Så här i efterhand minns jag tydligt hur allt utspelade sig en gång för länge sedan. Det hände sig att jag en gråmulen kväll, när jag stoppade ner handen i min makes jackficka för att tvätta hans byxor, hittade två biljetter till en skärgårdskryssning. På en av biljetterna stod ett annat kvinnonamn, ett jag aldrig hört förut.
Jag minns första gången jag mötte min man, Henrik, vid busshållplatsen utanför Slussen. Det råkade bli så att jag tappade mina nycklar när jag skulle ta upp plånboken ur väskan. Det hade redan hunnit skymma, och jag letade förgäves på marken. Henrik erbjöd sin hjälp, och tillsammans hittade vi till slut nycklarna. Jag tackade honom och upptäckte sedan att vi skulle åka samma buss.
Henrik följde mig hem den kvällen, och vår vänskap fördjupades snabbt. Sex månader senare stod vi inför prästen i Katarina kyrka och sa ja till varandra. Henrik brukade säga att han blev förälskad i mig vid första ögonkastet. Vi hade det gott tillsammans, och tre år passerade i harmoni. Men så fick Henrik plötsligt ett nytt arbete. Det dröjde inte länge förrän jag märkte att han förändrades. Jag höll tyst, tänkte att jag kanske inbillade mig. Tills den där dagen då han sa att han måste åka bort i två veckor på tjänsteresa.
Efter att Henrik tagit en dusch bestämde jag mig för att ta hand om tvätten. I hans byxficka, tillsammans med några mynt och kvitton, låg två biljetter till en båtutflykt på Mälaren. På ena biljetten stod inte mitt namn, utan en annan kvinnasEmelie. Då sjönk det in. Han hade förrått mig, trampat på mitt förtroende och krossat min kärlek.
Vreden blommade inom mig och jag beslutade att ge igen. Jag hade älskat Henrik så, hade litat på honom mer än någon annan. Men nu sa jag ingenting. Istället kontaktade jag min barndomsvän, Ola, som jag alltid kunnat lita på. Jag bad honom om hjälp. Ola och jag åkte till precis det ställe där Henrik skulle träffa sin älskarinna. Vi låtsades inför alla att vi var ett par. När Henrik såg oss tappade han fattningen och rusade fram, anklagade mig för att svika honom. Då svarade jag:
Du trodde att du kunde föra mig bakom ljuset, men själv ville du inte bli bedragen! Det var lätt att hitta någon ny för mig också!
Nära oss stod Emelie, den andra kvinnan. Hon såg ut att inte tro sina öron. Det blev genast tydligt för oss alla att Henrik aldrig berättat för henne om sitt äktenskap. Han hade bedragit oss båda. Kort därefter tog vårt äktenskap slut. Jag kunde aldrig förlåta Henriks svek.
Ett halvår senare gifte jag mig med Ola, och vi har det gott tillsammans än idag. Mellan Emelie och Henrik var det slut för länge senEmelie sa själv att hon aldrig kunnat förlåta honom för hans lögner om sitt förflutna. Ja, så kan livet ta oväntade vändningar, och ibland lär man sig mer om sig själv än vad man egentligen vill veta.
