“Skalliga, vakna!” – Min make brukade alltid väcka mig på morgonen. Förra året bestämde jag mig för att göra något jag aldrig tänkt på förut. Plötsligt började jag märka att hela min hårbotten var full med kliande utslag och håret började falla av. Varken dermatolog eller hårspecialist kunde hjälpa, och läkaren avrådde från vitaminer. Så läste jag en svensk artikel som sa att raka av håret helt kunde stärka hårsäckarna. Jag funderade länge, men trots sonens oro tog jag beslutet. Jag bad min man att ta fram rakapparaten och raka mitt huvud helt. Han tvivlade, men gjorde som jag sa. När jag såg mig i spegeln blev jag förvånad över att min skalle var så perfekt formad! Men huvudproblemet nu var kylan och att de nyväxande stråna skavde mot kudden. Efter rakningen började min man väcka mig med orden: “Skalliga, vakna!” vilket alltid fick mig att skratta högt, för jag var nu Sveriges mest skalliga i familjen. Barnen blev först chockade, men snart ville min son också se likadan ut. Mamma sa att jag inte fick visa mig för henne förrän håret vuxit ut, och dottern bad mig bära mössa på skolföräldramötet. Min man skojade om att om jag gick utan mössa skulle alla glömma varför de var där och att klasskompisarna skulle bli avundsjuka på världens coolaste mamma. När håret var borta försvann plitorna. Dottern driver fortfarande med mig och säger att hon aldrig kan veta vad jag hittar på härnäst. En dag hörde jag henne viska till brorsan att hon tror jag kanske även skaffar en tatuering på min kala hjässa.

“Flintis, vakna nu!” brukade min man ropa varje morgon när han väckte mig.

Förra året bestämde jag mig för att göra något ganska otippat, något jag aldrig ens hade tänkt på förut.

Det var så att jag hade lagt märke till att jag fått små utslag över hela hårbotten, och det kliade nåt otroligt. Dessutom började håret ramla av i otäcka mängder. Jag gick till både hudläkare och hårspecialist, men inget hjälpte, och läkaren avrådde från vitaminer: “Det där hjälper ingen.” Sen ramlade jag över en artikel där det stod att raka av sig håret visst skulle vara kanon för hårsäckarna! Jag funderade länge innan jag vågade, särskilt eftersom min son sa att han skulle bli livrädd om jag blev flintskallig, men ja, jag bestämde mig ändå.

Jag sa till min man att först använda hårtrimmern och sen ta rakhyveln och köra hela vägen och han bara skrattade och trodde jag drev, men hämtade ändå trimmern till slut.

Efteråt, när jag stod där framför spegeln, blev jag faktiskt rätt paff över hur snygg skallform jag faktiskt har.

Det största besväret var att det blev så himla kallt om huvudet, och när håret väl började växa ut stack det mot kudden, och det var riktigt obehagligt.

Efter att jag blev flintis höll min man fast vid den där morgonrutinen “Flintis, vakna nu!” och det fick mig att garva varje gång, eftersom ingen i familjen var så kal på huvudet som jag.

Barnen tyckte först det såg jättekonstigt ut, men ändå bestämde sig min son för att härma mig och gick raka vägen till frisören han med.

Mamma sa på typiskt svenskt sätt att jag inte fick komma förbi förrän håret vuxit ut igen, annars skulle hon inte klara av att se mig. Min dotter tjatade på mig att ha mössa när jag skulle på föräldramöte i skolan, medan min man mest mumlade att om jag gick dit utan mössa skulle ingen komma ihåg vad mötet ens handlade om och att dotterns klasskompisar säkert skulle bli gröna av avund på hennes “coola” morsa.

Det otroliga var att utslagen försvann helt efteråt. Min dotter driver med mig än idag och säger att hon aldrig vet vad jag ska hitta på härnäst. En dag hörde jag henne viska till brorsan att hon tror att jag kommer tatuera in nåt galet på flinten Man vet aldrig med mig, tydligen.