Hur många gånger har jag inte sagt åt honom att han inte borde gifta sig med henne. Till och med innan bröllopet bad jag honom bokstavligen att låta bli. Men tror ni han lyssnade? Nej då, han var kär och inte tog han minsta hänsyn till mama. Och nu får han välta i sin egen säng, så att säga.
För bara några dagar sedan ringde min son. Jag hörde på rösten direkt att han var sjuk. Inget kan lura en svensk mamma. Min son bad mig komma. Han sa att hans fru, som så klart visste att han var krasslig, hade packat väskan och dragit hem till sina väninnor. Han hade ingen som kunde göra lite te till honom eller laga en redig soppa.
Förstås svarade hon inte i telefon heller. Trots att det redan var sent, slängde jag på mig jackan och skyndade till honom. Stannade på Apoteket på vägen och köpte lite medicin. Passade på att tänka ett och annat om den där kvinnan också. Måste verkligen lämna sin sjuka man och dra ut på stan, det är starkt gjort. Min stackars son var jättesjuk. När jag såg honom funderade jag på att ringa ambulansen, men han bad mig vänta lite.
Han var rödflammig och febrig. Och i lägenheten fanns inte ens ett ask Alvedon, bara hennes bantningspiller och ett kylskåp som ekade tommare än min plånbok efter löning. Tur att jag hade köpt mediciner och hade med mig lite mat. Jag fick bita mig i tungan för att inte skrika. Vilken kvinna! Lämnar sin sjuke man, bor i ett apotek för bantningspiller och äger inget annat än ett kylskåp med luft i.
Jag satte på lite te och stack ner till Ica för att fixa buljong. Inte ska han behöva använda sina sista krafter på att fixa soppa.
Först efter att han fått vila och fått något i magen började han piggna till. Febern gick ner och han såg lite mänskligare ut. Hans prinsessa till fru ramlade in vid tretiden på natten, luktandes som ett brygghus. Kan tänka mig att det var livat på krogen. Hon lyssnade knappt på vad jag sa om medicinerna, viftade bara bort allt. Bara för min sons skull lät jag bli att ställa till en scen. Men, jag kan lova, det var inte långt bortaMorgonen därpå var hon spårlöst försvunnen igen. Min son såg på mig med trötta, men ärliga ögon. Mamma, du hade nog rätt, sa han, och skrattade hest. Ingen panna har värmt bättre än din. Jag tog hans hand och kände hur vår gamla närhet kom tillbaka genom fingrarnas värme, som den trygga doften av min soppa.
Kanske lyssnade han inte just när det gällde kärlek, men han lyssnade på min omsorg. Och kanske, just där, när teet var urdrucket och morgonen sakta tog sig in genom persiennerna, bestämde han sig för att nästa gång välja någon som stannar när det blåser kallt. I alla fall lovade han att alltid ha soppa i frysen och min telefon på snabbval.
Och jag, jag gick hem i den svala gryningen. Hjärtat lättare när jag förstod att hur många misstag han än görhur många gånger han än måste börja omså finns det alltid någon som väntar med buljong, öppen jacka och den där kärleken bara en svensk mamma har råd att slösa med.
