Små ting i livet
Trots sina föräldrars råd gifte sig Astrid med sin älskade Simon, en seriös ung man. Han hade uppfostrats av sin farmor, Svea han kallade henne alltid “farmor Svea” sedan barndomen. Simons föräldrar hade gått bort när han var bara två år gammal, så han kunde inte minnas dem alls.
När Astrid presenterade Simon för sina föräldrar, tog hennes mamma, Ingrid, genast avstånd naturligtvis först när Simon gått hem.
Astrid, vi har aldrig uppfostrat dig för att du ska gifta dig med honom. Du går på universitetet, tredje året vad ska du med en man eller bröllop till nu? Och Simon vill jag inte ha som svärson. Vad kan man förvänta sig? Jobbar på bilverkstad… en vanlig arbetare… Förbered dig på att jag inte kommer hjälpa dig om du tar det steget.
Mamma, jag gifter mig med honom ändå, du känner mig, pappa, som alltid tyst, höll sig neutral mellan sin fru och dotter. Dessutom väntar jag barn…
Bröllopet blev inte extravagant, fastän Astrids föräldrar hade råd. Ingrid vägrade fira stort. Om dottern gift sig med väninnans son istället… men Astrid var för envis.
Låt henne leva med sin bilmekaniker i fattigdom, snart kommer hon tillbaka, nu har hon bara kärlek och romantik i tankarna, sa Ingrid till sin man. Lämnar hemmet dessutom, till hans farmor, kan visst inte tåla att jag förnedrar svärsonen, så sa Astrid rätt ut. Det gladde henne inte att dottern väntade barn.
Astrids föräldrar bodde i Göteborg, i en rymlig lägenhet. Dottern var van vid komfort och pengar, hon var deras enda barn. Men hon flyttade med Simon till farmor Svea i ett litet samhälle sju kilometer från stan.
Tiden gick, Astrid fick en dotter. Farmor Svea hjälpte, lärde den unga mamman allt, gick upp på natten till lilla dottern Ellinor. Astrid började på universitet igen och försökte samtidigt vara en god fru och mamma, men det var svårt hon var trött. Varje morgon gick hon upp tidigt, sprang till bussen, åkte till Göteborg och tog ännu en buss till universitetet.
Hon kom hem utmattad. Svea och Ellinor väntade vid grinden, den lilla längtade efter mamma och saknade henne. På kvällen kom Simon, han jobbade länge. Tog dottern i famnen och snurrade runt. Han älskade sina tjejer över allt annat. Astrid ville ge Simon uppmärksamhet, men han kom hem sent, trött och hungrig.
Nu när Astrid snart skulle försvara sin examen längtade hon allt oftare tillbaka till sina föräldrar, till den bekväma lägenheten slippa slösa tid på bussar. Men Ingrid var sårad, hon ringde inte, brydde sig inte om sitt barnbarn.
Simon hade en äldre bror, Erik, länge gift, bodde med sin fru och son i Göteborg i egen lägenhet, hårt arbetande och alltid på resande fot. Men familjelivet var trassligt, fru Lisa krävde mer och mer.
Erik ringde, berättade Simon för farmor och Astrid, han har lämnat Lisa, ständiga bråk, nu hyr han lägenhet.
Men hur kan det vara? farmor Svea blev orolig, han köpte lägenhet själv och lämnade den.
Han ville göra det rätt, försvarade Simon, lämnade allt till fru och barn.
En kväll sa Astrid till Simon att den hektiska vardagen tärde på henne, körde två bussar till universitetet varje dag. Hon nämnde aldrig direkt att hon önskade flytta till sina föräldrar det var ju hennes eget beslut att leva självständigt med Simon.
Jag är helt slut, sa Astrid tyst. Fast i busstidtabeller, långa resor… Hinner knappt…
Simon lyssnade tyst och gav henne en puss på kinden.
Jag har en plan… berättar snart, sa han med ett mystiskt leende. Det blir en överraskning.
Några dagar gick, så en kväll stannade en bil utanför deras hus.
Kanske är det mina föräldrar, tänkte Astrid, men bilen var okänd och gammal. Nej, inte mina föräldrar…
Hon gick ut, såg Simon kliva ur bilen med stolthet.
Vad tycker du om vår nya pärla?
Är det där en bil? Var hittade du den?
Köpte den, svarade Simon. För de pengarna vi sparade till kontantinsatsen för lägenheten…
Astrid såg på bilen så synd om pengarna, de sparade för att kunna köpa en lägenhet, och nu var det dessa dom pengar gick till. Nu dröjer det längre att flytta från samhället till stan.
Simon berömde bilen.
Jag har fixat den själv, den går som en klocka! Sätt dig, jag tar dig på en tur. Måste bara lackas, annars slipper du bussarna nu, försökte Simon övertyga henne. Nästan i toppskick, dessutom billig.
Den gick faktiskt bra, även om Astrid var rädd att den skulle falla sönder. När hon kom hem var farmor Svea och dottern vid grinden. Simon lyfte Ellinor och snurrade runt, Astrid skyndade in, klev över tröskeln och brast ut i gråt. Hon grät sig igenom allt som samlats inom henne.
Astrid, lilla vän… hörde hon Sveas lugna röst. Vad är det som hänt?
Han har spenderat alla pengar på bilen. Vi drömde om lägenhet… och nu…
Lugna dig, kära barn, Svea kramade henne varmt. Du är den klokaste och finaste flickan, det är bara tröttheten, därför gråter du. Små saker i livet… det viktigaste är att vi är friska och mår bra, pengarna betyder ingenting. Kärlek och förståelse är viktigast.
Astrid lyssnade till Sveas ord, lugnade sig och skämdes lite för sitt utbrott. Hon satte sig bredvid Simon på farstun. En lurvig hund lekte bredvid, Ellinor jagade glatt efter svansen. Astrid satte sig tyst bredvid sin man.
Varför frågade du inte mig, Simon… viskade hon.
Ville göra dig glad… överraskning…
Astrid såg in i hans ögon och förstod, där fanns outtalad smärta han älskar henne, han köpte bilen för hennes skull, ville göra resorna lättare. Han hade försökt lösa problemet hon klagat på, även om hon menade något helt annat.
Okej, Simon, bilen är väl okej. Men lova att alltid rådfråga mig framöver.
Självklart, svarade han glatt. Jag har alltid varit van att ta beslut själv, men förlåt, från nu ska vi bestämma allt tillsammans.
Bra. Det är små ting. Det viktigaste är vi är tillsammans och har en fantastisk dotter, svarade hon med viktiga Sveas ord.
Farmor Svea kikade ut från fönstret, nöjd.
Första grälet… och fler lär komma. Bara de älskar och förstår varandra. Astrid och Simon älskar varandra, det ser jag… De är som två duvor, hon gjorde ett kors över sitt barnbarn och log.
Simon lackade bilen, Svea sydde nya säten nog fanns det inget att glädjas över, bilen hade sett mycket. Men snart satt Astrid bredvid Simon, på väg mot Göteborg.
Hon ville fortfarande inte be föräldrarna om hjälp.
Tiden gick. Ellinor växte, snart dags för förskola, farmor Svea blev äldre och behövde vila. Astrid tog examen, fick jobb i Göteborg. Simon jobbade sent, kämpade för att tjäna ihop. Bostadsfrågan dök upp igen, men sparade pengar räckte fortfarande inte. Astrid ville inte be om hjälp, relationen var fortfarande kylig med Ingrid.
Men hjälpen dök upp där de minst anat. En ledig helg hördes den lurviga hunden skälla i trädgården. Astrid trodde det var grannen, som brukade komma med mjölk till Ellinor.
Erik! ropade Simon lyckligt, såg storebror genom fönstret och sprang ut. Hej brorsan, var har du varit?
Hej Simon, hej!
Bröderna omfamnade varandra hårt båda glada. Ellinor kikade nyfiket genom dörren.
Vilken fin brorsdotter du är, utbrast Erik. Kom här, jag har en present!
Han tog fram en stor hare med långa öron och rosett. Ellinor tog den glatt och sprang genast till farmor Svea.
Farmor Svea och Astrid tog emot Erik varmt.
Det var länge sedan, Erik, hur är det? Simon sa att du hyr lägenhet, frågade farmor och hämtade fika.
Det är bra nu, Erik log. Skiljde mig från Lisa, hon träffade en ny och flyttade till Skåne. Jag betalar underhåll för sonen. Men det här, Simon… han tog fram ett tjockt kuvert är till dig och Astrid, som bröllopspresent, kunde inte närvara då, var på jobb.
Vad är det? Simon blev spänd.
Pengar…
Vilka pengar?
Till kontantinsatsen, förklarade Erik och gav kuvertet. Lisa flyttade ut, nu bor jag i min egen lägenhet igen. De här pengarna sparade jag, tänkte köpa ny bostad, men kunde inte ta ifrån exfru och sonen. Nu får ni dem min present.
Tystnad vid bordet sedan brast de ut i skratt och glädje.
Tack, bror, tack, Erik! Det kom precis rätt!
Astrid blev nästan tårögd av glädje. Svea kramade äldsta barnbarnet. Bröderna omfamnades tyst, allt var självklart.
Till hösten flyttade Simon, Astrid och Ellinor in i en ny tvåa i Göteborg. Ellinor började förskola nära hemmet. Skolan låg också nära, lägenheten valdes med tanke på framtiden.
Simon jobbade vidare på bilverkstaden. Livet prövade den unga familjen och farmor Svea hade rätt: allt detta var små ting i livet. Det viktiga är kärlek och lycka, att alla är friska.
Tack för att du läst, för dina prenumerationer och ditt stöd. Lycka och välgång till alla!
