Kära dagbok,
Jag får fortfarande rysningar när jag tänker på hur han plötsligt meddelade att han skulle stå för alla bröllopsutgifter, men att jag ensam skulle betala hela smekmånadresan.
För sex månader sedan gifte sig min vän Ebba Lindström. Jag var på deras bröllop i Stockholm och kände mig så glad för deras skull. Några veckor efter ceremonin hörde jag att hon hade ansökt om skilsmässa. De hade verkat som ett vackert par, så något måste ha gått fel. Jag ringde henne i helgen och vi bestämde oss för att mötas på vårt favoritcafé på Södermalm.
Hon anlände lite andfådd, som om hon sprungit dit. Jag skämtade om att hon kom för sent, men hon såg trött och slö ut. Det var tydligt att något hade hänt; Ebba är annars en fantastisk berättare.
Ebba, jag vill inte gå i cirklar. Varför vill du skiljas? Har han varit otrogen? Vad har hänt?
Nej. Han har varken varit otrogen eller slagit mig. Det är bara girighet. Så har vi bestämt oss för att gå skilda vägar.
Girighet nog för att vilja skiljas?
Du vet hur han är. Redan från dag ett insisterade han på att dela alla kostnader lika. Jag trodde först att det bara gällde bröllopet. Själv kunde han inte betala allt, så jag bidrog lite. Men sedan började han kräva att jag skulle betala exakt lika mycket som han. Min lön är tre gånger hans, och jag hade förväntat mig att han åtminstone skulle ge mig en slant emellanåt. Istället lärde han mig hur man sparar varje krona.
Varje dag räknade vi ihop gårdagens utgifter. Han bad mig till och med visa kvitton! Till en början trodde jag att det handlade om bröllopskostnaderna. Han försökte bara förbättra vår ekonomi. När vi planerade bröllopet betalade vi själva, våra föräldrar hjälpte inte till. Men det blev bara värre. Han förde en särskild bok där jag tvingades notera varje utgift och motivera den.
Bad han dig skriva en ansökan för matvaror?
En gång blev han rasande över de skor jag köpte utan honom. Han insisterade på att jag först skulle fråga om jag fick köpa dyra saker, och sedan rapportera köpet till honom.
Varför sprang du inte iväg tidigare?
Jag vet inte. Det värsta jag upplevde var vår misslyckade smekmånad i Spanien. Vi hade planerat den redan före bröllopet, tänkt som vår drömresa. Jag hade sparat länge och lånat pengar av vänner, och jag litade på att han också skulle bidra. Plötsligt sa han att han hade tagit på sig huvudansvaret för bröllopet, så jag skulle betala hela resan själv. Han anklagade mig för att jag inte kunde spara. Men två dagar sedan meddelade han att han själv skulle resa till Spanien och ordna med pengarna. Jag kände mig nästan svimfärdig av chocken. På kvällen packade han sin resväska och lämnade utan avsked. Jag började packa själv. Igår lämnade jag in skilsmässoansökan.
Jag har stöttat min vän så mycket jag kunnat. Ingen förtjänar en så girig man. Det är synd att hon inte såg det förrän de var gifta, men det är bättre att gå skilda vägar nu än att lida i åratal. En sådan man skulle inte ens skydda sina egna barn.
/S.Johansson (Skrivet i Stockholm, 15400SEK på kontot)
