Mamma gifte sig för elva år sedan. Styvpappa, Fredrik, hade en dotter från sitt första äktenskap, Linnea, som var fjorton år då. Han hade lämnat sitt gamla hus till den familjen avsagt sig alla rättigheter till den lägenheten och flyttat in hos mamma och mig, i den lägenhet vi hade ärvt efter pappa. Fredrik hade ingen kontakt med sin dotter hon ville inte träffa honom, och han betalade bara underhållet, det var allt som fanns kvar mellan dem.
Jag kan inte påstå att relationen mellan mig och Fredrik var varm, eller att jag någonsin känt honom som min. Han var aldrig våldsam, aldrig höjde rösten, aldrig försökte uppfostra mig men vad skulle han också göra med en sextonåring i huset? Tre år bodde vi tillsammans, sedan gifte jag mig och fick barn. Jag var tvungen att flytta ut, för de släppte inte in min man mamma och Fredrik vägrade bo under samma tak som någon de ansåg vara en främling.
Redan från början kom inte min man överens med mamma. Fredrik brydde sig inte om vem jag gifte mig med, det var helt likgiltigt för honom. Mamma ställde dock alltid upp och hjälpte mig med mitt barn brukade göra det. Men nyligen ringde jag och bad henne hämta min son på förskolan, och då sa hon plötsligt att det inte gick hon tog hand om Fredriks barnbarn istället.
Då slog det mig att Fredrik faktiskt hade en dotter någonstans där ute. Tydligen hade hon fått barn, och nu fanns det ett barnbarn också. Det var bittert att få nej, men det skulle inte bli det sista. Jag blev misstänksam, och en dag åkte jag hem till dem utan förvarning.
Ingen var hemma. Jag såg en spjälsäng i rummet, bebiskläder utspridda överallt. Och min filt låg ovårdat på min gamla säng. Jag ringde mamma direkt, vill veta vad som försiggick.
Linnea bor här nu. Fredrik bjöd in henne, med mitt godkännande. Hon går igenom en tuff tid just nu, är ensam och behövde hjälp, sa mamma utan att ens andas, och gick direkt på attack: Har du inte lärt dig att ringa innan du kommer?
Där satt jag, tydligen på besök. I min egen lägenhet. Inte bara hade mammas man bott på min egendom medan jag och min man bodde med litet barn i en andrahandstvåa, nu när vi till och med betalar bolån på vår egen lägenhet, hade Fredrik tagit in sin dotter och barnbarn under någon annans tak? Så det är okej för mig att slita för banken medan Fredrik och Linnea bor gratis? Det kokade.
Och mamma strödde salt i såret: när de kom hem skickade hon Linnea med bebisen in i rummet, och drog med mig in i köket för att prata om mitt oproportionerliga uppträdande. Jag var helt stum av chocken.
Linnea bor här nu, det är inget mer att diskutera.
Jag frågade om den där lägenheten Fredrik gett sin första familj tidigare.
Det angår inte dig, svarade mamma kallt.
Jag var rasande: det hade kanske inte angått mig, om inte en ung kvinna med barn bott i MITT gamla rum!
Vi råkade i ordentligt gräl, jag och mamma. Jag sa rakt ut att Linnea borde flytta, annars skulle jag ta min man och vår son och kräva min del. Då sa mamma att hon lika gärna kunde skriva över sin egen halva på Fredrik och att det vore bäst för min framtid om jag höll mig lugn.
På vägen därifrån ringde jag Fredrik, men han väste bara: ingen har med att göra vem han tar in i sin bostad, han gör som han vill. Min man bad mig släppa det vi har någonstans att bo, vårt barn börjar skolan snart, det viktigaste är vår egen familj.
Men jag kan inte släppa det: mamma har mage att släppa in en främmande i vårt hem, där jag bär hela lånet själv! Häromdagen ringde hon för att fråga om hon fick låna mitt barnbarn och jag svarade svalt att hon väl kunde umgås med sitt nya barnbarn, Linnea. Då kallade hon mig dum och sa att hon väntar på en ursäkt!
Jag måste alltså be om ursäkt? För vad? Att hon ensam bestämmer över vår gemensamma egendom? Att styvpappans dotter bor i mitt gamla rum? Jag började överväga att kräva min egen del. Det slutade med att Linnea själv ringde. Sa att hon gärna flyttar om det blir problem, hon vill inte vara en källa till konflikt.
Jag tror inte henne. Jag tror det är ett spel. Att mamma pratat om att kanske ge sin andel till Fredrik, och det är precis vad Linnea väntar på. Vad ska jag göra? Jag känner starkt att Fredrik och hans dotter försöker ta vår lägenhet från mamma.
Hur skyddar jag henne? Ska jag ta ut försäkring? Byta? Sälja och dela pengarna så mamma kan köpa sig en liten etta? Eller flytta in på min del och driva ut Linnea och Fredrik därifrån?
Jag vet inte längre. Men ingenting känns rätt.
