Nyårsledigheten var snart slut. Efter alla festliga måltider med smörgåsbord, köttbullar och sill var det dags att återgå till enklare mat. Till frukost kokade Lovisa havregrynsgröt. De åt alla tre tillsammans när mobiltelefonen i sovrummet ringde. Hennes man, Markus, lämnade köket. Lovisa lyssnade halvt om halvt, försökte gissa vem det var och vad de ville.
När Markus kom tillbaka såg han inte direkt ledsen ut. Mer bekymrad än arg.
Hm, började han. Mamma ringde. Hon har högt blodtryck och vill att jag kommer över.
Självklart, åk. Lovisa nickade.
När han gick för att klä på sig kom hon ihåg hans ord i telefonen: Just nu? Är det verkligen nödvändigt? Okej, okej. När svärmor krävde hans närvaro brukade Markus genast springa iväg utan diskussion. Jag hittar på problem igen, tänkte hon och skakade av sig tanken.
Jag är snart tillbaka, ropade Markus från hallen, och dörren slog igen efter honom.
Ät nu. Lovisa påminde sin son, Emil, som lekte med skeden i gröten utan att äta.
Ska vi åka pulka? Du lovade. Emil tog en sked gröt och stirrade på den länge innan han stoppade den i munnen.
När pappa kommer tillbaka går vi. Okej? Hon log mot honom. Men bara om du äter upp.
Okej. Pojken lyfte motvilligt skeden igen.
Om tallriken inte är tom om fem minuter blir det ingen pulkatur, sa Lovisa bestämt och gick för att diska.
Hon strykte kläder medan Emil lekte med sina bilar på golvet när ytterdörrens lås klickade till.
Äntligen. Hon ställde ifrån sig strykjärnet och lyssnade på ljudet av kläder i hallen. Varför tar det så lång tid? Hon gick för att möta sin man.
I dörröppningen stod en tioårig flicka och betraktade Lovisa med nyfikenhet. Bakom henne kom Markus. Han såg skuldmedveten ut och lade händerna på flickans axlar, höjde hakan som om han försvarade sig.
Det här är min dotter, Moa, sa Markus och sänkte blicken. Mamma ville att jag skulle ta henne med mig till imorgon.
Jaha. Och hennes mamma? Har hon åkt till solen med sin senaste kille? Lovisas röst var syrlig.
Markus ryckte på axlarna men hann inte svara förrän Lovisa vände tillbaka till strykbrädan.
Kom in. Hon hörde Markus säga och såg ur ögonvrån hur flickan gick fram till Emil.
Finns det mer gröt? frågade Markus.
Jag vill inte ha gröt, sa Moa genast. Jag vill ha makaroner med korv.
Markus tittade förvirrat på Moa, sedan på Lovisa. Hon ryckte på axlarna och viftade mot köket, som för att säga: Gör det själv då.
Efter en stund ropade Markus på henne från köket.
Har vi makaroner? Jag hittar inga.
Jo, det finns rester. Jag går och handlar när jag är klar. Hon gav honom en förebrående blick.
Titta inte på mig så där. Jag visste inte ens att
Nej, verkligen? Sa inte din mamma varför hon ville att du skulle komma? När Markus tittade ner förstod hon att hon hade rätt. Kunde du inte fråga mig? Varför sa du inget? Emil borde också ha förberetts. Nu kommer de att käbbla om dig.
Precis som hon sagt hördes Emils gråt från rummet. Lovisa rusade in, följd av Markus.
Så där ja. Lös det här. Hon slog ut med händerna.
Emil gick fram till henne och gömde ansiktet i hennes kläder. Moa stod och stirrade argt i golvet.
Vad hände? Markus gick fram till dottern.
Det stack till i Lovisa när Markus gick till Moa istället för till Emil.
Hon t-tog b-bilen min, snyftade Emil.
Ljudet av kokande makaroner hördes från köket, och Markus skyndade dit. Och jag kan inte säga något till henne. Gästen. Stackars lilla, som svärmor kallar henne. Men vad ska jag göra?
Ska du titta på tv? Lovisa ansträngde sig för att låta neutral när hon vände sig till Moa.
Flickan nickade, och Lovisa slog lättad på teven. Moa och Emil satte sig i soffan.
Har din mamma börjat igen? Vill hon förstöra vårt äktenskap? Hon har alltid velat att du ska gå tillbaka till din exfru. När Emil föddes skrek hon att hon bara hade ett barnbarn: Moa. Testar hon mig nu? Hur jag hanterar din dotter? väste hon när hon kom tillbaka till köket.
Hon mår verkligen dåligt, försvarade Markus sin mor.
Vad var fel på att ha Moa där? Hon kunde ha hämtat vatten eller ringt ambulans. Det är säkrare med henne där. Vid hennes ålder kunde jag steka ägg själv. Lovisa backade inte.
Nu räcker det! avbröt Markus henne och smällde ner en sked på bänken. Moa, kom och ät! ropade han mot rummet.
Pappa, kan du ta hit det? svarade Moa likgiltigt.
Pappa, härmade Lovisa och himlade med ögonen. Skynda dig till henne då. Hon lämnade köket och började plocka undan strykbrädan utan att se på Moa, lämnade åt Markus att hantera sin dotter.
Markus lyckades ändå få med Moa till köket. Lovisa bet ihop, försökte hålla tillbaka ilskan. Hon satte sig bredvid Emil framför teven men såg ingenting. Sonen tryckte sig mot henne, sökte hennes blick. Det ordnar sig, vi måste stå ut, tänkte hon. Emil förstår. Han ser att jag inte gillar henne. Så här får det inte vara. Hon log ansträngt.
Hon kände hur irritationen växte. Situationen kändes fel, hon var sårad och frustrerad. Från köket hördes Markus och Moa prata. Hon och Emil satt ensamma och glömda. Jag måste vara försiktig. Moa kommer att berätta för svärmor, och hon kommer att påverka Markus igen, säga att han borde stanna hos sin exfru, att jag förstörde deras liv
Mamma, när ska vi åka pulka? Emil avbröt hennes tankar.
Jag vet inte. Vi har gäst, ser du. Hon strök honom över håret.
Moa kom gående mot soffan, tugga
