Svägerskan satt och solade på sommarstället när vi slet dag och natt med att renovera huset och nu vill hon bara ha det bekvämt.
Vi föreslog att vi tillsammans med min svägerska skulle lägga pengar på att rusta upp huset, men hon svarade kallt att hon inte var intresserad. Nu ber hon ändå om att få bo hos oss, för hennes halva saknar alla bekvämligheter. Hon har sig själv att skylla!
Huset hade tillhört min mans mormor. När hon gick bort ärvde han och hans syster det. Huset var gammalt, men vi bestämde oss för att rusta upp det och flytta in. Det hade två ingångar, så två familjer kunde bo där i fred, utan att störa varandra. Gården och förråden var gemensamma. Antalet rum var lika i båda delarna.
Arvet fördelades när vi redan var gifta. Allt gick lugnt till. Min svärmor tackade direkt nej till sin del. Hon trivdes med stadslivet och sa till sina barn: Gör vad ni vill.
Min man och svägerskans man gick ihop och samlade ihop pengar för att laga taket och förstärka grunden. Vi ville fortsätta renovera, men då blev svägerskan vansinnig. Hon hade inga planer på att investera i ett fallfärdigt ruckel. Hennes man såg uppgivet på oss och försvann han kunde aldrig sätta sig emot sin fru.
Min man och jag drömde om att bo i huset. Byn låg nära stan, vi hade bil och det var lätt att ta sig till jobbet. Dessutom hade vi tröttnat på att bo i en trång etta vi längtade efter ett eget hem, men att bygga nytt hade varit omöjligt dyrt.
För min svägerska var huset bara en sommarstuga. Hon ville komma dit på sommaren, grilla och ta det lugnt. Hon sa åt oss att inte räkna med henne.
Under fyra år renoverade vi vår del från grunden. Självklart tog vi lån, men det var värt det. Vi gjorde nytt badrum, installerade värme, drog om elen och bytte fönster, glasade in verandan. Arbetet tog aldrig paus vi kämpade på dygnet runt för att uppfylla vår dröm.
Under de här åren var min svägerska ständigt bortrest på semester. Hon visade inget intresse för huset eller vad vi höll på med. Men sedan fick hon barn och gick på föräldraledighet.
Plötsligt tog resorna slut. Pengarna räckte inte längre till. Då kom hon ihåg sin halva av huset det var tufft att vara instängd med ett litet barn, och där kunde barnet springa ute hela dagen.
Vi hade samtidigt flyttat in och hyrt ut vår lägenhet. Vi hade inte rört hennes halva, men under åren hade den förfallit totalt. Jag förstod inte hur hon ens tänkt bo där utan värme, utan ordentlig toalett. Trots det dök hon upp med en resväska och bad att få bo hos oss en vecka jag lät henne komma in.
Hennes lille son väsnades enormt precis som hon, som betedde sig som om hon ägde stället. Hon tog ingen hänsyn alls. Jag jobbar hemifrån och blev tokig på allt oväsen, så jag flyttade till en vän. Hon skulle ändå resa bort, så det var perfekt att någon höll koll på huset.
Av olika skäl blev jag kvar hos vännen i nästan en månad. Först en vecka där, sedan blev min mamma sjuk och jag flyttade hem till henne. Jag glömde bort min mans syster var övertygad om att hon åkt hem vid det laget.
Vilken chock det blev när jag återvände och fann henne kvar hos oss. Hon betedde sig som hemma. Jag frågade när hon hade tänkt åka.
Men vart skulle jag ta vägen? Jag har ett litet barn, vi trivs här, svarade hon bara.
Imorgon skjutsar vi dig tillbaka till stan, sade jag.
Jag vill inte till stan.
Du har inte ens bemödat dig att städa ditt eget hus. Det här är inget hotell åk hem.
Hur vågar du kasta ut mig? Det är mitt hem!
Ditt hem är på andra sidan väggen, gå dit.
Hon försökte vända min man mot mig, men han förklarade också klart för henne att nu fick det vara nog. Hon blev rasande och åkte därifrån. Några timmar senare ringde min svärmor upprört:
Du hade ingen rätt att slänga ut henne, det är hennes egendom!
Hon kan bo i sin egen del, där bestämmer hon svarade min man lugnt.
Hur ska man leva där med barn? Ingen värme, utedass. Du borde ta hand om din syster.
Min man tappade tålamodet och berättade för sin mamma att vi faktiskt erbjudit oss att renovera huset tillsammans, och att det hade blivit billigare än att dela på allt. Men svägerskan vägrade. Varför klaga nu?
Vi bestämde oss för att föreslå att vi köpte ut henne istället. Hon gick med på det, men begärde ett pris som hade räckt till ett helt nytt hus i toppskick. Vi var långt ifrån nöjda med det.
Nu är det bara bråk. Svärmor är konstant sur, och Anna min svägerska gör livet surt för oss. De kommer sällan, men när de gör det blir det störiga fester, de förstör saker ute på gården och lämnar efter sig små sabotage.
Nu har vi börjat sätta upp ett staket för att dela av gården helt. Det finns inga kompromisser längre precis som min svägerska ville ha det.
