Den här historien hände mig för femton år sedan. En flicka på barnhemmet gav mig en granskande blick med sina stora gröna ögon i några långa minuter och frågade plötsligt:
Har du en dotter?
Nej, svarade jag förvånat.
Hon suckade, tittade dystert på mig och sa: Skulle du inte vilja ha en? Medan jag fortfarande försökte svälja hennes ord lade hon till: Jag kan vara din dotter. Om du nu skulle vilja det, alltså…
Tankarna snurrade. Jag hade redan en son på tjugo år. Någon dotter nej, det hade jag liksom inte räknat med. Men den där meningen från henne: En dotter sitter aldrig fel, och hennes innerliga ögon det var svårt att värja sig.
Jag har alltid drömt om en dotter. En liten prinsessa att köpa klänningar och diadem till, leka med dockor, sminka och fnissa tillsammans, spela klassiska tjejlekar. Men jag fick en pojke och vågade aldrig skaffa fler barn. Så när hon stod där tänkte jag: Men kom igen, du är vuxen. Ska du verkligen börja om med ett barn? Men… det var ju faktiskt en dröm som knackade på dörren.
Självklart vill jag det! sa jag, och hon kastade sig om halsen på mig som om vi alltid hade hört ihop.
I den där kramen gav hon mig all den kärlek hon samlat på sig under åren på barnhem.
Elsa, som hon heter, var fem år då. Hon hade kommit till barnhemmet när hon var ett och ett halvt, efter att hennes föräldrar omkommit i en bilolycka där sju personer förolyckades. Sedan dess hade Elsa drömt om en egen familj, men som på många svenska barnhem så drog processen ut på tiden, och Elsa fick fortsatt vänta.
Det går nog inte att förstå exakt hur lycklig hon blev över att få en ny släkt hon lärde sig snabbt alla nya namn utantill. Alla blev förstås stormförtjusta i henne; Elsa var verkligen ett charmtroll. Min man var rätt skeptisk till en början, men han föll lika handlöst för Elsa som alla andra. Hon kallade oss genast för mamma och pappa, och maken hade knappast några planer på att ändra tillbaka på det.
Elsa blev snabbt varm i kläderna, hängde med sina klasskamrater redan från start. När hon började första klass blev det uppenbart vilken slughjärna och smarting hon var. På sistone har Elsa hittat en ny passion: att skriva poesi! Hon är hela släktens gullegris numera och själv tackar jag fortfarande ödet för att jag just den dagen råkade sticka in huvudet på det där barnhemmet för att kolla läget.
