10 mars
När jag kom hem till lägenheten i Solna idag var jag fullständigt slut, släpade hem tunga matkassar i snön. Men istället för att bli bemött av min fru och fika tillsammans, möttes jag av höga rop från vardagsrummet. Där satt min fru Maja och hennes bror Erik helt uppslukade av Allsvenskan på TV:n, med varsin folköl i handen och på tok för hög volym. Lite småirriterad påminde jag Maja om våra planer på att gå ut och äta räkmacka och basta, men hon sa att Eriks fru hade kastat ut honom, så nu tänkte han bo hos oss i någon vecka.
Dagen därpå väcktes jag av dånande musikErik hade satt på Melodifestivalen på högsta volym. Han gick hemma arbetslös sen han blivit varslad från fabriken och jag försökte fixa in honom på mitt kontor på Kungsholmen. På min lediga dag var det tänkt att jag och Maja skulle hjälpas åt med hushållet, men efter att Erik kom gjorde jag praktiskt taget allt själv: laga köttbullar, tvätta, städa… Maja började också slappna av från ansvaret, och menade att “det där är ändå inget för en svensk karl.”
Allt blev snart för mycket; jag lagade mat, tvättade och städade och kände mig som en hemhjälp utan lön. En kväll kom jag hem efter ett sent jobbmöte och möttes av disk över hela köket, chips över golvet och ingen som brydde sig. Trött och ledsen klagade jag på både Erik och Maja och sa att jag inte orkade känna mig som deras hushållerska längre. Jag påminde dem om att Erik bara skulle stanna i en vecka, men nu hade det gått över en månad.
Det utbröt förstås ett gräl, och Erik och Maja drog iväg hemifrån de kom inte ens hem den natten. Jag hade ingen aning var de befann sig under en hel vecka, och tankarna snurrade. Till slut kom Maja hem och berättade att Erik lurat henne på jobbet så att de båda fick sparken. De hade blivit ovänner, och nu ångrade hon att hon inte lyssnat när jag varnade för att blanda in familjen i allt.
Jag kände mig fastfrusen i vardagsrummet flera dagar, försökte förstå vad som gått fel och hur vi kunnat fastna i sådana dåliga banor. Trots allt som sårat mig insåg jag att kärleken till Maja var viktigare än att gå och älta gamla oförätter. Det här blev en väckarklocka för oss båda nu tar vi ansvar på riktigt och bygger vårt liv tillsammans, med respekt, samarbete och svensk fika som grund. Jag har lärt mig att relationer kräver öppenhet och mod, och att ibland måste man vara ärlig mot dem man älskar innan det är för sent.
