“Skalle-Emma, vakna!” – Min make brukade väcka mig på morgonen. Förra året bestämde jag mig för att göra något jag aldrig föreställt mig tidigare. För ett tag sedan märkte jag att hela min skalp var täckt av utslag, det kliade fruktansvärt och håret började falla av. Läkarbesök hos både dermatolog och hårspecialist gav inga resultat. Läkaren tyckte inte jag skulle ta vitaminer, för enligt henne hade ingen blivit hjälpt av dem. Sen läste jag en artikel om att raka av sig håret kan stärka hårsäckarna. Jag tvekade länge innan jag tog steget. Till och med efter att min son sagt att han skulle bli rädd om jag blev skallig, bestämde jag mig ändå… Jag bad min man att raka mitt huvud först med en hårtrimmer och sedan med rakapparat. Han gick motvilligt med på det, men trodde inte jag var seriös. När allt var klart och jag såg mig i spegeln blev jag överraskad av att min skalle var helt perfekt. Det största problemet var att det blev kallt att gå ut utan mössa, och när håret började växa ut satte det sig fast i kudden, vilket var obehagligt. Efter att min man hade rakat av håret på mig började han väcka mig på morgonen och sa: “Skalle-Emma, vakna!” vilket fick mig att skratta eftersom jag nu var den mest skalliga i familjen. I början var mina barn förvånade, men senare ville min son också se ut som mig. Min mamma sa att jag inte fick visa mig för henne förrän håret hade vuxit ut igen, för annars skulle hon inte stå ut med synen. Min dotter bad mig att inte gå på föräldramötet utan mössa, medan min man torrt konstaterade att om jag gick dit utan mössa skulle alla glömma varför de var där, och att dotterns klasskompisar skulle vara avundsjuka på hennes stiliga mamma. Efter rakningen försvann utslagen helt. Min dotter skrattar ständigt åt mig och säger att hon inte vet vad hon ska förvänta sig härnäst. En dag hörde jag henne säga till sin bror att hon tror att jag kommer tatuera något på min skalliga hjässa.

Kalisen, vakna! brukade min make ropa på morgonen.

Förra året bestämde jag mig för att göra något jag aldrig tidigare vågat. En tid tillbaka hade jag lagt märke till att hela min hårbotten var full av utslag, det kliade något fruktansvärt och håret började trilla av i stora tussar.

Läkarbesök både hos hudläkare och hårspecialist gav ingen hjälp. Läkaren avrådde mig dessutom från att ta vitaminer, då hon menade att det ändå aldrig hjälpt någon. Sedan ramlade jag över en artikel där det stod att rakning på direkten kunde stärka hårsäckarna. Jag funderade länge, speciellt sedan min son sa att han skulle bli rädd för mig om jag blev flintskallig men jag bestämde mig ändå…

Jag bad min man börja med hårtrimmern över huvudet, sedan med rakhyveln. Han gjorde motvilligt som jag sa, men trodde nog inte att jag verkligen menade allvar. När jag därefter såg mig i spegeln blev jag överraskad över att min skalle faktiskt var perfekt rundad.

Det värsta var hur kallt det blev att gå ut utan mössa, och sedan när håret började växa ut fastnade stubbhåren mot kudden en ganska obehaglig känsla!

Efter rakningen började min man varje morgon ropa Kalisen, vakna! vilket fick mig att skratta högt, eftersom jag nu utan tvekan var den flintaste i familjen. Mina barn blev förstås först förvånade, men snart ville min son också se ut som mig.

Min mamma sa rakt ut att jag inte fick komma och hälsa på förrän håret vuxit ut igen annars klarade hon inte att se mig. Min dotter bad mig för allt i världen att aldrig gå på föräldramöte utan mössa, medan min man torrt konstaterade att skulle jag ändå gå barhuvad, skulle nog ingen komma ihåg vad mötet handlade om och att dotterns klasskamrater troligtvis bara skulle bli avundsjuka på en så snygg mamma.

Utslagen försvann av sig själv efter rakningen. Min dotter skrattar fortfarande och säger att hon aldrig vet vad jag ska hitta på härnäst. En dag råkade jag till och med överhöra hur hon viskade till sin bror att hon trodde att jag skulle komma hem med en tatuering på min kala hjässa.

Genom att våga göra det där ovanliga, lärde jag mig något viktigt: ibland måste man släppa på rädsla för vad andra ska tycka ibland ligger den bästa vägen till hälsa och självförtroende i att vara modig och lite tokig, även om mamma oroar sig och barnen skäms.