– Slösa inte pengar, allt till barnet kommer att ordnas av familjen, sa svärmor

Min svärmor och sparsamheten dansar den där egendomliga midsommardansen de är samma figur i drömmen. Hon tror att det bara är slöseri att köpa nytt till en bebis när familjens äldre barn redan har vuxit ur sina kläder, och man kan ta emot urtvättade overaller från kusiners vindsförråd. Du kan nog ana hur kläderna ser ut efter att ha snurrat runt i släkten tio gånger. Jag vill inte ha sådana dammiga gåvor.

I början bodde vi i en hyreslägenhet i Malmö, och svärmor höll sig på lagom avstånd. Men sedan köpte vi vårt eget hus ute i vackra Västerås, och hon klampade in i renoveringarna som en älg under älgjakten. Hon sa: Kakel och parkett fixar min kompis Björn, elen drar min vän Håkan varför betala hantverkare? Men dessa experter arbetar som om de satte ihop huset i en dröm snett och vint. Jag har sett resultatet hemma hos henne: hon snubblar över golvet, som verkar böljande som insjövågor.
När jag sa nej, kallade svärmor mig snål och påstod att jag slösar bort våra kronor.

När vi skulle byta möbler började nästa akt. Hon ringde alla släktingar och jagade ihop slitna soffor, byråer med repor och mattor som luktar mormors källare. När vi avböjde muttrade hon om att vi snabbt skulle bli utförsbacke-folk.

Min man, Fredrik, höll med mig. Vi tjänade ändå tillräckligt för att kunna möblera något som liknade ett drömhem. Vi gjorde som vi ville, trots hennes protester som ekade över Mälaren.

Och nej jag är ingen snobb. Min syster Ellen ger mig ofta sina kläder, fina och i gott skick. Men att bara ta emot för att spara pengar är inget jag drömmer om. Jag vill köpa några välgjorda saker till barnet, mjuka och vackra som svenska sommarängar.

Varför slänger du bort pengar, frågade svärmor vi har så många barn i släkten, de gamla kläderna räcker!

Jag minns plaggen som har turnerat bland kusinerna tvättade tills färgen försvunnit, lappar och hål, knapparna saknas, dragkedjorna trasiga. Jag tänkte att man kanske kunde skura golvet med dem, knappast klä ett litet barn.

Sen kom ett spöklikt släktarv i form av en barnsäng, släpad hit av svägerskan. Sängen saknade spjälor, så hennes man skruvade dit några udda brädor. Den flyttade vi till vårt sommarställe i Dalarna, och köpte en drömlik ny vagga i stället.

Titta på dessa nyrika människor! Nipprig spenderare när du går på föräldraledighet blir du klokare. Då önskar du att du lyssnat på mig, ylade svärmor från sitt torn av gamla soffkuddar.

Det gör mig inget om hon är stött. Jag vill skapa trygghet åt mitt barn med det som är bäst. Om pengarna tar slut ja, då finns ändå mina föräldrar, och vi klarar oss. Vi kommer nog inte dö om vi tackar nej till släktens drömfynd.

Bedöm artikeln
( No ratings yet )
– Slösa inte pengar, allt till barnet kommer att ordnas av familjen, sa svärmor