Alltså, hör härdet är så typiskt svenskt på något sätt, du vet? Saga har varit tillsammans med Erik i fem år nu, och alla runt omkring henne tycker liksom att det börjar bli dags att ta nästa steg. Du vet hur föräldrar kan vara iblandhennes mamma och pappa tjatar konstant om att hon borde ha varit gift vid det här laget, nu när hon är 25 och allt.
Grejen är bara att Saga egentligen inte känner att Erik är rätt för henne. De har det hur bra och lugnt som helst, inga stora bråk eller så, men någonting skaverdu vet det där svårdefinierade känslan? Det blir inte bättre av att hon börjar få riktiga fjärilar i magen för en kollega, Felix. Men Felix har redan ett förhållande och verkar inte ens sugen på att binda sig med någon på riktigt. Just den där gemensamma vilsenheten de har kring relationer gör att de pratar mer och mer med varandra, och där växer något slags närhet fram som Saga inte riktigt kan sätta fingret på.
Under tiden ökar pressen från Erik, särskilt efter att han friade till henne för ett halvår sen. Han var så tålmodig i början, men nu börjar han faktiskt bli ganska frustrerad över att hon inte kan bestämma sig. Till slut sätter han nästan ett ultimatum och säger att de måste gifta sig antingen i vinter eller till hösten. Saga sa motvilligt ja till att bli gifta på vintern, men hela grejen blev bara för tung, så till slut lämnade hon faktiskt Erik och åkte hem till sina föräldrar för att få lite perspektiv.
Och så händer det som alltid händernån på jobbet, typ Fredrik, gifter sig med sin tjej och vips svalnar Sagas intresse för honom också. Nu är hon kvar i någon slags svensk limbo, går runt och undrar om hon har tappat förmågan att uppskatta en riktigt bra relation eller om hennes undermedvetna bara försöker säga att Erik faktiskt inte är rätt.
Så där är Saga idaghon letar efter den där personen som hon verkligen är menad att vara med men är inte ens säker på om den människan finns för henne. Man kan ju verkligen känna igen sig, eller hur? Vad hade du sagt till henne egentligen? Ska hon bara haka på ett tryggt förhållande för att alla runtomkring tycker det, eller våga lyssna på magkänslan och vänta på något som faktiskt känns rätt?
