Du, ibland känns det verkligen som att såna här berättelser bara är nåt man läser om på nätet. Men det har faktiskt hänt mig också, tro det eller ej.
Jag var bara sex år när pappa bara stack, sådär över en natt. Plötsligt var det bara jag, mamma och mina två små tvillingsystrar kvar. Mamma försökte länge skydda honom inför oss och sa alltid att pappa var på någon affärsresa, men jag fattade ju sanningen. När hon insåg att det inte gick att låtsas längre sa hon bara: Pappa är inte längre en del av vårt liv.
Som barn hade jag verkligen svårt att förstå allt det där vuxna. Jag var arg på pappa och drömde om att han skulle komma tillbaka, men det hände ju aldrig. Mamma levde sitt liv tillsammans med oss hon träffade aldrig någon annan. Ja, det kan inte ha varit lätt för henne, det fanns väl inte så många som ville ta hand om en frånskild kvinna med tre barn på landet. Tiden gick och nu är jag själv gift och har barn. Vi bor kvar här ute på landet, har ett litet jordbruk och en egen äppelodling. Den är ganska ny så intäkterna är kanske små, men det går sakta framåt.
För några månader sen ringde en man jag aldrig hört talas om, han lät stressad och sa att vi behövde prata direkt. Han nämnde också att han var intresserad av att köpa äpplen i bulk. Såklart sa jag ja till ett möte. Vi träffades hemma vid min odling och där stod en skallig och lite rund gubbe med ett leende, och han räckte över ett paket. Jag öppnade och i det låg billigt svenskt godis och en burk snabbkaffe. Allt kändes väldigt märkligt. Han sa:
Jag är din pappa.
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag mumlade bara: Har du suttit i fängelse? Nej. Ska du köpa några äpplen, då? Nej. Jaha… hejdå. Hejdå…
Han lämnade till och med sin väska på bänken. Jag sprang ifatt honom och gav tillbaka det billiga paketet. Undrar verkligen vad han hoppades på. Jag varnade mina systrar att pappa kanske skulle dyka upp hos dem också och mycket riktigt, han dök upp med samma väska. Alltså, hur kan man dyka upp efter 24 år bara med en burk billig kaffe? Förklara det för mig!
