Gör plats, vi bor här i tio år
Svärmor teg ett ögonblick innan hon sa:
Men oj, Elvira, Gunilla är verkligen en påstridig kvinna… När hon får för sig något så ger hon sig inte.
Försök förstå henne också hon vill ju att Linnea ska få sig en utbildning…
På min bekostnad? Elvira stannade framför hallspegeln.
I spegeln stirrade en blek kvinna med rufsigt hår tillbaka.
Birgitta, du får sätta stopp för det här. Se till att de hoppar av på nästa station och åker hem igen. Jag tänker inte möta dem, de får inte min lägenhet.
Men hur ska jag kunna stoppa dem? pep svärmor dystert. De är redan på väg. Gunilla har tagit studielån, de har inte ens en krona kvar till boende.
Hon hoppades verkligen på din hjälp. Elvira, snälla, säg upp hyresgästerna hur svårt kan det vara? Det är ju ändå blodsband…
Blodsband? Jag har sett din systerdotter Linnea två gånger i mitt liv! Jag ska slänga ut en barnfamilj, svika mina föräldrar och min dotters fritidsaktiviteter bara för att din syster bestämt sig för det?
Mobilen pep i fickan. Elvira tog upp den utan att ens ta av sig kappan. Ett meddelande från Gunilla, svärmors syster.
Tjena Elvira! Vi sitter på tåget. Biljetterna är bokade till 19:40, vi är på Centralen imorgon bitti. Se till att möta mig och Linnea då!
PM:a gärna din etta, vi skrev inte ner adressen sist. Var hämtar vi nyckeln?
Elvira stod kvar som fastfrusen. Hon läste meddelandet om och om igen, hoppades det var ett misstag. Vilken etta? Vilken Linnea?
Mamma, vad gör du? Tilde stack ut näsan från hallen. Jag är hungrig.
Kom, gumman, Elvira strök dottern över håret medan hon stirrade på mobilen.
Hon slog Gunillas nummer. Luren lyftes direkt tågskrammel och högljutt fnitter i bakgrunden.
Hej Elvi! Bra att du fick mitt sms. Vi tänkte överraska dig, ville inte att du skulle behöva fixa något vi handlar mat själva!
Gunilla, vänta lite nu vart är det ni åker?
Vart annars? Stockholm! Linnea har ju kommit in på universitetet sa ju i våras! Hon kom inte in gratis, men vi betalar terminsavgiften.
Packat och klart, vi kommer och bosätter oss i din etta.
I MIN… va? Elvira lutade sig mot väggen. Den där lägenheten jag hyrt ut sex år i sträck? Gunilla, har du tappat det?
Men skärp dig! nu var Gunillas röst inte så käck längre. När du fick ärva din mormors etta satt vi ju på släktmiddagen, minns du?
Jag sa att Linnea kunde bo där när hon började plugga, och du höll tyst. Ingen protest = godkännande! Vi har räknat med det i flera år nu.
Jag sa inget för att det lät som ett skämt! skrek Elvira nästan. Tänker inte släppa in någon. Där bor redan en familj de har barn! Jag har skrivit kontrakt och de betalar hyra de pengarna går till mamma och pappa som har det knapert, och Tildes danslektioner.
Har ni ens tänkt innan ni köpte tågbiljetter?
Vi tänkte att vi är släkt! röt Gunilla. Eller är stockholmare helt samvetslösa nu för tiden?
Tänker du lämna systerdottern i kylan? Har du ringt din man ens? Han vet väl om att du tänker kasta ut hans släkt på torget?
Han är på jobbresa i Skellefteå och har knappt mottagning. Och det här är min lägenhet, Gunilla. MIN. Min mormor köpte den och gav den till mig. Carl har ingenting med den att göra.
Jaså? Linnea, hör du! Brorsans fru vill inte kännas vid oss! Men det ordnar sig. Ses imorrn på perrongen.
Pip, pip, dött samtal. Elvira stod som förbluffad.
Tilde, det finns ugnspannkaka i kylen, värm själv älskling! ropade hon och med skakiga händer slog hon svärmors nummer.
Birgitta svarade efter några signaler.
Jaha, Elvira?
Birgitta, visste du att din syster och Linnea är på väg till Stockholm för att ockupera min lägenhet?
Alltså… Gunilla nämnde något. Jag trodde ni var överens… muttrade svärmor.
Med VEM? Elvira började vanka runt i hallen. Jag har hyrt ut den i sex år.
Hälften av hyran går till min mamma och pappa som lever på pension. Resten lägger jag på Tildes aktiviteter.
Varför sa du inte bara NEJ?
Måste du skrika? svärmor blev stött. Har inget med det här att göra egentligen. Lös det själva.
Och ring inte Carl, stressa honom inte han har viktiga saker för sig.
Elvira slängde mobilen på soffan. Maken brukade alltid hålla sig undan släktbråken om det inte gällde hans mamma eller hans mostrar, då blev han plötsligt väldigt samarbetsvillig.
Men Elvira, de är ju från landet de tänker inte som vi. Det är ofta enklare att bara ge med sig…
Hon försökte ringa sin man. Abonnenten kan inte nås för tillfället. Givetvis. När man verkligen behöver honom är han alltid borta i dimman.
***
Skandalen blev monumental. Gunilla började ringa redan vid femsnåret och krävde att Elvira omedelbart skulle hämta dem.
Vi är slutkörda och hungriga! Och det är kallt här, vi fryser. Sover du än? Upp och hoppa, vi är här om femton!
Elvira, som knappt var vaken, röt:
Låt mig vara! Jag hämtar er inte och ni får INTE min lägenhet. Det räcker nu. Snälla, lägg av.
Efter tionde samtalet blockade hon Gunillas nummer. Då började Gunilla ringa från Linneas mobil den fick också blockas.
Resten av dagen surrade Birgitta svärmor i hennes öra: bönade, hotade med att bli kränkt och avslöja allt för sonen…
Senare på kvällen kom Carl hem utan förvarning från Skellefteå.
Vad har du ställt till med, Elvira? frågade han direkt i dörren. Mamma gråter i telefonen, säger att du slängt ut moster Gunilla på gatan.
Elvira kramade om honom och förklarade:
De dök bara upp utan förvarning och krävde att jag skulle kasta ut hyresgästerna och ge Linnea gratis boende i typ fem år. Carl, är folk normalt funtade?
Och dessutom har din mamma redan bjudit in dem till sig.
Varför är du redan hemma?
Mamma ringde i panik, suckade maken. Och Gunilla har bombat min mobil.
Men ska vi inte ändå hjälpa dem lite tills de får studentboende…
Elvira skakade bestämt på huvudet:
Carl, det finns inget studentboende de har inte ens sökt! Gunilla var övertygad om att HON redan hade rätt till min etta. Fattar du HUR fräckt det är? De letade inte ens andra alternativ.
Mamma säger att du lovade för sex år sen…
Jag satt tyst på mormors begravning, Carl. Lyssnade inte ens på deras dåraktigheter jag var inte direkt vid mina sinnens fulla bruk då.
Gunilla är galen av ilska och säger att vi inte längre finns för dem. Fast de bor ju ändå inte hos mamma, för det är för långt till universitetet.
Jag swishade 10 000 till Gunilla, hon har hyrt ett rum nånstans…
Halleluja! Elvira slog handen i bordet. Dagens bästa nyhet. Jag tänker inte bråka om pengar ens. Bara de försvinner!
Carl suckade djupt.
Elvira, de hyr en ruffig andrahandslya. Gunilla gnäller över kackerlackor och utflugna grannar.
Hon vänjer sig. Vill man bo i Stockholm får man snällt kämpa lite själv och inte kräva lösningar av släkt man nästan aldrig träffar. Och som aldrig ens grattat vår dotter på födelsedagen!
Elvira gick till sovrummet, Carl följde hack i häl.
Elvira, känns lite elakt ändå! Vi lämnar dem där, ensamma i storstan.
Tänk om nåt händer? Aggressiva grannar? Ingen hjälp?
Bryr du dig inte OM Gunilla?
Elvira vände sig tvärt om:
Carl, jag har en dotter, föräldrar att ta hand om och en lägenhet som min mormor slitit ihop hela livet. Den tänker jag INTE ge bort bara för att någon 60 mil bort tyckte det passade bättre så!
Förklara varför jag ska tycka synd om dem?
Han svarade inte. Elvira sa lugnt:
Du hungrig? Kom, jag värmer middag. Och nu stänger vi det här ämnet. Om du vill hjälpa Gunilla gör det av din lön.
Men lägenheten hyrs ut, ingen flyttas ut. Punkt.
Klokt. Jag hade inte heller glatt mig om dina föräldrar dök upp på mammas stuga och sa: Flytta ihop er, vi bor här i tio år.
Efter middagen, när Carl gick till duschen, såg Elvira att Birgitta messat:
Elvira, såhär gör man inte. Gunilla är sjuk av stress. Kan du vara snäll att handla lite ordentlig mat åt dem?
Ta ordentligt: räcker gärna för 2-3 veckor.
Köp kött, grönsaker, frukt, choklad, kaffe, te, hygienartiklar, rapsolja.
Gärna fisk men inga konserver Gunilla äter inte sånt. Adressen är:…
Elvira blockade även svärmor. Några dagar i skamvrån skulle göra gott.
***
Natten blev faktiskt lugn inga fler samtal från släkten.
Men Gunilla dök själv upp kl 7 på morgonen och bankade på dörren.
Elvira väckte Carl, men öppnade själv.
Gunilla kastade sig in direkt, med anklagande ton:
Så du ligger och sover, varm och trygg, på rena lakan? Har du ens tänkt på hur vi haft det i natt, jag och Linnea?
Hemskt, säger jag dig! Kackerlackor på huvudet, kalla golv och skitigt överallt!
Från vänster gnällde de Säg det med en sång hela natten, från höger skrek grannarna på varann.
Har du nåt samvete, va? Hur kan du låta nära släkt bo såhär?
Hördu jag tänker inte bråka. Vill du ha kvar hyresgästerna? Fint! Då flyttar vi in till er istället.
Ni har ju tre rum, nog kan vi få ett. Helst det största vi är ändå två!
Och vi stannar inte länge. Bara 3-4 månader, eh, kanske ett halvår.
Sen flyttar vi ut igen, när Linnea “fått in fötterna”.
Elvira stirrade.
Glöm det. Vi behöver inte mer släktkaos.
Vill du att jag ringer polisen? Det gör mig inget.
Gunilla blev plötsligt högröd i ansiktet Elvira faktiskt blev lite rädd.
Din… din… Din stockholmska snobb! Hoppas din unge får leva som städerska utan utbildning!
Men vänta, du ska få igen! Man vet aldrig livet är som is. Rätt vad det är halkar du till…
Elvira stängde dörren rakt framför Gunilla. Gunilla gastade lite till i trapphuset, men gick till slut.
***
Bråket med Gunilla sabbade allt mellan Elvira och svärmor: Birgitta pratar inte längre med henne.
Carl hälsar på sin mamma, hjälper henne och tar ibland dit dottern, men Birgitta har inte satt sin fot i deras lägenhet igen.
Elvira är uppriktigt ganska nöjd. Det är ändå en bekymmer mindre.
