Små sockor
Åh, min lilla sötnos! Så underbar du är! Herregud, varför är små barn så ljuvliga? Ulla-Maj kluckade över sitt barnbarn, och log stolt mot kameran.
Halvårsdagen för lilla Samuel firades storslaget. Underhållare, ballonger och en stor vacker tårta farmor och farfar hade verkligen slagit på stort. Elsa var inte helt förtjust i idén. Självklart var det fint att hennes föräldrar ville glädja henne och den lille, men som alltid hade hon snabbt tröttnat på all uppståndelse. Samuel verkade ha ärvt det av henne, för redan en halvtimme in i festen brast han ut i ett förtvivlat skrik och Elsa fick ta honom inomhus. Med fönstren stängda satt hon med sonen i famnen i fåtöljen, och snart sov han lugnt.
Du är trött, hjärtat. Det är för tidigt för så här stora kalas.
Ulla-Maj gick upp till barnrummet med sitt paket från hallbordet.
Sover han?
Han var utmattad. Mamma, det där med så stora fester är alldeles för tidigt för honom, jag sa ju det.
Äsch, det är inget farligt. Lilla vän, vi har råd att ordna en fest för vårt efterlängtade barnbarn! Se här vad jag köpt! Visst är det gulligt?
Det prasslande presentpappret störde Samuel, som började vrida på sig oroligt.
Mamma, kan vi ta det sen? sa Elsa, och började vagga runt i rummet med pojken.
Jaså, minsann! Jag har spenderat hela dagen på att hitta det här presenten, och så är du inte ens intresserad! utbrast Ulla-Maj irriterat och ställde ner paketet.
Inte alls, mamma. Det är jättefint jag lovar! Kan du vara snäll och hämta lite vatten till mig? Jag är så törstig.
Lägg pojken och kom ner själv då.
Då vaknar han.
Och? Då får vi ju fortsätta att ha fest!
Han kommer vara ledsen länge om han vaknar nu, du vet ju det.
Elsa, man måste börja fostra barn redan från början. Vad menar du med att han ska skrika? Uppfostrade barn skriker inte!
Elsa stannade en sekund men fortsatte sedan sin långsamma dans med Samuel. Hennes rörelser var så smidiga och vackra att det såg ut som om hon dansat så hela sitt liv. Uppfostrade barn stör aldrig vuxna, tänkte hon. Och väluppfostrade flickor ska vara perfekta i allt. Rak rygg, hakan högt första position! Inga protester.
Jag går till gästerna. Du får ta hand om honom och sedan komma ner. Det är inte passande att värdinnan saknas.
Byt av mig, snälla mamma.
Ulla-Maj gick och Elsa satte sig igen i fåtöljen, omfamnande sin son. Så mycket hon hade fått gå igenom innan han kom till världen!
Elsa föddes i en mycket respektabel familj. Hennes morfar var professor, mormor överläkare på ett känt sjukhus i Stockholm. Pappa följde traditionen och blev läkare han också. Ändå förstod Elsa aldrig hur någon så smart och självsäker som hennes pappa blivit nästan formbar i händerna på hennes mamma. Ulla-Maj hade aldrig varit någon akademiker. Med nöd och näppe tog hon examen och sedan gömde hon diplomet djupt i en byrålåda och började leta efter en man ganska snabbt började också mormor välja ut en blivande make till Elsa. Och i det lyckades hon. Föräldrarna träffades på ett jubileum, och allting flöt därefter på. Charmiga, sociala Ulla-Maj fångade snart Erik, och ett storslaget bröllop följde, sedan en ny lägenhet betald av mor- och farföräldrar. Elsa föddes två år senare och hamnade raskt under mormors vakande ögon. Signe valde ut allt barnflicka, språkundervisning, balettskola och en privat musiklärare.
Allt måste vara fulländat i ett barn!
Elsas helger tillbringades på museum och teater, eskorterad av stränga mormor. Sina egna föräldrar såg hon sällan. Pappa arbetade, mamma hann mest med en puss och försvann sedan till sina vänner.
Mormors ansträngningar gav resultat; Elsa antogs först till balettskola och sedan vid teater. Karriären började lovande, ända tills Elsa träffade sin blivande make. Mats föll inte i smaken hos någon annan än hennes far.
Herregud, vilken mesallians! suckade mormor Signe och tryckte sina smala fingrar mot tinningarna, liggande i soffan. Tänka sig, min lilla flicka vad ska du med honom till? Han kan ju knappt uttrycka sig!
Få kan tala så fritt när du är i närheten, mormor, svarade Elsa, hopkrupen i fåtöljen ett brott hos mormor annars, men nu var hon upptagen av sina egna tankar.
Och vad menar du med det? sa Signe misstänksamt.
Jag menar bara att det finns få som kan nå din nivå. Och så vill jag säga att Mats är inte bara någon jag tycker om. Jag älskar honom, mormor. Och du måste erkänna att kärleken, det är ändå den starkaste drivkraften bakom konsten.
Nå, konsten må vara hänt men hur planerar du leva med honom?
Länge. Och så lyckligt det går.
Elsa stod emot. Det krävdes mod och mycket tålamod inför de ändlösa övertalningarna. Och när Elsa mötte Mats blick flera månader senare, sa hon ett tydligt ja, och tystade alla invändningar. För Mats blev Elsa som en levande dröm så ömtålig, så stark, så skyddslös. Han ville omfamna och beskydda henne mot världen.
Jag har kanske inte mycket att erbjuda nu, men jag ska alltid göra allt för att du ska vara lycklig. Och jag kan älska dig det är i alla fall säkert.
De orden räckte. Elsa förstod plötsligt att hon funnit någon som älskade henne precis som hon var någon som aldrig skulle kräva att hon var lagom.
Deras resa var långt ifrån lätt. Mats saknade både kontakter och pengar. Han växte upp med sin mamma, Birgitta, som var lågstadielärare och senare biträdande rektor älskad av både elever och son. På Birgittas uppmuntran sökte Mats till Chalmers, tog examen och startade egen firma. Birgitta bytte till mindre lägenhet och gav honom mellanskillnaden starten till företaget. Efter några år gick det bra, och efter tio var företaget ibland landets ledande. Till och med Signe fick till slut erkänna Mats förmåga särskilt efter att Samuel föddes.
Elsa hade längtat efter barn. Nej, storhet ville hon aldrig ha bara vanligt kvinnligt lycka. Men naturen ville annorlunda. Långa utredningar, två operationer utan resultat. Elsa grät i hemlighet. Hon ville inte göra Mats besviken. Han har rätt att bli pappa, tänkte hon, och berättade till sist om sitt beslut och han skrattade bara.
Förlåt, Elsa! Det är bara så absurt… Min älskade, tror du verkligen att min kärlek eller mitt liv med dig hänger på om vi får barn? Du ÄR mitt liv!
Elsa grät av lättnad och trötthet i hans famn.
Förstå att ett barn aldrig skulle komma var rätt lätt. Acceptera det betydligt svårare. Hon försökte, men oroade sig alltjämt. Modern beklagade sig kokett: Alla mina vänner är redan mormödrar, bara jag är ung! Väninnorna bjöd Elsa på barnkalas, där presentvalet blev en plåga. Men tiden gick, allt lade sig, och Elsa slutade studera barn på lekplatserna.
Istället öppnade hon sin egen balettskola.
Jag måste ha något att göra, annars går jag i bitar!
Mats förstod henne inte helt, men då grep Birgitta in:
Mats, begriper du hur svårt hon har det? För en kvinna som älskar, betyder det allt att få ge sitt barn till mannen hon älskar. Du måste stötta henne och oavsett vad hon vill göra, låt henne.
Jag förstår, mamma.
Mats ordnade lokal och Elsa klappade händer av glädje över den ljusa, rymliga salen.
Precis vad jag drömt om!
Snart blev hon för upptagen för sin längtan. Tröttheten slog ändå till. När Birgitta träffade henne på ett café nära studion såg hon frågande på Elsa:
Jag måste fråga… Väntar du barn?
Ilska och smärta blixtrade till i Elsa ännu ett ömt ämne. Men hon hann knappt resa sig förrän hon höll på att svimma.
Birgitta beställde snabbt vatten, hämtade sedan ett test.
Ingen idé att gissa, eller hur?
Servitörerna såg häpna ut när två kvinnor, med tårar och skratt om vartannat, dansade genom lokalen. Lyckan var uppenbar.
Samuel föddes frisk och stark efter lång dramatik på Danderyds sjukhus.
Dansös, va? frågade neonatologen trött.
Jodå.
Och vilken fin pojke det blev.
Förvånad?
Lite. Det brukar vara mer komplikationer, men han är en riktig toppenkille. Bra jobbat!
Nu vaknade Elsa varje morgon med en sådan total lycka att hon nästan blev rädd. Ingen får vara så här lycklig, tänkte hon.
Men älskling, du är inte ensam. Vi är ju två nu, så dela det, sa Mats och såg på det lilla ansiktet inlindat i spets, i ett täcke Ulla-Maj köpt.
Hemkomsten från BB blev dock en mardröm. Ulla-Maj hade arrangerat allt. Fotografer sprang runt Elsa och Samuel, släkten trängdes, gratulerade och det blev stort kalas hemma.
Elsa, som knappt orkade stå, ville bara ta en dusch och vila.
Mamma, varför allt detta?
Men lilla vän, klart det måste firas ordentligt! Det är en högtid! Jag är så lycklig!
Det var ingen idé att protestera. På vingliga ben gick Elsa in, rädd att fler gäster väntade dem. Och mycket riktigt det fanns ännu fler där hemma.
Älskling, det här är våra närmaste!
Elsa fick syn på Birgitta, som log snett i hallen. Ståendet blev för mycket för Elsa, men gästerna fortsatte. Birgitta ingrep och tog armkrok med Elsa.
Kom nu, du ska vila. Jag ordnar något att äta. Hungrig?
Elsa nickade, såg Mats lägga Samuel i vaggan och oroade sig ändå.
Jag borde gå ner…
Skärp dig, Elsa, sa Birgitta. De klarar sig. Du har redan gästat dem mer än nödvändigt.
Med lättnad slöt Elsa ögonen. Plötsligt insåg hon hur sömnig hon var. Ihoprullad såg hon Birgitta tassa omkring.
Vila nu. Jag ser efter pojken.
Samuel… Elsa somnade nästan innan namnet var klart. Samuel var efter Mats pappa.
Ulla-Maj, som kom in strax efteråt, blev irriterad över att Elsa sov istället för att ta emot gäster.
Och detta kallas?
Det kallas nybliven, ammande mamma. Hon behöver vila, annars blir det ingen mjölk till Samuel, svarade Birgitta bestämt.
Inget farligt! Jag ammade Elsa högst två dagar, det gick så bra ändå, sa Ulla-Maj och klev in för att väcka Elsa. Men Birgitta stoppade henne.
Ska vi inte fira vår nya roll tillsammans, du och jag? Hur tror du att pojken kommer kalla oss mormor, farmor eller bara med namn?
Mats tackade i sitt stilla sinne sin mor för hennes fasta hand med svärmodern. Relationerna med Ulla-Maj var annars spänt hon njöt av allt Mats kunde erbjuda, men ansåg inte att hans åsikter behövdes. Mats tålde henne knappt, men kom bra överens med svärfar Erik.
Det går ändå inte att ändra henne. Blir bara vulkan av det, brukade Erik säga.
Elsa vaknade efter en och en halv timme, förvirrad över var hon var. Snart hörde hon Samuel och gästerna skratta på nedervåningen. Efter att ha ammat tog hon sig till duschen med hjälp av Mats och satt snart vid det lilla bordet vid fönstret och åt en god soppa som Birgitta gjort.
Jag är så rädd att jag gör fel, sa Elsa.
Ät nu bara! Elsa, barn är starkare än man tror och du är deras mamma. Släpp din oro och det kommer att fungera. När jag fick Mats var ingen där. Jag fick klara mig själv, inte utan misstag, men vem gör inte dem? Kom ihåg du vet bäst för ditt barn. Tvivla aldrig på det, hur enkelt det än låter. Lova mig att du försöker.
Tiden visade att Birgitta hade rätt. Elsa lärde sig snabbt, även om rädslan fanns kvar, men mindre, just för att hon försökte.
De första sex månaderna gick fort. Birgitta kom då och då för att hjälpa, men det slutade alltid med att hon städade och lagade mat. Först tog Elsa illa vid sig, men Birgitta tröstade henne:
Elsa, det här är en så kort tid. Njut av alla nya ögonkast och leenden. Du kommer att sakna det. Du behöver inte städa. Jag orkar lite till.
Ulla-Maj kom mer sällan men varje gång blev ett litet skådespel.
Elsa, titta vilken barnvagn jag hittat! Otrolig!
Mamma, men vår är ju jättefin!
Nej, nej! Det här är nivåer bortom det vanliga! Ta på Samuel, nu ska vi ut och provköra!
Vad gäller namnet ville Ulla-Maj länge inte säga Samuel.
Vem har hittat på det där? Kunde ni inte valt något vanligare? Samuel! Enkelt och lite gammaldags!
Men mamma, det är faktiskt ett klassiskt namn!
Det är ju Samuel själv som ska ha det det är det viktiga. Han blir säkert retad i skolan!
Då får vi byta skola. Och bestämma namn borde föräldrarna göra, eller hur?
Nej. Ditt namn valdes av mormor. Jag hade kallat dig något annat.
Man får väl vara glad man själv fick välja sin sons namn.
Ulla-Maj fnyste, tog Samuel och gick på promenad. Det kändes bra när folk berömde hennes barn. Hon log mystiskt och rättade till filten, men i området insåg snart alla hur det låg till, och sedan slutade detta.
Jag blir hans festliga farmor! utropade Ulla-Maj, och placerade ännu en prålig leksak i barnkammaren.
Rollerna i familjen utvecklades och alla var mindre spända.
När Ulla-Maj ordnade halvårskalaset för Samuel höll det på att bli en konflikt.
Elsa log mot sin vakna son och hämtade paketet från Ulla-Maj. En silverräfflad skallra fick henne att dra efter andan.
Samuel, titta vad fint!
Han log nöjt, viftande med den skallrande leksaken, visade sina första små tänder.
Och vad fick du av farmor Birgitta? undrade Elsa, och öppnade presenten som lämnats tidigare.
Ett vitt, mjukt set som Birgitta stickat, med sockor, så fina och mjuka att Elsa höll dem mot kinden.
Och sockor! Så fina, farmor är händig!
Just då kom Ulla-Maj in, och utbrast förtjust:
Vilken skatt! Är det en designer-kreation?
Nej. Birgitta har stickat dem.
Ulla-Maj synade plagget.
Kunde hon inte kommit på något bättre? Första firandet hade krävt något köpt! Snålt, tycker jag!
Mamma!
Vad då, mamma? Har jag inte rätt?
Elsa märkte att Birgitta stod i dörren och hörde orden. Hon satte tyst in ett glas med saft och lämnade rummet. Elsa hann knappt trösta Samuel innan hon upptäckte att Birgitta redan hade åkt hem.
Mats! Det blev så pinsamt, jag skäms!
Det är inte du som sade det! Varför skulle du skämmas?
Jag stoppade henne inte! Det är fel!
Oroa dig inte, mamma förstår vad hon hörde.
Elsa försökte länge tala ut med Birgitta, men farmor blev alltid kort Släpp det, Elsa. Jag är inte ett dugg ledsen. Oroa dig inte.
Men Elsa kände att något gått sönder och längtade efter att laga det.
När Elsa en dag blev hastigt sjuk, var bara Samuel i huset. Hon ringde Mats inget svar. Pappa opererade och mamma Ulla-Maj ville genast berätta om sitt lyckade kalas! innan samtalet bröts för ett nytt inkommande samtal. Ulla-Maj hade alltid bråttom.
Smärtan ökade och Elsa, förskräckt, lyckades till sist nå Birgitta.
Elsa?
Snälla världen snurrade och Elsa insåg att hon skulle svimma. Samuel
Birgitta har aldrig sprungit så fort. Hon kastade sig i ytterkläderna, viftade in en taxi.
Är du galen? ropade chauffören när Birgitta rusade ut i gatan.
Snälla! Min svärdotter är sjuk fort!
Hoppa in!
Birgitta höll hårt i väskan när de susade genom stan.
Lugna dig! Trettio år bakom ratten. Inga olyckor. Vi hinner!
Ambulansen mötte dem vid huset, och Birgitta hjälpte fort personalen in.
Elsa vaknade till.
Nu ska vi ta med dig.
Var? Varför?
Det är nödvändigt, Elsa. Jag ser efter Samuel och Mats är på väg.
Operationen lyckades och två veckor senare skrevs Elsa ut. Hon ville genast hem, men pappan insisterade att hon behövde återhämta sig: Skämtar man inte om, du är viktig för Samuel.
Hemma först omfamnade Elsa pojken, sedan ringde hon mamma.
Mamma!
Elsa! Hur mår du?
Sådär. Jag behöver lite hjälp.
Med vad då? kom det lite nervöst.
Kan du bo här en tid? Nej, sa Ulla-Maj, jag har faktiskt en resa inbokad och det är ej återbetalningsbart. Åh, vad jag sett fram emot den.
Elsa slöt ögonen, tyst, och stängde av telefonen. Hon fick klara sig själv. Hon ammade Samuel och somnade, smärtan bultande i kroppen.
Hon vaknade till ljuden av någon i rummet.
Oj! Ville inte väcka dig! Birgitta tog upp Samuel.
Vill du äta? Jag har gjort din favoritsoppa, bakat bullar… Vilar du, om det går, bor jag här några veckor tills du återhämtat dig.
Elsa såg tårögd på Birgitta.
Inte gråta nu, flickan min! Läkaren sa att du ska ha glada känslor. Så vi fokuserar på det! Vill du se något?
Birgitta ställde Samuel på golvet, släppte försiktigt taget och Elsa torkade snabbt tårarna när Samuel stapplade mot henne. Hon sträckte ut armarna, kramade honom, såg på farmor.
Ja, det är de gladaste känslorna. Sa Birgitta med ett leende. Och nu, kom, nu ska vi äta. För när din unge börjar springa då kommer du behöva all styrka du har.
Livet lärde Elsa att kärlek och omtanke, inte dyra presenter eller perfekta fasader, bygger den största lyckan. Och ibland är de små hemstickade sockorna det finaste man kan få.
