Alltså, du vet hur man tror att man ska springa efter någon som gjort bort sig, men jag svär, jag har ingen tid för sånt. Jag menar, tror du att jag springer runt efter dig? Jag har en hel hög med folk som beter sig lika dumt som du på en näve, så att säga.
Så köp din egen lilla hög med slantar och håll dig borta från mig.
Vem tror du att du är?
Det finns ett gammalt svenskt ordspråk: Det som är rent i huvudet är också rent i handlingen. Men vår Freja, som växte upp i ett riktigt drickertätt kvarter i en lägenhet i Södermalm, skulle nog ha vridit på det helt åt ett annat håll.
Hon skulle ha sagt: Det som är torrt i huvudet blir blött i handlingen. När man tar några snapsar eller en öl, säger man ofta vad man verkligen tänker, och man beter sig ibland helt galet. Så om några glas får dig att tappa dig själv, så kanske du faktiskt blir lite mer dig själv.
Ta bara Frejas pappa som exempel. Han var alltid öppen med familjen, ingen skrik eller tjafs, och han drack lika stilla som en vintermorgon. Även när han var lite full lyckades han hålla ordning i huset. När han tog en extra helg på sin sommarstuga med en låda sprits så gick det från vakna till snooza i en vecka, men när han kom hem var allt som vanligt igen. Familjen fortsatte som vanligt, utan drama.
Grannen däremot hade en man som stormade runt i huset som en vild björn. Det hände så ofta att Freja fick hänga över med två barn och klaga på hur lugn hennes egen make var i jämförelse. Hon visste också att deras mamma hade haft en annan kille innan de gifte sig, men hon dumpade honom när han blev för drucket.
Freja fick alltid höra att om någon blir för full, så är det ingen ursäkt. Antingen är man full hela tiden, eller så har man grejer som spel eller andra beroenden för att släppa stressen. Men om någon börjar bete sig illa när han är full, så är det bäst att säga adjö direkt, utan att ge någon andra chans.
Det var just därför folk började se Freja som den som inte tolererar någon form av dricksvärk. Trots att hon själv ibland kan ta ett glas eller två på en fest, så blir hon snabbt ignorerad av snackisar som säger: Man får ju inte dricka bredvid henne. Så när hennes tredje kille hon hade gjort slut med de två första för deras fulla upptåg påstod att han aldrig dricker, kändes det som en dröm. Det var skönt, för hon hade lärt sig att se igenom folk under sin ungdom.
Men så kom Nikolaj, en kille hon mötte efter en lyckad tentamensfest. Freja var i sista året på universitetet, och Nikolaj, som hade tagit examen ett år tidigare, hade massor av kompisar i hennes kurs. Där gick alltid drinken, snacksen var få och de snabba spritsarna fick idéerna att flöda, som när man spelar charader.
En av kompisarna tvingade Freja att sjunga på karaoke. De sa att hon alltid tackat nej, men nu var hon tvungen att ta mikrofonen. Hon drog igång en vers, men innan hon hann fortsätta snodde någon bort den. Det är er egen skuld, sa någon, ni bad om det.
Sen var det en konkurs om att låna någon hemläxa. Alla fick en chans, men Freja, som alltid varit envis som fågel, gick åt sidan med sina anteckningar. Någon dansade, någon kvittrade, och när det gick fel förlorade de hela grejen. En av killarna, Kalle, som fortfarande var nykter, fick i uppdrag att kyssa Maja, en tjej som var förälskad i honom. Kalle, helt klar som kristallklara glas, gick fram och kysste henne länge, medan Freja bara stod och stirrade. Plötsligt sprutade en flaska söt läsk över dem och Freja svor högt, sprang ut på gatan och drog in den kalla vinterluften. Hon kände hur tårarna var i ansiktet, men kunde inte låta bli att fnissa åt hur sjukt allt var.
När hon skulle gå hem så körde ett taxi förbi, och Kalles röst ropade efter henne. Hon hoppade in på baksätet, sa till föraren var hennes föräldrars adress var och kramade sin väska med nycklar och kort. Mamman såg genast att något var fel, men frågade bara om hon ville ha en kopp te. De satt tysta, och mamman sa att allt skulle bli bra, att smärtan skulle mala ner och bli till mjöl.
Freja sa att hon skulle gå hem, hämta sina grejer från Nikolajs lägenhet och flytta. Men mamma svarade: Varför frågar du om lov? Du är alltid välkommen här, din egen stad, du går i din egen takt. Hon lovade att rummet fortfarande stod tomt med möblerna på plats, så Freja kände sig trygg.
När hon kom till Nikolajs dörr och öppnade med sin nyckel, hörde hon hans första ord: Var har du varit hela natten? Hon svarade kort: Det är inget du behöver veta. Sedan gick hon in, packade sina kläder i en stor rutiga väska, tänkte på att ta en taxi och glömma detta som en dålig dröm.
Nikolaj försökte hålla sig lugn och sa: Ska du verkligen gå så här illa? Du kysste min klasskompis på ett sånt sätt! Freja svarade: Du såg mig bara kyssa henne. Det var ett uppdrag, inget mer. Han protesterade: Så om någon ger mig i uppdrag att sitta på någons knä eller dansa i lite kläder, är det okej? Freja skakade på huvudet och sa: Det är inte samma sak. Jag gjorde bara vad jag fick.
Sedan började de skråla åt varandra. Freja sa: Tror du att jag ska springa efter dig? Jag har en hel hög med likadana som du på en näve. Nikolaj svarade: Köp din egen lilla hög och lämna mig i fred. Freja svarade: Vem är jag för dig egentligen?
Det visade sig att hon faktiskt behövde någon. Hon hade träffat en ny kille några månader senare, och den här gången var han helt normal. Lyckan kom på fjärde försöket. Kalle, som fortfarande gick omkring i stan, försöker fortfarande övertyga Freja om att hon bara fantiserade, men han är ändå en snäll själ som alltid är redo att förlåta.
Så, vem är egentligen den som lider mest? Kalle eller Freja? Hon gjorde rätt i att gå därifrån.
