**ERNESTS LYCKA**
*”Mamma, det sista sättet för oss att få barn är IVF. Jag och Kalle har bestämt oss. Du kommer inte kunna övertala oss. Vänj dig vid tanken,”* sa Ebba i ett andetag.
*”IVF? Så jag ska få ett konstgjort barnbarn ’ur ett provrör’?”* Jag kunde knappt tro mina öron.
*”Kalla det vad du vill. Vi börjar med behandlingarna imorgon. Alla prover är klara. Läkarna varnade oss – det blir en lång och oförutsägbar resa. Inga garantier. Snälla, ha tålamod,”* suckade Ebba djupt.
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag borde ha stöttat henne, gett hopp, hjälpt eller åtminstone inte stått i vägen.
Samtalet skedde över telefon. Jag förstod att Ebba inte vågade prata öga mot öga – ämnet var känsligt.
Första gången Ebba gifte sig var med barndomsvännen Henrik. De hade en “himla kärlek”, tyckte hon. Men mitt under bröllopet, efter några glas för mycket, hittade hon brudgummen i ett varmt omfamnande med en av tärnorna – i ett mörkt förråd.
Henrik stammade fram några ursäkter, medan tärnan snappade åt sig sina saker och försvann som en vindpust, insvept i en genomskinlig sjal.
Ebba skilde sig direkt. Jag och min man bad henne att inte fatta något förhastat beslut:
*”Ebba, vänta lite. Folk gör dumma saker när de druckit. Den där tärnan lurade nog Henrik in i förrådet. Han är ju en snygg kille, hon ville väl ha lite ’förbjudet’. Förlåt honom, kära du. Ni har hela livet framför er.”*
*”Nej, mamma. Jag ångrar mig inte. Henrik svek mig, och det gör ont. Men jag vill inte börja ett äktenskap med otrohet och lögner. Tack och lov att det hände på bröllopsdagen – mindre lidande för mig,”* sa Ebba bestämt.
Henrik bad om förlåtelse, men det hjälpte inte.
…Ett par månader senare visade det sig att Ebba var gravid med Henriks barn. I hemlighet gjorde hon abort. Hade jag vetat, skulle jag ha bett henne gå tillbaka till honom.
…Tiden gick, och Kalle, Henriks bästa vän, friade till Ebba. Han hade varit kär i henne länge men vågade aldrig gå emot sin kompis. Nu var chansen där. Ebba tackade inte ja direkt – hon litar inte längre på någon. Hon tvivlade i tre år. Men Kalle gav inte upp. Till slut gav hon med sig:
*”Kalle, står ditt frieri fortfarande?”*
*”Ja, självklart, Ebba lilla! Säger du ja?”* Kalle kysste hennes hand.
Ebba nickade.
På bröllopet var alla vänner där – utom Henrik. Men han skickade en enorm bukett doftande liljor. Ebba vägrade ta emot dem och gav dem till en ogift väninna istället.
Ebba var 28, Kalle 33. Efter två års äktenskap syntes inga barn till.
*”Ebba, har ni någon plan eller… går det inte?”* frågade jag försiktigt.
*”Det går inte. Jag börjar oroa mig. Kalle pratar inte om det. Jag tror han klandrar sig själv. Vi väntar ett år till, sen…”* Hon tittade ner.
*”Sen vad? Adopterar ni?”*
*”Tiden får visa. Vi *ska* få ett barn. På något sätt,”* log Ebba mystiskt.
*”Gud give det! Pappa och jag längtar efter barnbarn,”* strök jag henne över håret.
Ytterligare två år gick, fulla av försök… Tills Ebba berättade om IVF. Jag var helt emot det:
*”Ebba, folk säger att ’provrörsbarn’ inte har någon själ, blir oftare sjuka, inte kan få egna barn… De är ju ’biologiska robotar’.”*
*”Mamma, metoden är nästan 40 år gammal. Den blir bara vanligare. Många par är ofrivilligt barnlösa. ’Provrörsbarn’ är precis som andra barn. Det är bara… tungt. Du anar inte vilken inre kamp vi går igenom. Men förbered dig på barnbarn – det kan bli tvillingar. Förresten, de två första IVF-kvinnorna fick barn naturligt sen,”* försöOch så en vacker dag, med doften av nybakat kanelbulle i luften, kom vår lilla Mira till världen – en perfekt liten tafatt ängel som fick hela familjens hjärtan att smälta som glass i solsken.
