POSTMÄRKEN… – Ilja har lämnat Katja, – suckade mamma tungt. – Vad menar du? – förstod jag inte. – Jag är själv i chock. Han var på tjänsteresa en månad. När han kom hem var han som förbytt. Han sa till Katja, ”förlåt, jag älskar en annan”, – mamma stannade upp och stirrade tomt framför sig. – Sa han verkligen så? Det måste vara ett missförstånd. Usch, – jag började bli arg på min syster Katjas man. – Sonja ringde, mamma mådde dåligt och ambulansen kom. Det visade sig att Katja fick neurologiska problem med att svälja, – mamma såg bekymrat ut och blinkade nervöst. – Lugn, mamma. Katja kanske inte borde ha satt sin man på piedestal, du vet. Hon rättade sig alltid, fjäskade för honom. Nu får hon själv smaka på det bittra. Tycker synd om henne. Hoppas Ilja inte menar allvar med… Hon vet att han älskar Katja och Sonja, – jag ville inte tro det jag hört. …Ilja och Katja hade en passionerad kärlek. De gifte sig två månader efter att de träffats. Deras dotter Sonja föddes. Livet flöt på i jämn lunk, tills allt plötsligt rasade… Som en lavin från fjället… Självklart sprang jag direkt till min syster. Det är svårt att prata om känsliga saker, särskilt med någon som står en nära. – Katja, hur kunde detta hända? Fick du ens någon förklaring? Har Ilja blivit tokig? – jag bombarderade henne med frågor. – Åh, Nina, jag är i chock. Vem är den där kvinnan? Fick hon honom på kroken? Ilja var som besatt, sprang till henne och gick inte att stoppa. Han sa, ”Katja, livet måste flyta, inte sippra iväg.” Slängde ner saker i väskan och stack. Det känns som jag blivit överkörd av en ångvält. Jag fattar ingenting… – Katja grät otröstligt. – Vi väntar, Katja. Kanske förändrar han sig med tiden. Allt kan hända, – jag kramade min gråtande syster. …Men Ilja kom aldrig tillbaka. Ilja flyttade till en annan stad. Med sin nya fru. Ksenia var arton år äldre än Ilja. Den stora ålderskillnaden var inget hinder för deras kärlek och lycka. ”Själen har ingen ålder”, brukade Ksenia säga. Ilja dyrkade sin nya fru. Hon var som en fyr i hans liv. Ksenia hade en egensinnig personlighet… Hon kunde älska intensivt och lika kallt låta bli. Hon var vildvuxen och fri. Ena stunden mjuk och sockersöt, nästa vass som en kniv. Ilja blev förtjust i Ksenia. Han tyckte om att säga: – Var har du varit hela mitt liv, min Ksenia… Halva livet har jag letat efter dig… …Katja bestämde sig under tiden för att hämnas skoningslöst på alla män. Hon var vacker. Alla vände sig efter henne – både kvinnor och män. På jobbet flirtade hon upp sin chef. Snurrade till det för rejält för honom… – Katja, gift dig med mig. Jag ska ge dig allt. Du får bära skrud här hemma. – Jag vill inte gifta mig, Dima, jag har fått nog… Hellre en resa till havet. Vill att Sonja ska må bra, – Katja blinkade lekfullt. – Självklart, älskling… Sanja var enklare. Hjälpte Katja med reparationer i lägenheten. Bad aldrig om att gifta sig. Han var redan gift på riktigt… Katja spelade spel med dem båda… Det handlade aldrig om kärlek. De hjälpte henne vidare i livet, punkt slut. Men Katja saknade Ilja. Drömde om honom på nätterna. Vaknade i vinande ensamhet och gråt. Hennes hjärta slets itu av minnen. Saknaden efter Ilja gick inte att stå emot. ”Hur kopplar man bort en människa? Vad var det jag gjorde fel med min man? Jag var snäll, omhändertagande, uppfyllde hans minsta önskan. Vi bråkade aldrig…” …Tiden gick. Katja fortsatte på sitt eget vis: ibland med hemlighetsfullt leende mot chefen Dima, ibland skickade tillbaka Sanja hem till familjen… …När Sonja fyllde tjugo år bestämde hon sig för att träffa sin pappa. Köpte tågbiljett. På resan tänkte hon ut vad hon skulle säga till ”den andra kvinnan”, Ksenia. Kom fram till den nya staden. …Ringde på dörren. – Du måste vara Sofia, – en intressant kvinna stod i dörröppningen. ”Mamma är mycket vackrare”, tänkte Sonja. – Är du Ksenia? – gissade Sonja. – Ja, kom in. Pappa är inte hemma just nu, men han kommer snart, – Ksenia visade in henne i köket. – Hur mår ni? Hur mår mamma? – Ksenia pladdrade på, – Te? Kaffe? – Ksenia, hur lyckades du ta min pappa från vår familj? Han älskade ju mamma, det vet jag, – Sonja såg henne rakt i ögonen. – Sonja, allt kan inte förutses i livet. Kärlek ger inga garantier. Ibland kommer den oväntade passionen. Ett möte kan bli avgörande. Ödet bestämmer. Ibland förstår man inte varför. Då får man byta danspartner, så att säga. Det går inte att förklara, – Ksenia satte sig trött på stolen. – Men kan man inte stoppa sig själv? Familjeplikten, liksom… – Sonja förstod inte Ksenias svar och betraktade den hatade kvinnan med blicken. – Nej, det kan man inte, vännen, – svarade Ksenia kort. – Tack för ärligheten, – Sonja tackade nej till kaffet. – Sonja, vill du ha ett lekfullt råd? En man är som ett frimärke: ju mer du spottar på det, desto hårdare sitter det kvar, – Ksenia skrattade, – Med män måste du vara både stål och sammet… Förresten, vi har bråkat rejält, din pappa och jag. – Tack för rådet. Kan jag vänta på honom här? – undrade Sonja oroligt. – Vet inte. Han har bott på hotell i en vecka. Jag kan ge dig adressen, – Ksenia skrev något på en papperslapp, – Här, ta den. Sonja blev faktiskt glad över detta. Nu kunde hon prata med sin pappa utan vittnen. – Hej då. Tack för kaffet, – Sonja lämnade snabbt. Hon hittade hotellet. Knackade på. Ilja blev glad att se sin dotter. Generad. – Sonja, jag hade tänkt komma hem idag… Du förstår, vi har bråkat och allt det där… – Pappa, det är din sak. Jag ville bara träffa dig, – Sonja tog försiktigt hans hand. – Hur mår mamma? – frågade Ilja. – Bra, pappa. Vi är vana utan dig, – Sonja suckade. De hade en varm kväll på hotellet, tyst samtal, skratt och tårar… – Pappa, älskar du verkligen din Ksenia? – frågade Sonja plötsligt. – Väldigt mycket. Förlåt mig, gumman, – svarade Ilja bestämt. – Då vet jag. Nu måste jag gå. Tåget går snart, – sa Sonja och samlade ihop sig. – Kom och hälsa på igen, Sonja. Vi är ju ändå familj, – Ilja sänkte blicken. – Javisst, javisst… – Sonja flög ut ur hotellet. …Väl hemma beslöt hon sig för att följa Ksenias råd. Aldrig älska, aldrig lita blint, strunta i tomma ord. Släppa taget… …Men tre år senare dök han upp – den rätta, Kirill. Han fanns bara för Sonja. Han var sänd från ovan… Sonja insåg det direkt. Hon bara kände det… När du hittar ”din”, smakar den gamla världen plötsligt platt… Kirill höll om sin kvinna med hjärtat och släppte henne aldrig. Han rörde hennes själ på riktigt. Sonja blev kär – villkorslöst, fullständigt… POSTMÄRKEN: En Svensk Kärleksberättelse om Förlorad Passion, Svek och Att Hitta Hem – En familjeroman om Katja, Ilja, Sofia och den oväntade vändningen som förändrade allt