Sonen tog med sin nya flickvän hem – hon verkade misstänkt För några dagar sedan tog min son med sig sin flickvän hem till oss. Hon är lite yngre än jag, kanske fyra eller fem år. Min son har blivit kär i någon i min ålder och vill gifta sig med henne. Till och med det faktum att hon har en liten dotter överraskade mig. Jag tog emot dem väl. Det viktigaste är att min son är lycklig och då är jag lycklig, men jag var tvungen att prata med någon om det. Efter att de gått ringde jag direkt min väninna, som jag kallar mitt “lugnande medel”. Hon finns alltid där för mig och ger goda råd som alltid fungerar. Jag ringde henne, berättade hela historien och bad om hennes hjälp med vad jag borde göra. Vi pratade länge, och samtalet skulle nog ha pågått längre om inte min son kommit hem igen. Han ville prata. Jag var orolig att han skulle ha ännu en överraskning till mig. “Mamma, jag vill att hon och hennes dotter flyttar in hos oss” sa min son. Jag visste inte hur jag skulle reagera, men sa: ja, låt dem flytta in. Han blev glad och gick för att ge dem beskedet. I mitt huvud snurrade en tanke: Kan den här kvinnan verkligen älska min son, eller vet hon att vi har ett stort hus mitt i Stockholm och att vi är en väldigt välbärgad familj – och därför hängde hon fast vid honom? Jag somnade med den tanken. Jag drömde att min avlidne man sa till mig: “det är bra”. Och när jag vaknade på morgonen förstod jag att min son inte är dum, han förstår själv, och även om han gör ett misstag så kommer han att kunna rätta till det.

För några dagar sedan tog min son med sig sin flickvän hem till oss. Hon verkade lite märklig. Hon är lite yngre än jag, jag tror kanske fyra eller fem år. Min son har förälskat sig i någon i min egen ålder, och han vill gifta sig med henne. Nästa sak som överraskade mig var att hon hade en liten dotter med sig.

Jag tog emot dem med öppna armar. Det viktigaste är att min son är lycklig, och då är jag också glad. Men jag var tvungen att prata med någon om allt detta. Så snart de hade gått ringde jag min väninna, Ulla, min dagliga lugnande medicin. Hon är alltid där för mig, vad som än händer, och ger råd som alltid tycks fungera. Jag berättade allt för henne och bad om råd.

Vi pratade länge, och samtalet hade nog fortsatt om min son inte hade kommit hem igen. Han ville tala med mig. Jag var rädd att en till nyhet skulle skaka om mig. Mamma, jag vill att hon och hennes dotter flyttar in till oss, sa min son.

Jag visste inte vad jag skulle säga först, men svarade till slut: Ja, låt dem bo här. Han blev glad och rusade iväg för att berätta.

En tanke malde i mitt huvud: Hon kan väl inte älska min son, kanske vet hon att vi har ett stort hus i centrala Stockholm och att vi är en rik familj är det därför hon håller sig till honom?

Med den tanken somnade jag. I min dröm stod min avlidne man Björn i köket, klädd i en trenchcoat av knäckebröd, och mumlade: Allt är bra. Morgonen därpå när jag vaknade, insåg jag plötsligt min son är inte dum, han förstår precis vad som händer, och om han gör ett misstag, kommer han att rätta till det.