” Stå ut, min dotter! Du tillhör en annan familj nu, och du måste anpassa dig efter deras seder. Du gifte dig, det är inte som att du är på besök. Vilka seder, mamma? Det är ju helt galet här! Speciellt svärmor! Hon hatar mig, det är uppenbart! Har du någonsin hört talas om en snäll svärmor?
Han är ute! Han är ute! Så ofta nu! Siv Persson stod mitt i köket, hennes ansikte var rött av ilska och ögonen glödde av raseri. Om en man är otrogen, är det hustruns fel. Ska jag behöva förklara allt för dig?
Svärmodern var helt vansinnig. Hon skrek på sin svärdotter Elin som om hon vore från vettet. Allt för att Elin misstänkte att hennes man, hennes son Henrik, var otrogen.
Elin, en ung och späd flicka med stora, naiva ögon, stod tryckt mot väggen och försökte resonera med den ursinniga kvinnan.
Siv, det här är inte normalt. Han har en familj, barn… försökte Elin försvara sig, men svärmodern avbröt henne direkt med en handrörelse som om hon viftade bort en irriterande fluga.
Är du en familj? Eller ditt barn, som inte låter oss komma nära? fnös svärmodern föraktfullt. Det är ditt fel, din uppfostran!
Vilken uppfostran, Siv? Liam är bara ett år gammal. Han är fortfarande så liten. Elins röst var svag.
Liten? Kvinnan grimaserade. Olssons barnbarn är ännu yngre. Och det går bra att hålla honom, han skriker inte som… din… Hon viftade mot barnrummet.
Han är ju ditt barnbarn svarade Elin, trots att hennes röst darrade. Och vet du vad? Barn känner av onda människor. Kanske är det därför han inte vill vara nära dig.
Är vi onda? Vilken lögnare! Siv började skrika. Vems mat äter du? Vems pengar spenderar du? Otacksam!
Elin orkade inte bråka mer med sin svärmor. Hon hade redan sagt till Henrik tusen gånger att hon ville bo självständigt, men Henrik, en bortskämd mammapojke, såg inget behov av det.
Han trivdes med att bo hos sina föräldrar. Han kände sig trygg här. Han gick lugnt till jobbet medan de äldre tog hand om allt tvätt, städning, matlagning. Ett drömliv!
Men Elin fick ta hela smällen från svärmodern. Först försökte hon bygga en relation med henne. Hon hjälpte till hemma, stödde henne, lyssnade på hennes ändlösa klagomål om livet och grannarna. Men snart insåg hon att det var meningslöst.
Hur snäll och hjälpsam Elin än var, hatade svärmodern henne och gjorde ingen hemlighet av det.
Han tog in den där dumma flickan, som om det inte fanns några vettiga tjejer berättade Siv för sin granne medan Elin stod runt hörnet och hörde allt.
Han åkte till ett annat område för hennes skull! Som om det var värt det! Våra flickor är mycket bättre duktiga och kloka.
Jag förstår inte vad han såg i henne instämde grannen, en skvallrig tant som redan hunnit prata om alla i området.
Hon kan ju ingenting. Du har själv sagt att hon är klumpig och får inget gjort.
Du anar inte! Man kan inte lita på henne med något. Hon tappar bort eller förstör allt. Och barnet… det är inte riktigt som det ska.
När livet blev outhärdligt ringde Elin sin mamma i grannbyn och grät. Mamman svarade:
Stå ut, min dotter! Du tillhör en annan familj nu. Du gifte dig, det är inte som att du är på besök.
Vilken familj, mamma? De är ju helt galna! Speciellt svärmor! Hon hatar mig!
Har du någonsin hört talas om en snäll svärmor? Vi har alla gått igenom det. Visa inte att du har det svårt. Stå ut.
Elin förstod att hennes rädda, osäkra mamma inte skulle hjälpa. Hon hotade med att ringa sin pappa.
Du vill väl inte göra din pappa ledsen? Mamma blev rädd. Du vet att han är på provtid. Ett misstag, och han hamnar i fängelse igen!
Elin visste att hennes pappa älskade henne. Han hade fått sin villkorliga dom efter en handgemäng när någon förolämpat Elin i affären. Hon visste att han inte skulle tiga om han fick veta hur hans dotter behandlades.
Okej, jag säger inget till pappa sa Elin. Men om det fortsätter så här… jag vet inte vad jag gör.
Det kommer ordna sig försökte mamman lugna henne.
Men relationen med svärmodern blev bara värre. Siv verkade argare än nånsin, som om Elin var orsaken till alla hennes problem. Till och med hennes man, Göran, en trött gammal man, fick nog.
Varför skriker du på flickan hela tiden? sa han en morgon när bråket nått sin spets. Hon kommer lämna oss! Och med rätta!
Hon vågar inte! vrålade Siv och vände sig mot mannen. Jag stämmer henne! Hon ska betala tillbaka varenda krona hon ätit upp! Och jag tar barnet ifrån henne!
Elin visste att det var tomma hot, men hon var rädd. Hon älskade fortfarande Henrik.
Ryktet om att Henrik skulle vara otrogen med sin exflickvän Emma visade sig vara tomt skvaller, spritt av kvinnor som Siv.
Men en dag, när Siv var på gott humör efter ännu en “seger” över Elin, berättade hon om sina “bedrifter” för sin älsklingsgranne, tant Agnes.
Agnes lade till egna detaljer och berättade för andra. Så spreds historien om “den dumma svärdottern” och hennes stränga svärmor, med alla tillägg, tills det nådde Elis pappa.
Pappan, en tystlåten men stark man, tänkte inte länge. Han tog med sig sin yxa som han just använt för att hacka ved hoppade på sin gamla Honda och åkte utan ett ord till grannbyn för att befria sin dotter.
Samtidigt bröt en ny storm ut i Sivs hus. Elin hade lämnat lille Liam på en ny, ljusgul soffa för att hämta en blöja. När hon kom tillbaka såg hon en liten brun fläck under honom. För Siv var fläcken enorm som ett svart hål som svalde hela huset.
Du förstörde soffan! Min älsklingssoffa! Vet du vad den kostade? skrek Siv.
Jag fixar det försökte Elin, med darrande händer.
Fixa? Den är ny! Du har ju aldrig köpt något själv!
Och du då? Elin vågade sig på att antyda att Siv aldrig jobbat.
Hör på henne! Hon vågar vara ofin mot mig! Sivs ansikte blev mörkrött.
Du städar fläcken, och sedan packar du och Henrik och fly
