Skickade mannen till sin vän för att hjälpa till och ångrade det genast
– Jag kommer inte gå till Malin igen! Låt bostadsrättsföreningen skaffa hantverkare!
– Vad har hänt? undrade Ebba. Är något fel?
– Jo, allt är fel! Lars rodde upp rodret. Hon ja, i själva verket
– Vad menar du? hoppade Ebba till när Lars bara kunde mumla.
– Varför tog du inte med din man? frågade Anna Svensson. Vi har betalat för två personer.
– Inga problem, jag är inte på diet svarade Ebba med ett leende. Jag har råd!
– Inte på det sättet Anna tittade över sina glasögon. Vi hade tänkt att alla kom i familjegrupper!
– Ebba döljer sin man för oss! skämtade Sofia med ett flin.
– Inget sådant, han är sjuk! svarade Ebba.
– Började du fira nyår i förväg? skrattade Sofia. Vi hade kunnat ge honom tusen gram av vår egen glögg, så hade han återhämtat sig på direkten!
– Så du blir änka, tänker du? ryckte Kerstin på axeln.
– Vi hade bara kunnat göra av med honom! avfärdade Sofia. Här har vi en hel trädgård av löjliga idéer! Alla kan återuppstå!
– Och sen gå på dansgolvet! log Kerstin.
– Ebba, kanske du egentligen inte har någon man? flörta Sofia. Kanske du bär en ring för att dölja att våra gamla vänner inte ska fastna i din bakgrund?
Vi hittar dig en riktig man direkt! Och om du bara ringer får du hjälp med hälsan!
– Jag har en man svarade Ebba kort.
– Ja, ja! bekräftade Kerstin. Hon hade lämnat ett vigselbevis till personalavdelningen. Lars Karlsson, om minnet inte sviker.
– Ebba, håller du din man borta från oss? undrade Sofia misstänksamt. Det känns skumt!
För två månader sedan hade vi ett personalmöte, bara du och sonen! Nu är det julfest och du är ensam som en kunglig ensamvarg!
Och på jobbet tar han inte med dig hem! Han möter dig inte! Han ser dig inte av!
– Han arbetar svarade Ebba kortfattat.
– Okej, varför gnider ni er åt Ebba? viftade Anna Svensson med händerna. Mannen finns! Ebba är nöjd! Och ingen ber er att gå in i hennes affärer!
Anna Svensson var huvudredovisningschef och representerade ledningen på festen.
Det fanns en chef också, men han hade, som lovat, dragit sig tillbaka till ett liv i det fria. Så han dök upp bara som en gåta.
När vi nådde den andra skålen var han redan på väg att kasta sig i dansen!
– Jag tror att Ebba gömmer sin man för oss funderade Veronika. Vi jobbar nära varandra, så våra relationer är nära, nästan vänskapliga! Jag har till och med varit hemma hos henne!
– Jaha! svarade Sofia och såg noga på kollegan.
– Och? frågade Ebba.
– Jo, låtsades Veronika fundera, hur många gånger har jag varit hemma hos Ebba och aldrig sett hennes man! Jag svär på att han minst två gånger har varit hemma!
– Så han är antingen på toaletten eller på balkongen! svarade Ebba. Och han har aldrig någon rätt att rota i mina affärer!
En förklaring som i grunden var rimlig skulle ha nöjt alla. Men Ebba sa det så nervöst att hennes röst darrade så tydligt att alla vid bordet misstänkte en fälla.
– Att ljuga, Ebba, är inte vackert påpekade Kerstin.
Hon, som chef för personalavdelningen, kunde snabbt avslöja lögn.
– Herregud! ropade Ebba. Varför släppte ni honom just till er?
– Vi vill bara veta vilken typ av människa han är! Vilken man och far han är! Vi måste kanske utbilda honom lite! Eller ge honom en liten föreläsning!
Så kan vi hela arbetsplatsen hjälpa Lars Karlsson att bli bättre!
– Vi behöver inte utbilda honom protesterade Ebba. Jag klarar mig själv!
– Men berätta åt oss hur han är! bad Sofia. Du har bara varit sex månader på företaget, och vi vet nästan ingenting om dig!
– Lars är min man, som en man ska vara. Normal, genomsnittlig, arbetar ryckte Ebba på axlarna. Sådana finns det i massor!
– Du döljer något! flinade Kerstin listigt. Du litar inte! Så du har hållit din man borta från oss, från dina vänner och kollegor! Inte bra, Ebba! Inte bra!
– Vad om jag har objektiva skäl? frågade Ebba.
– Dela dem så kan vi bedöma hur objektiva de är! förberedde sig Sofia på att lyssna.
– Ja, ja, Ebba stödde Anna Svensson. Medan vår chef spelar in pauser, står resten av programmet på paus! Vi kan bara roa oss med livshistorier!
– Inte så intressant mumlade Ebba osäkert.
– Men vi lyssnar! uppmuntrade Sofia och hejade på Ebba.
***
Ebba reflekterade över sitt tidigare liv och sin familj, som hon benämnde som tiden före flytten, i en liten stad två tusen kilometer bort.
Det hände så att alla de viktigaste händelserna i hennes liv stannade där. Det nya livet var lugnt, tyst och jämnt.
Alla viktiga livsläxor hade hon redan fått där, så i den nya tillvaron kunde hon bara njuta av ett stilla lyckligt liv.
Det gamla livet kunde dock inte kallas lugnt, särskilt inte slutet. Men det får vi reda på i ordning.
Ebba mötte Lars på jobbet efter avslutad yrkesgymnasiet. Han var lite äldre och hade högre rang på lönekortet, men det hindrade inte en romantisk gnista från att tändas, som så småningom växte till ett starkt äktenskap.
Kollegerna gladdes åt de unga, men glädjen var inte fullständig den var lite förvriden.
Företaget där den nya familjen föddes bestod mest av kvinnor; män var i akut brist, särskilt ingenjörer som Lars.
Många män i området såg på Lars med avund, och omkring tjugo män i kontoret flörtade med honom. Även i verkstäderna fanns någon som lekte med honom.
När Lars blev den officiella maken blev kvinnorna som en fruktplockerskara. Alla började hata Ebba för att hon tog bort en potentiell make från dem.
Men de förstod också att bara hon kunde välja Lars. De som hade jagat honom länge kunde inte låta bli att vara missnöjda med att han valde den nykomlingen.
När Lars blev gift antogs det att alla påhopp mot honom skulle försvinna, men de missnöjda fortsatte att trycka på.
– Är Ebba duktig på att laga mat? Städa? Är hon bra på den där delen? Säg något! Jag kan laga fantastiskt och har alltid ordning hemma! Jag är redo för varje utmaning! ropade någon i skämt.
Skämtet bar dock så mycket sanning att ingen ville skratta.
När Ebba och Lars fick en son föll ännu en våg av avund över dem, och de mest envisa fortsatte att klaga på att de förlorat honom. De ville till och med återigen göra honom till en fri man att välja.
Allt detta hölls i strikt hemlighet, men Ebba fick leenden och smicker från alla. Det var alltid bra att ha en vän.
Innan föräldraledigheten hade Ebba redan blivit gruppchef, och när hon sedan avslutade studierna på distans blev hon hantverkare. Några år senare blev hon biträdande chef på avdelningen.
Att hålla sig vän med henne var både nödvändigt och hatfullt en explosiv blandning. Målet att separera henne från mannen levde fortfarande.
Den som avancerade mest i försåtliga rykten var Malin. Hon var också hantverkare och, likt Ebba, hade klättrat från produktionslinjen. Malin försökte uppriktigt bli vän med Ebba.
Ebba svarade ärligt och öppet, och hjälpte Malin när det gick bra lånade pengar, delade kunskap, skickade sin man på små reparationer hos Malin.
Men en händelse fick Ebba att bli misstänksam.
Lars kom tillbaka från Malins lägenhet, hade bytt ut eluttag och såg orolig ut. Han gick runt i cirklar och sa:
– Jag går inte tillbaka till Malin! Låt bostadsrättsföreningen skaffa hantverkare!
– Vad hände? undrade Ebba. Är något fel?
– Allt är fel! rodde Lars upp. Hon ja, i själva verket
– Vad menar du? skrek Ebba när Lars inte kunde fortsätta.
– Hon tryckte sig på mig, det var så! Hon grep tag i mig som en fästing! Jag knappt kunde lossna! Det blåste blåmärken på min axel! svalgade Lars. Så jag går inte tillbaka till henne!
Malin visste inte att Lars erkände allt för sin fru. Nästa dag i verkstaden spreds ryktet att Lars och Malin hade haft en minnesvärd kväll och att Malin till och med hade en sliten bit av hans skjorta.
Malin blev isolerad i toaletten, där Ebba tydligt förklarade vad som skulle hända om hon fortsatte sprida falska rykten. Malin fick ett slag i ansiktet och fick gå hem och fixa sin smink. Ebba trodde då att allt var över.
Det var det inte.
Företagets julfest var i full gång, alla hade med sina partners. Ebba märkte att hennes man saknades bland männen i cirkeln. Hon gick till toaletten en stund.
Efter halvtimmes letande bland mörka korridorer och tomma rum med vända stolar hittade hon honom. Lars var omringad av tre kollegor som snurrade honom som en liten leksak och klädde av honom.
Ebba stormade in, ryckte i deras hår och kastade dem ur rummet. Lars var helt ur fas och dreglade, som om han vore i en dröm.
Ebba försökte väcka honom, leta efter en vattenglas eller en blomvas, men såg bara en videokamera på ett stativ.
Plötsligt föll två och två ihop till en obehaglig helhet en film som skulle visas för de tre kollegorna, Malin och hennes två vänner från planeringen.
Om Ebba hade sett inspelningen hade hon säkert kastat ut Lars på samma sätt. Vem kan förlåta ett sådant svek?
Efter festen skrev Ebba och Lars in sig för att sluta. Att hämnas var inte längre ett alternativ; att säga upp sig under helgdagarna när förnuftet har lagt sig var för sent. Allt med Lars hade redan blåst ut. Det var enklare att bara åka någon annanstans.
Det värsta var att både Malin och hennes två vänner var Ebbas egna vänner.
– Bättre att inte ha några vänner alls! konstaterade hon.
Efter att ha pratat med Lars bestämde de att Ebba helt skulle hålla sina vänner och kollegor borta från Lars.
– Om de inte ser honom, kan de inte blanda sig! avslutade Lars. Om någon kommer på besök så springer jag eller gömmer mig.
Men han vill inte träffa någon, han har redan en älskad fru och en dyrbar son.
I den nya tillvaron har Ebba separerat sitt privatliv från jobbet helt och hållet, och därför vet ingen på arbetsplatsen något om hennes man.
***
– Vilken genomtänkt försiktighetsåtgärd! sade Anna Svensson med respekt. Så kallt beräknat! Så välavvägt! Om ingen vet om maken, kan ingen lockas!
– Det är sant suckade Sofia. Titta på Kerstin! Hon hade också en man! Och så försvann han! Vem? Bästa väninnan!
Och på marknadsavdelningens sida hade Svetlana två barn kvar och också en livslång vän. Så man ser, det är bättre att inte ha några vänner alls!
– Jag tänkte likadant sa Ebba. Men i en ny stad med nya människor måste man ändå kunna umgås.
Lars föreslog att ingen skulle veta något om honom. Mannen, kvinnan, allt! Vem, vad eller hur spelar ingen roll.
– Jag är nyfiken, sa Veronika. Men jag tänker inte blanda mig!
– Nej, blanda er inte! föreslog Anna Svensson med ett flin. Ju färre era vänner vet om era män, desto mindre är risken att de tar dem ifrån er!
Till slut insåg alla att den säkraste vägen är att skydda dem man älskar genom att hålla deras privata liv privat.
Livet lär oss att när man låter yttre rykten styra, blir förtroendet bräckligt, men när man värnar om ärlighet och avskildhet, får man både respekt och frid. Detta är den insikt som Ebba och Lars tog med sig ur allt tumult: sann trygghet byggs på öppenhet för sig själva, inte för andras nyfikna blickar.
