Stockholm, 17 mars
Jag växte upp på landet utanför Uppsala, omgiven av ängar och granar. Mamma, som fick uppfostra mig själv efter att pappa gick bort alldeles för tidigt, lärde mig att visa respekt och omtanke mot andra. Vid arton års ålder blev längtan mot storstaden för stark, trots att mamma och släkten tyckte jag borde stanna hemma. De försökte övertala mig att det fanns gott om arbete på landsbygden, men jag hade redan bestämt migför att skapa något nytt för mig själv.
Jag trivdes aldrig helt i Stockholm, även om jag utbildade mig till bilmekaniker och fick jobb. Det kändes ibland som om allting kretsade kring pengar. Jag skickade det mesta av min lön tillbaka till mamma; det var en självklarhet för mig att hjälpa henne så gott jag kunde. Jag gifte mig med Solveig, men vår ekonomi blev en ständig källa till osämja och efter fem år valde hon att gå sin egen väg. Trots detta fick jag stöd och uppskattning från vänner och släkt.
Men innerst inne visste jag att livet i staden aldrig riktigt var min. Jag kände mig vilsen bland höghus och tunnelbanor. Pengar styrde samtalen, och jag saknade den nära gemenskapen från min barndom. Mamma ringde ofta, berättade om jobbmöjligheter hemma och skojade om att jag borde träffa deras vän Ingrid, som också var ensam. Jag tyckte om Ingrid men mina tankar var splittrademin andra hustru, Karin från Stockholm, lämnade mig av samma skäl som den första.
När jag fyllde fyrtio insåg jag att tiden var inne för förändring. Jag flyttade tillbaka till Uppsala landsbygd och började arbeta på en lokal såg. Den här vändningen gav mig en ny sorts lycka, en som inte kunde mätas i kronor. Här tog folk hand om varandra, och gemenskapen var en självklarhet.
Jag träffade Ingrid igen, och efter några månader gifte vi oss. Kort därefter fick vi vårt första barn. Det betydde allt för mig att kunna ge min mamma denna glädje min återkomst blev hennes största lycka.
Nu förstår jag verkligen talesättet: Där det finns människor, där finns värde. I det lilla samhälletomgiven av trygghet, omtanke och solidaritetär livet inte bara enklare, det är meningsfullt. Jag har äntligen hittat min plats och känner ett lugn som storstaden aldrig kunnat erbjuda.
