Uppvuxen på landet i Småland, visade Frank alltid ett vänligt och omtänksamt sätt. Vid 18 års ålder bestämde han sig för att flytta till Stockholm för att hitta ett yrke, trots att familjen uppmanade honom att stanna hemma. De ansåg att han kunde få arbete på landsbygden, men Frank var beslutsam och lät sig inte påverkas av deras råd.
Hans mamma, som ensam uppfostrat honom efter att hans pappa gått bort alldeles för tidigt, ville inte att han skulle flytta. Frank fortsatte sina studier och utbildade sig till en duktig bilmekaniker. Den största delen av sin lön skickade han hem till mamman för att stötta henne. Han gifte sig, men efter fem år slutade äktenskapet med skilsmässa, eftersom hans hustru var missnöjd med deras ekonomiska situation. Trots detta uppskattades Frank mycket av både vänner och släktingar.
Men livet i storstan passade inte Frank. Han blev besviken över att så många problem endast kunde lösas med pengar. Han längtade efter ett enklare och mer meningsfullt liv.
Under telefonsamtal med mamman, föreslog hon att Frank skulle komma tillbaka till byn, där det fanns många arbetstillfällen. Hon nämnde till och med att han kunde hitta någon att dela livet med i deras gemensamma vän, Tuva. Frank hade känslor för Tuva, men hans andra hustru, som också kom från staden, lämnade honom på grund av ekonomiska svårigheter.
Vid 40 års ålder återvänder Frank till Småland och får arbete på ett sågverk. Förändringen gör honom lycklig. Till slut känner han den verkliga betydelsen av livet i en gemenskap där människor hjälper och litar på varandra. Frank träffar Tuva igen och de gifter sig. Snart får de sitt första barn tillsammans.
Det allra viktigaste är att valet att flytta hem ger Franks mamma stor glädje. Frank förstår nu innebörden av det svenska uttrycket: Där det finns folk, finns det möjligheter. Med stöd och värme från bygemenskapen har Frank hittat äkta livsglädje och en mening med tillvaron.
