Mitt äktenskap med David började för arton år sedan, och då var förutsättningarna minst sagt svåra. Davids tidigare fru, Karin, lämnade honom och deras två barn för att vara med en annan man. Tillsammans hade David och Karin fått två underbara barn, en son och en dotter. När barnen bara var tre och fyra år gamla hamnade David i arbetslöshet, vilket ledde till en tuff period för familjen. Samtidigt som Karin försökte hitta ett jobb och försörja barnen, sökte David tröst i alkohol och beklagade sig över situationen inför sina vänner. Under den här tiden började hennes nya partner förfölja Karin, och till slut orkade hon inte mer och lämnade både David och sina barn för en ny relation.
Barnen blev ensamma, men våra omtänksamma grannar i Stockholm ställde upp och gav dem mat och stöd. David märkte inte ens att Karin hade lämnat familjen, så uppslukad var han av sina egna bekymmer. När han väl insåg vad som hänt, var det för sent och barnen hamnade på ett barnhem.
Jag kom in i Davids liv när vi möttes på ett gemensamt vänners bröllop i Göteborg. Hans situation rörde mig djupt och jag kände direkt att vi fick kontakt. Jag bestämde mig för att hjälpa honom se livet ur ett nytt perspektiv och att stötta honom i att bearbeta sina känslor. Efter bröllopet erbjöd jag mig att ta hand om barnen från barnhemmet. Eftersom jag själv inte kunde få egna barn, växte min kärlek snabbt till dem och jag behandlade dem som mina egna från första början. Barnen började också se mig som deras mamma.
Under arton år hade barnen ingen aning om att jag inte var deras biologiska mamma. Plötsligt dök Karin upp med en önskan om att återförenas med sina barn och berätta sanningen om deras ursprung. Sonen tog emot nyheten lugnt och sa att jag alltid varit hans enda mamma, han tvivlade inte på det. Dottern däremot var mer öppen för sin biologiska mamma och valde att förlåta henne. Jag var först tveksam till att släppa in Karin i barnens liv igen, särskilt med tanke på allt som hänt. Men så småningom insåg jag att hon verkligen ångrade sig och ville göra rätt för sig.
Till slut gick det upp för mig att barnen faktiskt hade tur som fick två mödrar som älskade och brydde sig om dem. Jag stöttade Karins försök att återuppta relationen med barnen, med insikten att att vara mamma handlar inte bara om att föda, utan om att ge dem omsorg och kärlek genom hela livet.
