.
Men bara en halvtimme, visst, Linnea? Och vad kostar det egentligen?
Medan jag blev ledd iväg slog hon sig ner i väntrummet och tog fram mobilen.
Jag fick inte gå därifrån förrän två timmar senare. Oj, så skönt det var! De serverade kaffe och örtte, och alla var så vänliga. Men herregud, vad kostar allt detta? Det måste ha varit dyrt.
Idag har vi specialerbjudande, avbröt receptionisten. Tar du med en vän får hon behandlingarna gratis! Så det kostar ingenting alls idag.
Nöjda efter salongen gick vi till ett café i närheten. Jag beställde en cappuccino och lutade mig tillbaka i stolen.
Ska vi göra det här till en tradition, Barbro? frågade Linnea. Det finns alltid bra rabatter för trogna kunder. Du gillade det väl?
Mycket, erkände jag. Jag visste inte ens att det kunde vara så härligt.
Bättre sent än aldrig!
När barnen var små, fanns det varken tid eller pengar. Min man, Gud välsigne honom, var sparsam inget överflöd tilläts. Och sedan blev det aldrig av.
Men nu är det dags. Så får jag sällskap också!
Nåja, för din skull ibland, skrattade jag.
Så blev det att svärmor och svärdotter började unna sig tillsammans. Taktfullt hjälpte Linnea mig att förnya garderoben, nämnde alltid summor som var en tredjedel av vad de kostade.
Hon övertalade Gustav att bjuda ut mig på restaurang. Hela familjen gick på bio. Och till jul fick jag teaterkort av Linnea i present.
Du ser så annorlunda ut, Barbro! utbrast grannarna då och då.
Ja, ungdomarna drar en med sig, svarade jag ödmjukt leende.
Och så kändes det, som att min ungdom just börjat nu när sönerna blivit vuxna. Och det var väl dags.
