Josefin, du måste förstå. Läget är förtvivlat, sa Bengt Johansson och masserade pannan hårt innan han släppte ut en djup suck. Eva har tjatat på mig i två månader nu.
Hon hittade någon utbildning för Emil nere på Cypern. Ja, till vår son. Hon säger att pojken måste få en bra start i livet, bli bättre på engelska. Men var ska vi få pengar ifrån?
Du vet ju hur det är, nu när jag är utan jobb.
Josefin höjde långsamt blicken och lät ögonen möta faderns.
Så du har alltså bestämt att sälja sommarstugan är den smartaste utvägen? frågade hon stilla.
Vad skulle jag annars göra? svarade pappan snabbt, lutade sig framåt. Stugan står bara där och förfaller. Eva har aldrig trivts, hon gnäller bara på myggen och att det är tråkigt
Hon vet inte ens om att stugan redan officiellt inte är min längre. Hon tror vi säljer och sen ska livet rulla på.
Josefin, du är klipsk. Vi gör så här: du säljer stugan helt lagligt nu. Du får tillbaka varenda krona du gav mig för tio år sen ärligt!
Och överskottet, det som blivit mer i marknadsvärde, det får jag. Vi hjälps åt som familj.
Du gör väl ingen förlust? Du får tillbaka dina pengar, och du hjälper din pappa.
Han hade bara dykt upp, oinbjuden, den där kvällen. Egentligen hade de knappt haft kontakt alls de senaste åren han hade sitt andra liv, en ny fru, och Josefin hamnade i skuggan.
Hon hade anat att han inte bara kommit på besök. Pengar, så klart men hans erbjudande lät märkligt.
Pappa, låt oss påminna oss vad som hände för tio år sedan, sa Josefin milt efter hans utläggning. När du kom till mig och sa du behövde pengar till operation och rehabilitering.
Minns du det?
Bengt Johansson ryckte till.
Varför måste vi älta det gamla? Jag blev frisk, gjorde jag inte?
Det gamla? Josefin log sarkastiskt. De där pengarna hade jag sparat ihop krona för krona i fem år. För att lägga handpenning på en lägenhet.
Jag jobbade extra på helgerna, avstod semester, levde snålt. Och så kom du. Utan jobb, utan sparat, men med Eva och Emil.
Du tog hela mitt sparkapital!
Josefin, jag var desperat! Vad skulle jag göra? Lägga mig ner och dö?
Jag erbjöd dig hjälp, minns du? Men jag sa också: jag är rädd att stå utan både pengar och bostad om något går fel.
Du har ju Eriksdotter, Eva. Hon hade inte släppt in mig i närheten av stugan.
Vi höll på och bråkade en vecka om det, kommer du ihåg? Du vägrade skriva kvitto, var sårad.
Hur kan du inte lita på din egen pappa!
Men jag ville ha garantier.
Du fick ju ditt garantibevis! Bengt Johansson avbröt henne. Vi skrev köpekontraktet, stugan blev din.
Jag sålde den till dig för en spottstyver, precis den summa som gick till min sjukvård.
Men det var ändå bestämt: jag fick nyttja stugan, och sen skulle jag lösa tillbaka den när jag hade pengar.
Det har gått tio år, markerade Josefin. Tio år, pappa. Har du ens nämnt att köpa tillbaka? Gett en enda krona? Nej.
Du har bott där varje sommar, odlat dina tomater, eldat i spisen och jag har betalat både ved och skatt.
Tre år sen fick jag lägga ut för takrenoveringen.
Du har levt där som kung, medan jag betalade på mitt bolån.
Bengt Johansson tog fram näsduken och torkade bort svetten.
Jag har inte haft jobb, Josefin… Efter min cellgiftsbehandling har det varit tufft. Vem skulle anställa en gammal gubbe?
Eva hon är så känslig, kontorsjobbet knäcker henne. Vi lever på hennes små försäljningar via internet, det räcker knappt.
Så hon är känslig? sa Josefin, gick ett varv över köksgolvet. Men jag? Jag får vara tuff och slita på dubbla jobb för att täcka ditt fritidshus och mitt lån?
Och nu har Eva bestämt sig: stugan ska säljas så sonen kan skickas till Cypern?
Min stuga, pappa! Min!
Josefina, formellt är den din, men du förstår att det var en tillfällig lösning.
Jag är din pappa. Jag gav dig livet! Ska du nu bråka om kvadratmeter, när din bror behöver sin chans?
Bror? Josefin stannade tvärt. Jag har träffat honom två gånger. Han har aldrig ens sagt grattis på födelsedagen. Och Eva? Hon har hon ens brytt sig det minsta om mitt liv, hur jag klarat har av allt detta?
Hon tror du är någon aktie-miljonär, bara tillfälligt ur spel.
Du har ljugit för henne i tio år, pappa.
Bengts blick blev osäker.
Jag ville bara att allt skulle flyta Inte oroa henne. Hon hade fått panik om hon visste stugan var borta.
Borta?
Josefin, sluta haka upp dig på orden! utbrast Bengt och slog ut med händerna. Jag ger dig ett erbjudande! Stugan har femdubblats i värde nu. Marknaden är vild.
Du tar dina 300 000 kronor som du gav mig till behandlingen, rätt ska vara rätt. Och de andra 700 000 kronorna går till mig.
Jag måste fixa Emil, fixa Evas tänder, byta bilen den är på väg att rasa ihop.
De där 700 000 gör ingen skillnad för dig. Du har ju redan köpt lägenhet i Stockholm.
Hjälp familjen!
Josefin såg på honom, letade efter pappan som en gång läste saga för henne.
Nej, svarade hon kort.
Vadå nej? Bengt tappade hakan.
Jag säljer inte stugan. Och jag tänker inte ge dig något överskott.
Det här huset är mitt på papper och enligt moral.
Du har haft ett tryggt hem gratis i tio år, fått tillbaka hälsan, njutit av naturen. Räkna det som mitt underhåll till dig.
Nu får det räcka.
Men menar du allvar? Bengts ansikte blev rött och ögonen såg ut att vilja sprängas. Du tar det sista ifrån din pappa?
Om det inte vore för mig hade den aldrig funnits! Det var din farfar som byggde den där stugan!
Exakt, farfar. Han hade vridit sig i graven om han fått veta att du vill slösa bort vårt arv på en kurs i Cypern för en kille som inte lyft ett finger innan han fyllt nitton.
Josefin, tänk dig för! skrek Bengt och for upp på fötter. Du är skyldig mig! Jag har fostrat dig! Om du vägrar nu berättar jag för alla hur snål du är!
Jag säger sanningen till Eva hon kommer göra skandal!
Vi stämmer dig! Vi drar det till rätten! Affären var ogiltig, hör du! Du lurade av mig stugan när jag var sjuk!
Josefin drog på munnen, men ögonen var kalla.
Försök, pappa. Jag har kvar allt från sjukhuset, alla överföringar till dig.
Och köpekontraktet du skrev på hos notarien, vid dina sinnes fulla bruk.
Eva kommer nog bli överraskad när hon får veta att du sålde stugan när Emil knappt börjat skolan.
Visst sa du till henne att det var ett arv kvar?
Josefin… rösten blev plötsligt vek och vädjade. Snälla Eva är i en jättetuff period nu
Om hon får veta sanningen kastar hon ut mig. Hon är femton år yngre det är pengarna hon är med mig för.
Utan stugan, utan pengar har jag inget. Vill du att din pappa ska sova på parkbänkar?
Tänkte du på det när du lät bli att jobba? När du betalade hennes lån med mitt stöd? När du lovade henne guld och gröna skogar på min bekostnad?
Så du tänker inte hjälpa mig? sa Bengt stelt. Fint, ja. Det är tacken man får för att man varit en god pappa
Gå hem nu. Säg sanningen till Eva. Det är enda chansen att behålla någon slags värdighet.
Strunta i stugan då! fräste Bengt när han passerade henne ut genom dörren. Men du har ingen pappa längre!
Han gick, och Josefin log snett. Som om han någonsin varit där för henne.
Han lämnade henne när hon var sju.
***
Det ringde på lördagsmorgonen. Okänt nummer.
Ja, det är Josefin?
Är det du som är Josefin? Eva, styvmamman, var lätt att känna igen. Vem tror du att du är, din slyna?
Du tror vi inte vet hur du blåste Bengt? Han berättade allt!
Du fick honom att skriva på papper, förgiftad av narkos!
God morgon, Eva, svarade Josefin lugnt. Vi kan prata, men då utan skrik.
Morgon? Vi har redan lämnat in stämningsansökan!
Vår jurist säger att ett sånt avtal är noll värt. Du utnyttjade sjukdomen, snyltade åt dig släktgården!
Vi ska ruinera dig, förstått?
Eva, lyssna noga nu.
Jag förstår att Bengt berättat sitt, men jag har alla kvitton på att pengarna gick direkt till hans behandling.
Och varenda meddelande de här tio åren, där han tackar för att jag låtit honom bo där, och för att jag underhåller huset.
Han har själv skrivit: Tack, dotter, för att du hjälper till och håller stugan levande.
Hur tror du domstolen ser på det?
Tystnad. Eva hade inte väntat sig det.
Du är patetisk, väste hon till slut. Räcker det inte med egen bostad, måste du ta ifrån Emil också? Han behöver utbildning!
Emil får börja jobba, svarade Josefin. Precis som jag gjorde i hans ålder.
Och du, Eva, borde nog läsa på. Visst var det aktier Bengt hade? Har han sagt så?
Vad för aktier? sa Eva osäkert.
De där som aldrig fanns. Han tog de pengar jag gav i hjälp och ljög för dig.
Kolla på hans kontoutdrag. Han har spelat sjuk för att be mig om stöd.
Jag tog lån för att rädda hans liv. Det är sanningen.
Eva slängde på luren. Samma kväll kom ett meddelande från pappan:
Bara tre ord: Du har förstört allt.
***
Hon svarade inte. Några dagar senare hörde Josefin från grannen vid stugan.
Eva hade kastat ut Bengt och skrikit genom öppna fönster tills polisen kom.
Eva hade redan tagit stora lån säker på att stugan skulle säljas för Emils tropikdröm. Allt hade ställts på ända.
Bengt hade inget val än att lämna. Eva sökte skilsmässa när omfattningen av hans lögner avslöjades.
Emil, som aldrig lyft ett finger, flyttade snabbt in hos sin flickvän. Pappa får skylla sig själv var enda kommentaren.
Var Bengt är nu vet inte Josefin. Och hon tänker inte ta reda på det.
