Jag minns hur Elin en gång inte längre orkade med hur hennes föräldrar behandlade henne. För första gången avslutade hon ett samtal med sin mamma abrupt, och lät känslorna ta över så pass att hon kastade telefonen mot väggen och den gick sönder. Trots att hon insåg att det var en alldeles för stark reaktion, kunde hon inte hålla tillbaka den blandning av ilska, bitterhet och hjälplöshet som kokade inom henne. Hon bröt ihop i gråt, och kände att hela situationen tyngde på hennes själ.
Vid den tiden jobbade Elin med två jobb, men fick ingen som helst hjälp av sina föräldrar, vilket bara ökade hennes frustration. Insikten att föräldrarnas fokus alltid låg på hennes syster gjorde smärtan ännu större. Fastän hon visste att hon borde vara glad för sin systers skull, blev tankarna på pengar en ständig oro.
Telefonen fortsatte att ringa, och första samtalet kom från mamman, som bad att få låna pengar. Med tanke på sina egna ekonomiska bekymmer, bestämde sig Elin för att säga nej. Därefter blev hon bjuden på inflyttningsfesten till sin systers nya lägenhet men även då tackade hon nej. Några dagar senare kom hennes mamma på besök, och Elin hoppades att hon kanske var där för att be om ursäkt för att ha bett om pengar till systerns boende, med vetskap om Elins tuffa situation.
Men samtalet blev istället spänt. Mamman verkade märka att Elin kände sig sårad, och ifrågasatte varför hon var så fixerad vid pengar. Elin försökte förklara att det inte bara handlade om ekonomi. Hon tog upp sina problem med bolånet något föräldrarna mycket väl kände till, men ändå valde att ignorera. Som svar undvek mamman ämnet och anklagade Elin för att bara tänka på pengar.
Djupt sårad grälade Elin med sin mamma, och hon uttryckte sin längtan efter att bli sedd och älskad. Hon frågade om hon gjort något fel som förtjänade att bli behandlad annorlunda än sin syster. Efter samtalet var Elin emotionellt utmattad, men funderade ändå på hur hon skulle kunna gå vidare och hitta lugn och kärlek inom familjen.
