Elsa blev föräldralös när hon bara var fyra år gammal. Hon mindes inte hur hennes mamma blev påkörd av grannens bil. Hennes pappa hade slitit hårt och offrat sitt liv för sin dotter. Det tunga livet hade gjort att han åldrats i förtid och kämpade för att överleva. Elsa besökte aldrig sin pappa. Efter att hon gift sig byggde hon upp sitt eget liv. Hon ringde ibland. Hennes man protesterade varje gång hon ville lägga pengar på en obetydlig gammal man. Elsas pappa hade alltid hoppats på att dottern skulle finnas där för honom när han blev gammal. En granne föreslog att han borde gå till tingsrätten och begära underhåll. Hans dotter skulle inte tänka illa om honom för det. När Elsa såg honom på domstolen mötte hon honom med tårar i ögonen.
Pappa! Har du blivit så trött på att vänta på mig att du tagit mig till domstol? frågade Elsa.
Elsa, jag har inte ens haft råd med bröd på två dagar. Jag trodde att du skulle hålla dina löften. Kanske uppfostrade jag dig fel…
Du visste att jag jobbar. Och min man brukade ju köpa mat åt dig och skicka pengar.
Vid det här laget avbröt Elsas man: Sluta försöka få oss att må dåligt. Jag skickar dig pengar varje månad. Du skulle inte slösa bort det på nöjen.
Elsa grät och vände bort blicken. Jag har något viktigt att berätta för dig, sa hennes pappa. Elsa vände sig om.
När din mamma fortfarande levde, en dag när jag kom hem från jobbet satt hon i köket och funderade. Bredvid henne stod ett paket. Det var en liten flicka. Min fru hade hittat dig i en låda ute vid containrarna. Vi bestämde oss för att ta hand om dig som vår egen dotter. Elsa, du var den flickan. Jag har alltid älskat dig högt. Förlåt mig, min dotter!
Pappan drog tillbaka stämningen. Det visade sig under samtalet att Elsas man aldrig besökt hennes pappa. Han hade spenderat pengarna på kvinnor, fester och spel istället. Elsa blev arg och ledsen över att hon slösat bort så många år på någon som inte var värd hennes tid. Hon flyttade in hos sin pappa. Nu är de lyckliga.
Livet lär oss att verklig lycka och kärlek finns i de människor som alltid står vid vår sida, och att familjeband aldrig bör försummas.
