Så där gjorde jag när jag hittade två kryssningspresentkort i min mans ficka. På det ena stod namnet på den andra kvinnan, minsann.
Jag träffade min man Jonas vid busshållplatsen. Just den dagen råkade jag tappa bort mina nycklar när jag letade efter plånboken i väskan. Det var mörkt, och nycklarna hade gömt sig bättre än min gamla katt Keso. Jonas hjälpte till att leta, och till slut hittade han dem. Jag tackade honom, och vi upptäckte att vi båda skulle med samma buss.
Jonas följde mig hem. Vi började träffas, och sex månader senare gifte vi oss i Rådhuset. Jonas hävdade förstås att han blev störtkär vid första ögonkastet. Vi hade det riktigt bra tillsammans. Tre år gick i ett nafs. Men så fick Jonas nytt jobb och det var då jag började märka att han förändrades lite. Jag höll förstås tyst, tänkte att det kanske bara var jag som var fantasilös. Tills en dag när Jonas sa att han skulle på tjänsteresa i två veckor.
När Jonas stod i duschen tänkte jag vara duktig och slänga in hans jeans i tvätten. Och där, i fickan, låg två biljetter till en skärgårdskryssning. På det ena stod en för mig okänd tjejs namn. Han hade varit otrogen, trampat på mitt förtroende och min kärlek, typiskt va?
Jag blev så arg på Jonas att jag ville hämnas. Jag älskade honom verkligen, och jag litade så på honom. Men jag höll masken. I stället ringde jag min gamla klasskompis, Oskar, som jag alltid haft bra kontakt med, och bad om lite assistans. Tillsammans gick vi till exakt samma ställe dit Jonas hade tagit sin älskarinna. Jag och Oskar låtsades vara förälskade. När Jonas såg oss blev han upprörd och började anklaga mig för otrohet. Då sa jag bara:
Jaså, du trodde att du fick vara otrogen, men att jag skulle bara sitta hemma och sticka raggsockor? Jag hittade snabbt en ersättare för dig!
I närheten stod Julia, Jonas nya flamma. Hon såg chockad ut det visade sig att hon inte ens visste att Jonas var gift! Han hade alltså bedragit oss båda. Snart skildes vi, Jonas och jag. Jag kunde aldrig förlåta honom för sveket.
Sex månader senare gifte jag mig med Oskar och är fortfarande löjligt lycklig med honom. Och Julia, ja, hon lämnade Jonas också. Hon blev aldrig sams med tanken på att han hållit sitt dubbelliv hemligt för henneIbland undrar jag om det var nycklarna eller hjärtat som tappades bort den där kvällen vid busshållplatsen. Numera ser jag alltid till att ha båda inom räckhåll. Keso spinner nöjt bredvid mig när Oskar och jag sitter ute på altanen med te och skratt under stjärnhimlen. Jag har lärt mig att kärlek kan försvinna lika snabbt som en borttappad nyckel men när den är äkta hittar den alltid hem igen.
Och på kylskåpet sitter en post-it-lapp: Glöm inte livet och tänk på att alltid kolla fickorna!
